I tisdags inleddes till slut rättsprocessen som kan sluta i att den fria världens ledare avsätts.
President Donald Trump ska under ett telefonsamtal ha krävt Ukrainas president på komprometterande uppgifter om rivalen Joe Bidens son, Hunter Biden. Nu ställs presidenten alltså inför riksrätt.
Någon chans eller risk att han faktiskt ska avsättas finns det dock egentligen inte: Republikanerna, det vill säga presidentens eget parti, har majoritet.
För Demokraterna, som driver åtalet, handlar det alltså bara om att framställa presidenten i dålig dager inför valrörelsen senare i år. Vilket förvisso inte borde vara speciellt svårt.
Det hela påminner en del om den senaste tidens många KU-anmälningar av olika ministrar i Sverige.
I båda fallen har politiska kommentatorer ojat sig över att processen blivit politisk. Och de har rätt i att de båda verktygen används på ett annat sätt än de en gång utformades för. Visst finns det kallt kalkylerande snarare än bokstavstroende juridiskt patos bakom.
Men även som skuggspel är Demokraternas riksrättsprocess en rätt dålig idé.
Precis som när Bill Clinton för 20 år sedan ställdes inför samma process, är det ingen som egentligen tvivlar på att presidenten använt sin makt på minst sagt tveksamma sätt. Men att få Donald Trump formellt utredd för vad han själv kallar ”ETT PERFEKT TELEFONSAMTAL” är inte en seger. Det tillför nämligen just inget nytt till historien om president Trump.
Kanske grundar sig misstaget i ett antagande som även det har sin återspegling i Sverige: det att alla som röstar på en rasande inkompetent högerpopulist inte riktigt vet vad de gör.
Om vi bara förklarar att Donald Trump är både osympatisk och omoralisk kommer han att förlora. Om vi bara avslöjar ännu en Sverigedemokrat i på lokalnivå som uppmuntrar till mord på muslimer kommer deras trend att vända.
Nej. Väljarna har redan insett detta. Både att Jimmie Åkesson är en rasist i näringslivets ficka och att Donald Trump är minst lika svinig och svinrik som de han kallar eliten.
Förlåt, ELITEN.
Donald Trumps moraliska karaktär är bara inte speciellt viktigt för hans väljare.
Vad den nya vågen av högerpopulister erbjuder är varken störtade system eller bättre, mer rakryggade ledare.
Det är bara en lite bättre position för väljaren inom rådande ekonomi. Där vänsterreformister erbjudit samma sak genom att jämna ut klyftor, erbjuder denna höger upprättelse inte genom att ta från de rikaste, utan genom att trampa på någon annan svag grupp.
Man kan inte göra omelett, antyder de, utan att krossa några ägg.
När det är löftet är det snarare en fördel om ledaren inte är en hedersknyffel.
Och då är en tandlös riksrätt bara en manöver som avleder från det som kunde vara Demokraternas verkliga projekt: att presentera en politik som hjälper alla.