Alla vill prata om tiggare, flyktingar och islam. Länge har vi på vänsterkanten försökt att styra debatten i annan riktning – arbete, bostad, väldfärd för alla – men också vi måste presentera vår syn på saken när vi blir tvungna. Själv har jag på senare tid blivit tvungen några gånger i Godmorgon Världens panel för ledarskribenter. Efter Hanne Kjöllers attack om islam och hedersvåld utnämnde Svenska Dagbladets kulturkrönikör Jan Söderqvist mig till det bästa exemplet på ”substanslös och frustrerande överflödig” åsiktsjournalistik, då jag i panelen dristade mig till att säga att grundproblemet är att människor behöver tigga för sin överlevnad i EU år 2015 och att ”alla som befinner sig i Sverige ska kunna erbjudas arbete” utan att komma med konkreta förslag till lösningar. Överhuvudtaget har jag tidigare aldrig fått i närheten av så många reaktioner på min medverkan i panelen som när jag nu sagt något om dessa frågor. Inte bara borgerliga ledarsidor ”har tiggeri på hjärnan”. Det har stora delar av svenska folket också.
Jag ska ge Jan Söderqvist rätt i en sak. På mina få minuter (som ska täcka tre stora frågor) i Godmorgon Världen-panelen kom jag inte med konkreta förslag på hur vi ska lösa problemet med de tusentals (4 000 enligt polisens beräkningar) människor som nu tigger på våra gator och bor i skogar och parker. Själv bjöd han på en (1) lösning i sin krönika: lägre ingångslöner i Sverige.
Man får anta att han menar att de nya ingångslönerna i Sverige ska bli lägre än Rumäniens och Bulgariens löner, eftersom det är från dessa länder som de som tigger kommer. Det har inte hjälpt med mycket låga skatter och mycket låga löner (standard högerlösningar). Stora delar av befolkningen är desperat fattiga. Och med fri rörlighet inom EU kommer de hit för att söka ett bättre liv.
Utrymmet här förhindrar mig från att gå in i för mycket detaljer, hur gärna jag än vill gå den frustrerade Jan Söderqvist till mötes. Hur jag ser på tiggarfrågan i en större kontext – och vänsterns brist på andra lösningar än bättre boende och fortsatt tiggande – framgår av min ledare i förra veckans Flamman. Men inte heller där ger jag konkreta förslag. Här kommer därför några korta punkter som jag tror kan vara hjälpsamma.
-
Regeringen måste börja med att lyfta frågan högre i sin prioriteringsordning. Den berör många starkt och för tillfället ser det ut som att inget görs.
-
Sverige bör medverka till att direkt bistånd utgår till de extremt fattiga områden som tiggarna kommer från. Där bör experter på fattigdomsbekämpning i tredje världen konsulteras. Mikrolån, satsningar på utbildning och hjälp till självhjälp bör kombineras med satsningar på infrastruktur.
-
Pressen på Rumäniens regering måste intensifieras. Den kan inte få komma undan med att hävda att de gjort allt de kan. Officiella protester och frågans uppförande på EU:s dagordning måste till. EU:s fonder för fattigdomsbekämpning måste användas riktat. Om Rumänien vägrar ta ansvar för sina medborgare hemma måste det undersökas om Sverige kan kräva pengarna av Rumänien för insatser här.
-
Det måste göras klart vad svenska socialarbetare och socialpolitik kan bistå med. Barnens situation måste förbättras. Om de bor här en längre en tid måste de kunna gå i skolan.
-
Den svenska vänstern har en tradition att försvara när det gäller att förbättra situationen för romer. Så här beskrivs den i en intervju med Rosa Taikon i Ordfront Magasin från 2012. ”Mellan 1963 och 1975 förbättrades Sveriges behandling av romer radikalt, mycket tack vare Katarina och Rosa Taikons oupphörliga kamp. Men också på grund av sådana som läkaren John Takman:
– Han fick i uppgift att undersöka romernas situation. Men till skillnad från tidigare så kallade utredare så hade han läst sin Marx och Engels och förstod att det inte var de fattigas fel att de var fattiga, utan samhällets. Han var en modig och bra man.”
John Takman var på den tiden kommunal- och riksdagspolitiker för SKP/VPK (han gick vid partisplittringen 1977 med APK). Tiderna har naturligtvis förändrats och det komplicerar att vi har att göra med ett annat lands medborgare men kanske kan något från den tiden tas fram, till en börja av vänstern som svar på vad som kan göras för att hjälpa människor ur tiggeriet? John Takmans utredning (Zigenarundersökningen 1962-1965: slutrapport den 31 mars 1966*. Stockholm. 1966.) anses av många ha gjort stor skillnad för svenska romer, vad gäller rätt till bostad, sjukvård, välfärd och arbete. En utredning idag skulle kunna börja titta på konkreta lösningar på nationell och EU-nivå för de tiggande romerna. Det vill säga det som Jan Söderqvist kräver att ledarskribenter i Godmorgon Världen ska göra. Det är konstigt att denna period inte har lyfts fram mer i debatten, av politiker och media.
Utöver detta måste regeringen byta ekonomisk strategi till en expansiv, satsande politik som gör något åt arbetslösheten och bostadsbyggandet i stort. Det är det viktigaste. Hela Europa förlamas nu av nyliberalism och arbetslöshet. I brist på politiskt genomslag för en politik mot åtstramningarna inom EU måste Sverige gå före. Arbete åt alla ansågs inte vara en omöjlighet innan EU-inträdet, ska det vara så utopiskt nu? Och om det är det, fungerar då EU överhuvudtaget?
Den som anser allt ovan vara omöjligt har egentligen bara två alternativ: låta det vara som det är, med en ny – vid sidan av samhället stående – utfattig underklass som permanentas i Sverige. Eller göra som Sverigedemokraterna och Moderaterna är inne på, förbjuda tiggeri, helt eller delvis.
Såsom samhällsdebatten nu utvecklas är det senare alternativet mer troligt. Men innebär det att vänstern stillatigande ska acceptera den utvecklingen? Tycker ni att Jan Söderqvist och hans ”kvalitetstidning” (som han ironiskt kallar Flamman) Svenska Dagbladets ledarskribenter har bättre lösningar? Det tycker inte jag.
