Inrikes 26 augusti, 2003

Åtstramning av den offentliga sektorn drabbar kvinnor hårt

Annika Cullberg och Ninel Jansson tänker båda rösta nej till EMU den 14 september. Skälen är många och argumenten likaså. Hur kommer ett eventuellt medlemskap i EMU påverka arbetet med jämställdhet och kvinnors situation på arbetsmarknaden, i hemmet och på fritiden?

– Jag har svårt att se hur vi ska kunna bedriva en jämställdhetspolitik i Sverige och för den delen i hela EU, när vi begränsas av de regler som gäller den ekonomiska politiken i EMU, vilken är fastlagd, säger Annika Cullberg, som arbetar för Vänsterpartiets EU-sekretariat.
Hon påpekar även att denna politik faktiskt är en högerpolitik och att den i sig aldrig gagnat kvinnor.
– Det är precis som med penningpolitiken, där vi avhänder oss av ett redskap för att kunna möta ekonomiska kriser och för att bygga jämställdhet. Vi i Sverige är långt ifrån färdiga med vårt jämställdhetsarbete, men vi har kommit en bra bit i många avseenden.
Cullberg syftar till det praktiska och konkreta planet, där många kvinnor är yrkesarbetande och självförsörjande.
– Det har förts en mer eller mindre medveten politik för att skapa full sysselsättning, vilket är det första grundläggande kriteriet för att kunna börja verka i den här riktningen. Med detta har också den generella välfärden kunnat byggas.
Ninel Jansson är ordförande i Handelsanställdas förbund och hon tänker rösta nej till EMU den 14 september. Jansson arbetar från utgångspunkten att hon representerar ett kvinnodominerat förbund. Av 166 000 medlemmar är omkring 73 procent kvinnor.
– Vår bedömning är att det alltid är kvinnor som drabbas när det till exempel blir lågkonjunktur, eller när det svänger på marknaden, säger Ninel Jansson. Detta beror på att kvinnor ofta arbetar i servicesektorn, både privat och offentligt.

Full sysselsättning och den generella välfärden riskerar att inte upprätthållas vid ett EMU-medlemskap, menar Cullberg. Detta kommer i sin tur att försvåra våra möjligheter att bygga vidare och utveckla jämställdhetsarbetet.
– Det som regleras när det gäller den ekonomiska politiken står i strid med den sortens målsättningar. Hela upplägget av den svenska modellen står i politisk motsättning till det som är EMU:s politiska grund, säger hon. Detta kommer att slå mot kvinnorna!
Ninel Jansson hävdar som Cullberg att det framförallt handlar om den generella välfärden som hon är övertygad om kommer att inskränkas vid ett medlemskap i den Ekonomiska och monetära unionen. Hon menar att tack vare välfärden arbetar kvinnor i större utsträckning.
– Att det finns en utbyggd barnomsorg, att barnen får mat i skolan och så vidare är en förutsättning för att kvinnor ska kunna jobba. Alltså måste vi ha en fungerande offentlig sektor.

