Barnmorskeupproret i Stockholm har tagit paus. Är det för att de inte behövs längre? Är det för att de inväntar politiska beslut som inom kort förväntas göra situationen för barnmorskor och födande kvinnor i Stockholm bättre?
Nej, enligt Vårdfokus beror pausen på att barnmorskorna måste koncentrera sig på den kaotiska situationen på sina arbetsplatser. Kort sagt: Nu är det så illa att barnmorskorna inte ens hinner protestera. Just den här veckan är en förlossningstopp, samtidigt som det saknas cirka 60 barnmorskor i aktiv tjänst.
Inget av det här har dykt upp som en överraskning. Ungefär hur många barn som ska födas under en viss period vet man minst ett halvår innan. Barnmorskorna har larmat om den ohållbara situationen längre än så. Oppositionen i Stockholms landsting varnade för att det var ungefär det här som skulle hända när det privata Sophiahemmet öppnar ett eget BB och rekryterar personal från landstinget. Det blir personalbrist och flyttkarusell.
Den som har råd kan köpa sig en privat barnmorska för 20 000 som är med under hela förlossningen. Andra oroliga blivande mammor försöker hitta andra lösningar. Kan man strategiskt placera sig i ett annat landsting de sista veckorna innan förlossningen och finns det i så fall något med en fungerande förlossningsvård? är sådant som diskuteras bland vänner och på föräldraforum.
Stockholm nämns ofta som ett extremt exempel. Men underbemanning och brister i förlossningsvården finns över hela Sverige. I Norrbotten förväntas kvinnor åka miltals för att föda. Barn föds i bilar. Radioprogrammet Kaliber rapporterade i slutet av förra året om brister över hela landet. Barn dör.
Det behöver inte gå så långt för att bristerna ska märkas. Hälften av alla kvinnor som föder barn vaginalt får bestående skador i underlivet. Stockholm toppar statistiken över förlossningsskador. I Skåne drabbades fler kvinnor än vanligt av allvarliga bristningar, sfinkter rupturer, under förra sommaren, under semestertiden. För många kan det få till följd att de får svårt att leva ett normalt liv. Experter säger att det aldrig går att förebygga risker helt, men om barnmorskan gör allt rätt under förlossningen minskar de betydligt. Det bygger förstås på att det finns en barnmorska som är både fysiskt och mentalt närvarande under hela förlossningen.
I förlängningen handlar det om hur vi värderar kvinnors säkerhet och arbetet i kvinnodominerade yrken. För ibland infinner sig misstanken att vi inte gör det alls. Krisen i förlossningsvården beror på att en politik där skattesänkningar är viktigare än en fungerande vård sammanfaller med en ojämställd syn på män och kvinnor. Kvinnor har traditionellt betraktats som en grupp som det inte är så noga med. Det är inte så noga om barnmorskan blir utbränd och har dålig lön. Det är inte så noga om en kvinnas underliv trasas sönder.
Jag hoppas att både barnmorskor och andra kvinnor fortsätter att högljutt protestera och vittna om villkoren på BB:n runt om i landet. Vi behöver inte nöja oss med en dålig vård och dåliga arbetsförhållanden. Därför är det i alla fall glädjande att barnmorskeupproret i Stockholm säger att de inte har gett upp. Ni behövs!
