Förra torsdagen kallade Europarådets parlamentariska församling experter till hearing om hur Europas parlament kan samarbeta i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Anledningen är att Europarådet i slutet av året lanserar en paneuropeisk kampanj för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, med fokus på våld i hemmet.
Representanter både från NGO:er och parlamentariska institutioner var inbjudna för att dela med sig av sina erfarenheter. Det var tydligt att det mest grundläggande, och långt ifrån uppnådda målet, för de flesta församlade var att överhuvudtaget få upp mäns våld mot kvinnor på dagordningen, att få problemet att betraktas som ett problem – och ett politiskt sådant.
Ojämlika genusstrukturer
Den svenska EU-parlamentarikern Marie Carlshamre, tidigare folkpartist men nu riksdagskandidat för Feministiskt initiativ, framhöll att det hittills bara är Sverige, Finland, Tyskland och i viss mån Litauen som ens gjort en omfattande studie över hur utbrett mäns våld mot kvinnor är. I samtliga länder har undersökningar visat att 40-50 procent av kvinnorna någon gång utsatts för mäns våld, fysiskt, psykiskt eller sexuellt, framhöll hon.
– Man kan anta att dessa siffror borde vara liknande i övriga länder. Är de det innebär det att omkring 80 miljoner kvinnor i Europa utsatts för mäns våld.
Några av de inbjudna betonade att mäns våld mot kvinnor måste betraktas som ett symptom på övergripande ojämlika genusstrukturer. Många anlade ett mänskliga rättigheter-perspektiv på problemet.
– Mäns våld mot kvinnor utgör en kränkning av kvinnors rätt till frihet, alltså av deras mänskliga rättigheter, betonade Hilary Fisher, ordförande för Amnestys kampanj Stop Violence Against Women.
Fisher vädjade till de församlade parlamentarikerna att använda sitt inflytande för att lyfta frågan om mäns våld mot kvinnor. Det räcker inte med medvetenhet om problemet, utan även lagändringar krävs, framhöll hon.
Jónina Bjartmarz arbetar med genusrelaterade frågor inom ramen för Nordiska rådet, som är en samarbetsorganisation för de nordiska parlamenten. Hon lyfte fram ett exempel på en lagändring som skulle kunna minska mäns våld mot kvinnor.
– Att införa en plikt att rapportera om man vet att någon utsätts för våld i hemmet skulle kunna vara ett steg på vägen. Men i så fall måste man gå på grundlagen och eventuellt omformulera skrivningar om människors rätt till privatliv.
Frågan om mäns roll i kampen mot våldet kom upp till ytan under hearingen, och vissa konflikter kunde skönjas under den allmänna fernissan av konsensus.
Chris Green, som håller i den så kallade White Ribbon-kampanjen, betonade mäns delaktighet i kampen. Han fokuserade på arbetet med männen som slår och framhöll vikten av jobba med att göra dem medvetna.
Kontaktpunkter
– Det är inte särskilt effektivt att i kampanjer ha en bestraffande attityd mot männen som slår – då kommer de bara att vända ryggen till. Istället är det viktigt att försöka skapa kontaktpunkter med dessa män för att kunna förändra deras beteende, som ju är problemet.
Green instämde också i moderatorn Jean-Guy Brangers uppmaning om att kampen mot mäns våld mot kvinnor inte bara är en sak för kvinnor att arbeta med. Han uppmaning möttes av applåder, men Rosa Logar från nätverket Women Against Violence (Wave) kände sig nödd att kommentera den.
– Det är inte kvinnors ansvar att se till att fler män engagerar sig i den här kampen. Det måste vi vara mycket klara med. Vi får inte nedvärdera allt det jobb som alla dessa kvinnor utför. Kvinnors börda är redan tillräcklig och att mobilisera fler män är faktiskt en uppgift för männen.