Cullberg anser att vi har djupt cementerade könsmaktsstrukturer i Sverige, och hon vill understryka att det ständigt måste uppmärksammas. Men problemet, menar hon, är helt enkelt att Sverige vid ett medlemskap i EMU, avhänder sig instrumenten för att få bort dessa strukturer. Risken är stor att det blir svårt att bedriva en offensiv arbetsmarknadspolitik som gynnar kvinnors position. Hon menar att det inte finns några avgörande viktiga dokument inom EU som tar upp den här frågan och belyser den som ett problem.
– En stark offentlig sektor är ett negativt begrepp i EMU-systemet. Sverige tillsammans de andra nordiska länderna ligger illa till, eftersom vi är dom som kommer att tvingas banta denna, säger Annika Cullberg.
Detta är katastrofalt för kvinnor eftersom den offentliga sektorn är avgörande för kvinnors situation. Vänsterpartiet menar att den är en förutsättning för att kvinnor ska kunna komma ut på arbetsmarknaden. Myten att det är den offentliga sektorn som ensidigt är ”kvinnors arbetsmarknad”, vill Annika Cullberg slå hål på.
– Den utgör omkring 50 procent av kvinnors arbetsmarknad. 50 procent arbetar inom privat sektor. Men den offentliga sektorn är viktig för hela arbetsmarknaden och för den sociala infrastukturen i ett samhälle. Den bygger också på att det arbete som kvinnor utfört obetalt, har de själva gjort till ett betalt yrkesarbete.
Ninel Jansson drar paralleller till krisen som uppstod under 1990-talet och påpekar därigenom att det alltid är inom kvinnodominerade yrken som det stramas åt. Och eftersom kvinnor i större utsträckning även arbetar deltid, tillkommer fler risker.
– Om 30 av hundra tjänster ska bort, blir det fler än 30 personer som får gå om de arbetar deltid.
Jansson väljer även att titta på utvecklingen av EU som projekt och kommer då fram till att Sveriges inflytande i EU inte kommer att öka, även om vi går med i EMU.
– Framtidskonventet pekar mycket på att man försöker styra fler och fler frågor högre upp i organisationen. Inte ett enda förslag går ut på att man ska skicka tillbaka några frågor nationellt, hävdar hon.
Hon tar skatten som en av de avgörande faktorerna till att vi inte ska gå med i EMU och här återknyter hon till frågan om de resurser som bör finnas för att arbetsmarkanden för kvinnor ska kunna vara mer jämställd männens situation.
– Vi i Sverige har en hög skatt just i syfte att vi vill ha en bra välfärd. Så ser det inte ut i övriga länder i Europa. Vem blir det som kommer att anpassa sig efter vem. Dem efter oss eller vi efter dem? frågar hon sig för att påvisa det självklara svaret: ECB kommer aldrig förespråka hög skatt.

Jansson menar att eftersom vi kommer att ha en gemensam valuta och ränta, innebär detta att ECB går ut och rekommenderar hur ekonomin i vårt land ska se ut.
Den springande punkten är principen att varje individ har rätt att försörja sig och leva ett självständigt liv och att den generella välfärden omfördelar resurser mellan klasser och mellan kön. Denna princip saknar motsvarighet i EU, menar Cullberg.
Kan vi inte påverka andra länder i EU för jämställdhet?
– Vi påverkar inte mer genom att gå med i EMU. Vi får snarare svårare att påverka eftersom vi blir mer uppbundna till unionen. Det gagnar inte kvinnorna i de andra EMU-länderna att vårt system också utarmas, säger Cullberg. På sikt kommer EMU leda till en gemensam skattepolitik, gemensam välfärdspolitik och gemensam arbetsmarknadspolitik.
Då, menar hon, kommer vi att få stora svårigheter, vilket inte kommer gagna någon kvinna.
På samma fråga svarar Ninel Jansson.
– Absolut. Vilken förening man än är med i, kan man påverka. Men vi är ju med i EU! För att påverka krävs inte att vi måste ha en gemensam valuta.
Ninel Jansson anser att förespråkarna kör skrämselpropaganda när de påstår att ”om vi inte går med i EMU kommer vi att hamna helt utanför och ingen kommer att bry sig om vad Sverige tycker”.
– Att vi skulle få sitta i en garderob någonstans är bara skitsnack.
Hon säger att hela grunden för EMU består i att det inte ska gå att påverka.
– Det står skrivet att ECB-gubbarna inte ska ta några råd från politiker. De anses vara experter plockade från bankvärlden. Därför ska de inte ta någon hänsyn, utan jobba med sitt.

Annika Cullberg menar att den offentliga sektorn gör det möjligt att fördela både det betalda och det obetalda arbetet mellan män och kvinnor. En offentlig sektor som ska krympas och vara så billig som möjligt, och som bara riktar sig till de som har det allra sämst ställt i samhället, konserverar ojämlikhet mellan klasser och mellan kön.

