De två unga männen, båda i övre tonåren, åkte 2019 ut på en campingresa i skogen utanför Sölvesborg. Där hade de tänkt frita minkar från en farm. När de upptäckte att det inte fanns några minkar i burarna tände de i stället eld på farmen, som brann ned till grunden. Ingen människa skadades, men det materiella värdet ska uppgå till ett par hundra tusen kronor.
Pojkarna hade också kontakt med nazistorganisationen Green brigade, och skickade in eget material från dådet till dem.
De båda pojkarna åtalas nu för mordbrand. För den som läser handlingarna i målet framstår det som att Sverige har fått sina två första ekofascistiska attentatsmän.
Därmed har en av högerns absoluta favoritfantasier blivit verklighet. Ekofascisterna har tagit steget från mytens rike och ut i den svenska skogen.
För den så omtalade och omskrivne ekofascisten har under större delen av sin levnad varit ett slags enhörning. Eller kanske snarare än marsmänniska – något som man anser borde finnas. Finns det människor här borde det ju finnas människor på mars, låt gå att de kanske är röda eller har antenner.
Finns det en miljörörelse och en fascistisk rörelse borde dessa enligt samma logik förr eller senare korsbefruktas och så borde hybriden uppstå. Det händer förstås att nya rörelser uppstår till följd av någon pojkrums-Frankensteins klippande och klistrande med vitt skilda ideologiers olika beståndsdelar. Bästa exemplet är kanske anarko-kapitalismen, en livsform som aldrig borde tillåtits födas men som rymt ur laboratoriet och håller sig vid liv i en parasiterande tillvaro på mindre nogräknade nätforum.
I ett längre reportage i Flamman tidigare i år utforskade Anja Bergdahl vad dagens ekofascism faktiskt har för bakgrund i den högerextrema rörelsen. Där beskriver humanekologen Andreas Malm just korsbefruktingen. Det handlar kanske mindre, enligt honom, om att fascisterna är särskilt intresserade av ekologi eller klimatrörelsen, utan snarare att de tvingas förhålla sig till klimatkrisen som en allt mer central samhällsfråga.
Deras lösning blir då helt enkelt att förklara miljöförstörelse lokalt och klimatförändring globalt med att det är folkgrupp x fel – vanligast i dag är att skylla på muslimerna. Så blir utrotning av andra människor plötsligt en livsbejakande handling.
Så tycks också attentatsmännen i Christchurch i Nya Zeeland och El Paso i USA ha resonerat. Båda refererade i sina svamlande manifest till ekofascism: i praktiken tycks deras brott framför allt rasistiskt motiverade.
På samma sätt måste man förstå den ”Green brigade” som de två svenskarna haft kontakt med. Organisationen har nära band till det nazistiska paraplynätverket ”The base”, till den punkt där Green brigades ekofascism mer än något annat framstår som en inkörsport till vanlig, hederlig nazism.
Intresset för den ekofascistiska rörelsen har varit stort de senaste åren, och har bara vuxit i takt med klimatfrågan, även om de faktiska ekofascisterna ofta snarast lyst med sin frånvaro. Den ideologiska linje som går att dra mellan det tyska nazistpartiets naturromantik via unabombaren Theodore Kaczynski och till dagens greenwash-nazism är synnerligen krokig.
Det bästa sättet att beskriva ekofascismens historia är troligen att bara konstatera att vissa fascister har varit åtminstone måttligt intresserade av miljö.
Ett så slagkraftigt begrepp har trots det inte fått gå till spillo. Starka kapitalintressen och deras politiska förespråkare har velat utmåla miljö- och klimatrörelsen som just fascistisk under lång tid.
Nämnda Andreas Malm, som i allra blåaste ljus befinner sig en bit till vänster om Vänsterpartiet, är paradoxalt nog en av de som de senaste åren anklagats för att vara just ekofascist. Det är en utmärkelse han delar med bland andra meteorologen och Miljöpartisten Per Holmgren. Att vilja stoppa kolkraftverk blir på tillräckligt höga doser marknadsvurm tydligen liktydigt med förintelseläger (pricken över det ironiska i:et är att Malm nästa år kommer ut med en bok om just ekofascism).
Syftet är förstås att friskriva de som faktiskt hotar mänskligt liv i industriell skala. Och det är varken muslimerna eller miljömupparna.
