Borgerligheten har idag blivit statsbärande och Moderaterna har blivit socialdemokrater. Som i sin tur, tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har blivit den oordnade oppositionen. Socialdemokraterna, som dock fortfarande är det största partiet, kan också liknas vid det sena 1970-talets centerparti. Det är ett stort parti plågat av interna motsättningar. Miljöpartiet kan, med sin vilja att i viktiga frågor göra upp med regeringen, liknas vid 1980-talets folkparti. Slutligen har Vänsterpartiet, med sin skarpa ideologiska profil, mycket gemensamt med de gamla Moderaterna.
Det finns många likheter mellan Håkan Juholt och gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin när denne befann sig i slutet av sin politiska karriär. Tjurskallighet, en överdriven tro på den egna förmågan och en ovilja att erkänna misstag, förenar dem. Gustav Fridolin och Åsa Romson påminner också om Bengt Westerberg och Maria Leissner. Slutligen uppvisar den nyvalde ledaren för Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, likheter med Gösta Bohman.
Likheterna som finns mellan ”Gösta” och ”Jonas” börjar redan i att deras bakgrunder var perfekt för att göra karriär i sina båda partier. Inom Högerpartiet borde man vara direktör i Stockholms Handelskammare, och inom Vänsterpartiet -Kommunisterna, borde man vara metallarbetare. Både Gösta Bohman och Jonas Sjöstedt lyckades även etablera en politisk bild av sig själva som sympatiska personer med flera positiva egenskaper. Idag har vi glömt att Gösta Bohman troligtvis hittade bättre runt Karlaplan än i skärgården, och att Jonas Sjöstedt hittar bättre i New York än på ett stålverk. Vad kan Sjöstedt i så fall lära av Gösta Bohman?
När Sjöstedt kungjorde att Vänsterpartiet skulle locka väljare ifrån Socialdemokraterna och Miljöpartiet följde han Gösta Bohmans strategi. Moderaterna blev under hans ledning det största partiet inom borgerligheten, på bekostnad av Centerpartiet och Folkpartiet. Sjöstedt låter sig också inspireras av vänsterpartier i Europa, i akt och mening att göra det svenska Vänsterpartiet regeringsdugligt. Arbetet inleddes av Lars Ohly och fullföljs nu av Sjöstedt tillsammans med Flammans chefredaktör Aron Etzler. Inom Moderaterna skedde samma sak. Bohmans företrädare Yngve Holmberg sökte inspiration ifrån andra högerpartiet i Europa. När Moderaterna deltog i regeringen Fälldin 1976 omsatte Bohman, tillsammans med partisekreteraren Lars Tobisson, lärdomarna i praktik.
Slutligen om Jonas Sjöstedt vill följa ”Bohmandoktrinen” bör han utse en ideologisk huvudfiende och vägra att samarbeta med denna. I Gösta Bohmans fall var det Socialdemokraterna och Jonas Sjöstedt bör givetvis utse Moderaterna till sin främsta fiende. Lyckas ”Jonas” att imitera ”Gösta” kommer han att ta väljare ifrån både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Han kommer därmed att bli en farlig fiende till Alliansen.