När Flamman träffar Cullberg har hon tagit med sig en bok i ämnet. I den har hon bland annat läst om västvärldens tendens att skära ner i offentliga sektorn och till följd av detta exploatera billig arbetskraft i hushållsarbetet. Dessa exploaterade människor är i stor utsträckning kvinnor från den fattigare delen av världen. Detta menar hon leder i sin tur till att ett stort proletariat växer fram och cementerar ojämlika maktrelationer mellan könen globalt.
Annika Cullberg tar upp ytterligare en aspekt på långsiktiga konsekvenser av ett medlemskap i EMU: att kommuner och landsting i allt högre utsträckning förlitar sig på frivilligarbete. Detta arbete, som redan utgör en stor del av det sociala arbetet i många kommuner, bedrivs i mångt och mycket av kvinnor.
– Det här är en integrerad del i till exempel Tysklands offentliga sektor. Den bygger i stort på verksamhet av frivilligorganisationer. Detta kan vara organisationer som dels drivs av vinstintressen vilket försvårar insynen till deras arbete och dels bidrar till ett demokratiskt underskott, säger Cullberg.

Carin Högstedt är kommunalråd för vänsterpartiet i Växsjö och för EMU. Hon har skrivit en artikel som rör frågan om ett medlemskap i den Ekonomiska och monetära unionen.
I hennes artikel går följande att läsa: ”Frågan är om Sverige och svenska kvinnor (och män) har något allvarligt att förlora på att samarbeta med övriga länder i Europa för jämställdhet, för höga skatter, för högre kvinnorepresenation i parlamentet, egna och EU:s? ”
Ninel Jansson menar att detta handlar om okunnighet eller om propaganda.
– Man försöker säga att om vi inte går med i EMU förlorar vi allt. Det är inte korrekt. EU är vi redan med i. Det vi ska avgöra nu är: ska vi ha samma valuta. Säger vi ja till det, så säljer vi bort vår egen penningpolitik. Vi kan inte längre bestämma över vår räntepolitik, som är vår regulator.
I Högstedts artikel står även: ”Vänsterns vilja och vision måste vara att förändra i demokratisk, i solidarisk, i jämställd, i socialistisk riktning!” Detta menar Högstedt att vi gör bäst genom att samarbeta med övriga vänstern i EU/EMU.
Cullberg drar en djup suck.
– Det finns ingenting som hindrar oss att samarbeta med andra kvinnor och kvinnoorganisationer, oavsett om vi ens är med i EU eller inte, säger hon.

Det som ska leda jämställdheten vidare, arbetsrätt, anställningsförhållanden, löner, representation, fackligt arbete och så vidare, är sekundära instrument, som kräver en ekonomisk plattform med en politik som gör det möjligt att konkret uppnå jämställdhet, menar Cullberg.
– EMU är ett högerprojekt för att underlätta för kapitalet. Det finns inga som helst ambitioner på att lösa några sociala problem eller ojämlikhet, vare sig mellan klass eller kön, säger hon.
– Kvinnorepresentationen i EU:s alla maktorgan är oerhört låg, mansdominansen är överväldigande. Det har betydelse för i vilken riktning politiken drivs.
Annika Cullberg säger att det krävs oerhörda beslut för att politiken inom EU ska ändras, vilket hon menar är orealistiskt.

Kvinnors situation och tillgång till arbetsmarknaden anser Ninel Jansson även är en klassfråga.
– Titta på Portugal, Spanien och Italien, de har långt kvar till jämställdhet. Det är vanligt att kvinnor arbetar hemma. Det i sig innebär att du inte kan förvärvsarbeta i samma utsträckning som mannen. Samhället präglas av ett manligt tänkande där mannen bär huvudansvaret för att försörja familjen.
Genomsyrar detta politiken?
– Självklart. Det är en överväldigande majoritet av män som deltar i EU-arbetet.
Att påverka dessa män tror Jansson tar tid. Lång tid…

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr