Den rapport som organisationen Swedwatch publicerade nyligen, kastar en mörk skugga över Sandvik och företagets verksamhet i Västpapua. Ännu mer problematiskt är att även de svenska AP-fonderna blundar för det folkmord som alltfler anser pågår i området.
Hittills har 2006 varit ett oroligt år i Västpapua (den västra delen av ön Nya Guinea). Det lokala parlamentet har stormats. Dödsfall har krävts vid demonstrationer. Papuaner flyr landet.
Konflikten i Västpapua grundlades genom den FN-övervakade folkomröstning som hölls i landet 1969. Under dödshot röstade samtliga, av de 1026 papuaner som tilläts delta i valet, ja till att bli en del av Indonesien. FN:s medlemsländer, däribland Sverige, valde att blunda inför det exempellösa demokratiska svek som papuanerna utsattes för.
Sedan dess har den indonesiska ockupationen pågått med omvärldens tysta godkännande. Samtidigt har multinationella bolag exploaterat Västpapuas enorma naturtillgångar. Det amerikanska gruvbolaget Freeport McMoRan har gjort enorma vinster men till ett högt pris.
De papuaner som bor vid Freeportgruvan har varit utsatta för grova brott mot de mänskliga rättigheterna: tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr, avrättningar och försvinnanden. Övergreppen har utförts av den ökända indonesiska militären som betalas av Freeport för att skydda gruvdriften.
År 2002 skrev Sandvik ett tolvårigt avtal med Freeport. Kontraktet är värt 700 miljoner kronor och avser leveranser av avancerad gruvutrustning och service. Även Sandviks personal skyddas av den indonesiska militären. Idag har det svenska företaget 250 anställda vid Freeportgruvan som är världens största guldgruva.
När jag ifrågasatte Sandviks affärer i Västpapua i en artikel 2003, menade man på Sandvik att det är positivt att företaget finns på plats i områden med konflikter: ”När vi har egen personal på plats ska vi vara goda föredömen”, hävdade företagets dåvarande informationsdirektör.
De senaste åren har kunskapen om Västpapua ökat. Forskning i USA och Australien visar att den papuanska befolkningen kan vara utsatt för ett pågående folkmord.
Av Swedwatchs rapport framgår att Sandvik inte är någon räddande ängel. På vilket sätt Sandvik är ett ”gott föredöme” i Västpapua är omöjligt att förstå. Ledstjärnan tycks istället vara största möjliga tystnad.
Ännu mer problematiskt är emellertid att inte heller de svenska AP-fonderna tar sitt etiska ansvar. I en uppföljning till rapporten om Sandvik och Freeport avslöjar nu Swedwatch att AP-fonderna vid årsskiftet ägde 64 miljoner kronor i Freeport (både rapporten och uppföljningen kan läsas i sin helhet på www.swedwatch.org).
Av Swedwatchs granskning framgår det att de svenska AP-fonderna är föga bekymrade. Däremot har den norska statens pensionsfond Oljefondet reagerat på Freeports framfart. I början av juni sålde den norska fonden ut sitt aktieinnehav i den amerikanska gruvjätten på grund av företagets bristande miljöhänsyn.
AP-fonderna bör omedelbart följa det norska exemplet.
AP-fonderna förvaltar det svenska folket pensionspengar och det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt att de investeras i ett företag som gör direkta utbetalningar till den folkmordsbefläckade indonesiska militären.