Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har ett intresse för de sociala frågorna. Det är inte så vanligt att moderater har det. Men den fruktansvärda historien om den lilla treåriga flickan Esmeralda, som hittades död hemma i sina biologiska föräldrars lägenhet med fyra olika narkotikaklassade preparat i den kraftigt undernärda kroppen, lämnade ingen oberörd. Inte heller Ulf Kristersson.
Hans engagemang för Esmeralda och alla de barn som lever under hemska förhållanden verkar i sanning vara genuint. Hans förslag till en ny ”Lilla hjärtat-lag”, för att stärka fosterbarns rätt till trygghet, har nu också fått stöd av samtliga riksdagspartier. Det är bra.
Samtidigt står vi fortfarande mitt i en evighetslång debatt om hur kriminaliteten i samhället ska ska stävjas. Politiker tävlar med varandra om vem som kan föreslå de hårdaste straffsatserna för att minska antalet gängskjutningar och bekämpa våldsamma kriminella gäng. Med anledning av de senaste sammandrabbningarna mellan de kriminella gängen intervjuades återigen Moderaternas partiledare Ulf Kristersson av Dagens Nyheter (28/8) på detta tema.
Om vi bortser från det faktum att Moderaterna vill göra det kriminellt att vara med i kriminella gäng så var det riktigt intressanta i intervjun det som Kristersson svarar på frågan om vilka andra insatser, åtgärder och beslut som kan vara aktuella för att minska de kriminella gängens återväxt. Enligt moderatledaren behövs ”ett batteri av saker, till exempel ett bidragstak eller en kvalificering in till välfärden”.
Det finns tusentals barn som lever som ”Lilla hjärtat”. Alla är inte flickor som dör. En del är små pojkar som växer upp och blir morgondagens gränslösa kriminella. Hur räddar Ulf Kristersson ”Lille hjärtat” med sitt bidragstak och inkvalificering till välfärden?
De flesta barn som är i riskzonen för att dras in i kriminella miljöer upptäcks redan i förskoleåldern. Förekomst av till exempel våld i hemmet, bristande skolgång, ekonomisk stress i familjer och föräldrar i kriminalitet har negativ inverkan på barn, enligt en forskningsöversikt från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU 2018/567). Tidiga sociala och ekonomiska faktorer med andra ord.
I Moderaternas Sverige ska barn i dessa familjer få det bättre genom att deras föräldrar får det märkbart sämre ekonomiskt – bland annat genom bidragstak. Moderaternas budgetmotion för 2019 slår fast att ”summan av olika bidrag aldrig får bli högre än 75 procent av lönen från ett arbete”. Ett hushåll som får försörjningsstöd eller etableringsersättning ska alltså få som mest 75 procent av en lägstalön och bostadsbidrag.
Med förslag som dessa blir det uppenbart att för Moderaterna handlar kampen aldrig om att människor ska få högre löner och att på det viset bekämpa fattigdom. Svaret är alltid att välstånd ska skapas genom arbete, oavsett hur låg lönen är. Med press på de lägsta lönerna pressas levnadsstandarden för dem som lever på försörjningsstöd eller etableringsersättning ned ytterligare.
I Moderaternas Sverige ska barn i utsatta familjer få det bättre genom att deras föräldrar får det märkbart sämre ekonomiskt.
Moderaterna pratar ofta om arbetslinjen och har många fina formuleringar om att se sina föräldrar gå till jobbet, för annars ökar risken att hamna i utanförskap. Vad Moderaterna alltid glömmer är att fattigdom fungerar på samma sätt. Att se föräldrarna kämpa för att varje månad ska kunna gå ihop gör något med ett barn. Att ojämlikheten ökar minskar sannolikheten för att barnen till dem med kort utbildning får eftergymnasial utbildning och jobb.
Den här debatten kan vänstern och arbetarrörelsen vinna, men då måste lösningarna handla om de gemensamma, samhälleliga verktyg som finns och som kan bli fler.
- Vilka sociala insatser, och kanske framför allt kostnaderna för dem, bör läggas över på staten? Det får aldrig bli en fråga för en kommuns ekonomi huruvida man kan genomföra ett kostsamt omhändertagande, en placering eller annan insats av ett barn eller en ungdom som måste tas bort från en destruktiv miljö, som till exempel ett gäng eller sin familj.
- Skolan måste sluta dräneras på resurser av vinstdrivande företag och möjligheten till hjälp och stöd i skolan, både för föräldrar och barn, måste utökas.
- HVB (Hem för vård eller boende) är den typ av vårdföretag som är mest lönsamt att driva i Sverige i dag. Att företagare stoppar skattepengar i fickan när socialtjänsten går på knäna är en skam. Täpp till kranen för välfärdsföretagarna.
- Socialtjänsten måste ha de resurser som krävs. I början av året larmade fackförbundet Visions förbundsordförande Veronica Magnusson om att socialtjänsten i många kommuner är satt att lösa allt ifrån konsekvenserna av bostadsbrist till brottsförebyggande arbete, och att dessa insatser i slutändan konkurrerar med de saker som är grunden i socialtjänstens verksamhet, som stöd och skydd för barn. Få bort bostadsbristen genom att bygga hyresrätter, bygg ut utbildningssystemet så att fler kan få skola om sig eller utbilda sig i stället för att tvingas till jobb med löner som inte går att leva på.
- Bygg ut välfärden! Fler öppna förskolor eller liknande förebyggande verksamheter där småbarnsföräldrar kan få råd och stöd. Mer förebyggande verksamhet i samarbete mellan socialtjänst och polis. Mer ungdomsverksamhet i alla kommuner; tillgången till kultur och idrott för barn och unga ska inte bero på föräldrarnas ekonomi.
