I helgen som gick var det ett år sedan attacken på Drottninggatan. I en intervju med TV4 (7/4, 2018) sade statsminister Stefan Löfven att det efter sådana katastrofer är viktigt att minnas att ”ljuset är starkare än mörkret, kärleken är starkare än hatet”. Han varnade för att ”de vill att vi ska vända oss mot varandra” – det vill säga att syftet med attacker liknande den på Drottninggatan är att öka polariseringen och väcka rädsla och ilska mot minoriteter (och då särskilt den muslimska minoriteten). Men bara några timmar senare verkar statsministern ha ändrat sig; då var det nämligen dags att hetsa mot papperslösa.
I en intervju med Dagens Nyheter (7/4, 2018) betonar Stefan Löfven att de som har fått utvisningsbeslut måste lämna landet, att fler utvisningar ska verkställas, för ”annars har vi ingen trovärdighet i flyktingmottagandet”. Jag, och många andra, skulle väl säga att Socialdemokraternas trovärdighet vad gäller flyktingmottagandet har eroderats kraftigt de senaste åren, och då inte på grund av att tillräckligt många papperslösa inte utvisas. Problemet har snarare varit hur snabbt Socialdemokraterna har gått från att säga sig stå för flyktingars rättigheter till att hastigt avveckla dessa rättigheter, skärpa lagarna, och straffa folk på flykt.
Att statsministern ett år efter attacken på Drottninggatan ta upp frågan om papperslösa som ”går under jorden” är oroväckande. Genom att ställa gruppen i relation till just terrorattacken utmålas den som ett potentiellt hot mot säkerheten – vi måste alltså skyddas från utsatta arbetare och desperata familjer som inte ser något annat val än att leva dolda. I intervjun pratar Löfven om möjliga ”avresecentrum”, en ”begränsad geografisk yta där de ska vara om de har fått nej”. Vad skiljer ett avresecentrum från ett förvar? Och vad skiljer ett förvar från ett fängelse? ”Det är inte säkert att man måste låsa in människor varje natt”, menar statsministern, men det är ett uttalande som varken känns särskilt betryggande eller humant. Särskilt inte när det kommer från någon som för inte så länge sade att hans Europa ”inte bygger murar” och några månader senare gjorde just detta.
Socialdemokraternas trovärdighet vad gäller flyktingmottagandet har eroderats kraftigt de senaste åren, och då inte på grund av att tillräckligt många papperslösa inte utvisas
När utsatta grupper, grupper utan några egentliga resurser eller politiskt inflytande, utmålas som potentiella terrorister måste vi dra en gräns. Protesterna som följde på Reva, spridandet av information och organiseringen, visar att det är möjligt. Idéen om ”avresecentrum”, om den aktualiseras och ska verkställas, bör mötas med en liknande kraft. Det är möjligt att det här bara är ett cyniskt utspel under valåret, men det är inte en tröstande tanke. Socialdemokraterna har blivit ett parti som jagar efter den politiska mitten som inte finns, vilket varken är hållbart i längden eller politiskt gångbart. S agerande underminerar deras egen bas, alienerar sina väljare, och får till och med några få humanistiskt lagda socialliberaler att känna sig obekväma.
Och då kan inte plattityder om ljus eller mörker rädda dem från att bli ett helt annat och politiskt irrelevant parti.
_______________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.