Berlin har med sin kultur, sin historia, sitt nattliv, sina sociala rörelser och alternativa levnadssätt länge varit en av Europas intressantaste städer att bo i. Till skillnad från andra storstäder som London, Paris och New York har det dessutom länge funnits ett överflöd av billiga bostäder.
Men i takt med att staden vuxit har det blivit svårare att hitta boende till rimliga hyror och hyresgäster riskerar i dag kraftiga hyreshöjningar som gör att de inte har råd att bo kvar. De nya lägenheter som byggs är därtill dyra och exklusiva. I trendiga stadsdelar som Kreuzberg, Neukölln och Mitte har hyrorna fördubblats på bara tio år. Stadsdelen Prenzlauer Berg i östra Berlin är ett skräckexempel: där har gentrifieringen gått så långt att mellan 80 och 90 procent av lokalinvånarna har tvingats bort av välbeställda unga vuxna. Förändringen började efter Berlinmurens fall 1991 då många fallfärdiga lägenheter renoverades och hyrorna höjdes kraftigt.
Nu kräver aktivister och hyresgäster att lägenheter exproprieras, det vill säga att Berlin stad köper tillbaka de lägenheter som de sålt till privata bostadsbolag.
– De senaste tio åren har frågan om vem som har rätt att bo i Berlin växt och många har organiserat sig. Sedan finanskrisen 2008 och fram till nu har hyreshöjningarna och bostadsmarknaden förvärrats. Politikerna har underlättat för företag att investera i staden. Fastighetsägare märker att de kan ta så mycket i hyra som de kan och vill. Att höja hyran utan att ens renovera är fullt lagligt, säger Susanna Raab.
Hon är en av initiativtagarna till Deutsche Wohnen & Co enteignen. Det är en grupp aktivister och hyresgäster som har startat en kampanj för en folkomröstning om att ge staden rätt att expropriera statligt ägda lägenheter av privata bostadsbolag. Målet är att omröstningen ska hållas nästa år. Om förslaget går igenom kan totalt 250 000 lägenheter komma att tas tillbaka i offentlig ägo.
Namnet syftar på det största privata bostadsbolaget i Berlin, Deutsche Wohnen, som äger fler än 110 000 lägenheter i staden. Det börsnoterade bolaget grundades 1998 av Tysklands största bank Deutsche Bank och är känt för att renovera lägenheter och sedan höja hyrorna kraftigt.
– Hyresgäster som hyr av Deutsche Wohnen menade att bostadsbolaget höjde hyrorna och de inte kunde göra något åt det eftersom det är fullt lagligt. Därför organiserade de sig för att få igenom politiska reformer som att förändra fördelningen av egendom, säger Susanna Raab, och påpekar:
– I Berlin har vi haft flera folkomröstningar som har gått igenom.
Nu kräver aktivister och hyresgäster att lägenheter exproprieras, det vill säga att Berlin stad köper tillbaka lägenheter som de sålde till privata bostadsbolag
Håkan Thörn är professor i sociologi vid Göteborgs universitet och forskar om globalisering och urbana rörelser. Han säger att Berlin och Hamburg har en lång historia av urban mobilisering och att det är en tendens som märks i hela världen just nu.
– Bostadsmarknaden har blivit en lukrativ investeringsmöjlighet och det finns ett tilltagande vinstintresse som gör att det blir ännu svårare att få tag på bostäder till rimliga kostnader. Det behövs en folklig rörelse överallt. Vi ser det i Sverige men i Tyskland har man mer framflyttade positioner och det tror jag har att göra med att det finns en tradition av mobilisering som gör det lättare för aktivisterna att få stort stöd bland medborgare, säger han.
Iris har bott i samma lägenhet i Kreuzberg i 36 år. Hennes fastighet bytte ägare flera gånger innan den slutligen köptes av Deutsche Wohnen 2004. Sedan dess har hyresgästerna haft problem med allt ifrån sophämtningen till att hyran höjs var femtonde månad. Första maj står hon och samlar in namnunderskrifter för Deutsche Wohnen & Co enteignen.
– Ett tag funderade jag på att flytta eftersom jag inte stod ut med alla problem med Deutsche Wohnen. Därför är jag glad över det här initiativet. Det är viktigt att signalera att bostaden är en rättighet och för mig är detta ett sätt att rädda Berlin och bevara staden som den en gång var. Bostäder i Berlin ska inte ses som något som man kan tjäna pengar på. Den nyliberala eran måste ta slut, säger hon.
De lägenheter som aktivisterna och hyresgästerna vill att Berlin stad ska ta tillbaka är de lägenheter som politikerna sålde ut efter 1991. Staden var skuldsatt och den socialdemokratiska regeringen behövde betala av skulder. De flesta lägenheter köptes av Deutsche Wohnen.
– Berlin styrs idag av en koalition mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och det gröna partiet, och många av de politiker som sålde ut lägenheterna sitter nu i den här regeringen, säger Susanna Raab.
Yaak Pabst är medlem i vänsterpartiet Die Linke och är kritisk till försäljningen av lägenheterna.
– Die Linke står bakom initiativet och därför samlar vi in namn i dag för att få igenom en folkomröstning. Sedan måste staden börja bygga lägenheter till rimliga hyror såklart, säger han.
Deutsche Wohnen & Co enteignen gör dock mer än att bara kampanja för en folkomröstning.
– För mig är grunden till det hela det vi kallar starthjälp. Det innebär att vi har en grupp aktivister och hyresgäster som har erfarenhet av organisering av hyresgäster och som bor i lägenheter ägda av Deutsche Wohnen eller andra hyresvärdar. Vi hjälper hyresgästerna att organisera sig så att de kan försvara sin rätt att bo kvar trots hyreshöjningar. Om man organiserar sig och protesterar så backar kanske bostadsbolaget, säger Susanna Raab.
Kampanjen för en folkomröstning startade den 6 april i år samtidigt som en massdemonstration i hela Tyskland hölls mot hyreshöjningar och den växande bostadskrisen. Det första steget att samla in 20 000 namnunderskrifter var snabbt avklarat. Nästa steg är att nå 175 000.
Enligt en opinionsundersökning som tidningen Der Tagesspiegel publicerade i år stödjer 55 procent av Berlins invånare förslaget att köpa tillbaka bostäderna. Men Marko Rosteck, presstalesman för Deutsche Wohnen, säger att en expropriering inte kommer att lösa bostadskrisen i Berlin.
– Det tar mycket tid och pengar. Det flyttar ungefär 40 000 människor till Berlin varje år och det finns inga lägenheter till de nyinflyttade. Vad ska vi säga till människor som kommer till Berlin? Kom inte till Berlin för vi har fått nog av er? Den enda lösningen är att bygga nya lägenheter, säger han.
Det är viktigt att signalera att bostaden är en rättighet och för mig är detta ett sätt att rädda Berlin och bevara staden som den en gång var
Han menar att det finns många företag som vill bygga lägenheter till rimliga hyror men att det tar runt tio år innan ett företag kan få bygglov.
– Ett annat problem är att vi har mycket plats i Belin att bygga på men staden måste ta fram en plan för hur vi kan bygga. Det måste även finnas en politisk vilja att bygga. Och den finns inte. Det handlar alltid om att skydda naturen, hyresgästerna eller annat. Inflyttningen till Berlin växer vare sig politikerna vill eller inte. Vi är den största hyresvärden i Berlin och vårt mål är att alla sorters människor ska leva och bo i Berlin. Vi vill bygga 600 nya lägenheter i stadsdelen Charlottenburg och har försökt få bygglov i sex år, säger han.
Marko Rosteck menar att Berlin växer vare sig man vill det eller inte, och han bryr sig inte om vad politikerna tycker. De kan antingen hänga med i utvecklingen eller stå bredvid.
– Om politikerna väljer att stå bredvid kommer människor ut på gatan och kämpar mot varandra och för hetsiga känslomässiga debatter. Det är inte bra för någon stad, säger han.
Den svenska hyresvärden Akelius äger också fastigheter i Berlin och även deras hyresgäster har organiserat sig mot hyreshöjningarna. Men inte heller på Akelius tror man att en expropriering skulle hjälpa hyresgästerna.
– Endast byggandet av nya bostäder kommer att minska bostadsbristen i Berlin. Berlin stad kommer att spendera medel som den skulle kunna använda för att bygga nya bostäder. Privata företag kommer att avskräckas från att bygga i Berlin och bostadsbristen kommer bara att öka. Titta på Stockholm. Bristen på hyreslägenheter är så stor att staden har en officiell lägenhetslista där man måste vänta i runt tio år på en lägenhet och i de mest eftertraktade områdena i upp till tjugo år. Det har skapat en olaglig svart marknad för hyreskontrakt, säger Akelius talesperson Ralf Spann.
*
Susanna Raab säger att det är klart att Akelius och andra privata bostadsbolag vill bygga eftersom de har ett vinstintresse.
– Berlin är en attraktiv stad och alla är välkomna. Men de som flyttar hit är inte de som har råd att betala de nybyggda lägenheterna. Vi behöver bostäder för folk med vanliga inkomster. Två tredjedelar av Berlins invånare har rätt att bo i sociala bostäder. En demokratisk kontroll över boendet som ska exproprieras är målet för oss. Om vi lyckas vinna den här folkomröstningen kommer den att ha en dämpande effekt på hela bostadsmarknaden, säger hon.
Håkan Thörn menar att det är rimligt att köpa tillbaka lägenheter men Berlin stad måste även föra en vettig bostadspolitik.
– I dag befinner vi oss i en likande bostadskris som rådde i Europa på 1920-talet. När urbaniseringen kom igång och befolkningarna växte och många arbetare flyttade in till städerna insåg politikerna i Europa och även i USA att bostaden inte kan vara en vara på en marknad. Bostaden är en grundläggande rättighet och därför måste det finnas en statlig eller offentlig intervention på den marknaden, säger Håkan Thörn.
Susanna Raab berättar att politiker ofta säger att de stödjer deras kampanj men att de inte har några möjligheter att göra något.
– Men proteströrelsen som har vuxit fram de senaste tio åren har varit framgångsrik. I ett område satte hyresgästerna stopp för en stor hyreshöjning. Vi har även lyckats förhindra att en byggnad sålts till ännu en ny investerare, säger hon.
Håkan Thörn tror att ett initiativ som Deutsche Wohnen & Co enteignen delvis skulle kunna fungera även i Sverige.
– Men i Sverige är det nästan på gränsen till otänkbart att kommunerna skulle köpa tillbaka sådant som de har sålt. I Göteborg köpte allmännyttan tillbaka ett hus men då krävde bostadsbolaget att de skulle sälja ett annat i utbyte. Generellt känns det som att det politiska klimatet är mer höger här än i Tyskland när det gäller privatiseringar och det skulle nog vara svårare att driva en sådan kampanj i Sverige och få gehör för det.
Det behöver dock inte betyda att man inte ska försöka.
– Jag skulle se det som en framgång för demokratin om det i Sverige kunde ges möjligheter för det offentliga att återta och få demokratisk kontroll över en del av de verksamheter som har sålts ut, säger han.