”Här är en lista med 65 kön.”
Framför denna uppräkning, hämtad från Illustrerad Vetenskap, föreläste professor och överläkare i psykiatri Mikael Landén om hur synen på könsidentitet förändrats under 50 år. Detta som en del av ett symposium om könsdysfori på Sahlgrenska akademin i Göteborg, arrangerat av Institutionen för kliniska vetenskaper.
Enligt Annika Westh, en av besökarna, betonade Landén under talet att ökningen av könsdysfori bland ungdomar är politisk snarare än medicinsk, och ”resultatet av en kampanj med målet att utradera kön” som ”få vågar ifrågasätta just nu”.
Mikael Landéns engagemang i transfrågan går längre tillbaka än så. 2023 medverkade han på en konferens i New York arrangerad av SEGM, som står för Society for evidence-based gender medicine, ”Sällskapet för evidensbaserad könsmedicin”. Organisationen lades samma år till på civilrättsorganisationen Southern Poverty Law Centers lista över hbtq-fientliga hatgrupper. I Läkartidningen skrev han 2019 att ”kulturbunden psykologisk smitta” kan ligga bakom ökningen av unga patienter med könsdysfori.
På symposiet i Göteborg, med undertiteln ”nuläge och kunskapsluckor”, talade bland andra Gennaro Selvaggi som är en av Sveriges främsta könskirurger, och Åsa Tivesten som deltagit i många olika hormonstudier. Medverkade gjorde också överläkare Christopher Gillberg, som 2019 tillsammans med sex kollegor skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet, som kallade könskorrigering för barn ”ett stort experiment”.
Än så länge har vi religionsfrihet i landet och vad det gäller mina incitament så är det pediatriska perspektivet samt vetenskapen.
Symposiet organiserades av Jovanna Dahlgren, barnendokrinolog och prefekt vid Institutionen för kliniska vetenskaper på Sahlgrenska akademin. Vid sidan av sitt arbete är Dahlgren också ordförande för Kristna läkare, den svenska grenen av ICMDA (Internationella kristna medicin- och tandvårdsförbundet). ICMDA menar att transitionering varken är effektivt, säkert eller minskar självmordsfrekvensen bland transpersoner, och hävdar att ”könsideologi påverkat västvärlden dramatiskt” de senaste decennierna. Som expertröst i frågan har organisationen lyft fram Christian Legal Centre, en brittisk väckelsekristen grupp som är emot homosexualitet, pornografi och sex före äktenskapet.
Sveriges kristna läkare driver även frågor om dödshjälp och samvetsfrihet, det vill säga rätten att inte behandla patienter om det strider mot ens personliga övertygelser. På organisationens Youtubekanal talar Jovanna Dahlgren om det senare ämnet med Olof Edsinger från Svenska Evangeliska Alliansen, och nämner 28 minuter in att hon ”engagerat sig mycket i könsdysfori” med ”ett nätverk av kristna läkare, många katoliker”, som ”inte syns i undervegetationen, och har sett till att putta frågan i Sverige åt rätt håll”.
Läs mer
I ett sms till Flamman skriver Jovanna Dahlgren:
”Än så länge har vi religionsfrihet i landet och vad det gäller mina incitament så är det pediatriska perspektivet samt vetenskapen. Vad vuxna gör med sina kroppar är ointressant för mig.”
Några dagar senare återkommer hon med ett längre svar:
”Det aktuella symposiet anordnades på initiativ av mig och andra forskare inom och anknutna till Göteborgs universitet för att uppdatera i första hand forskarkollegor och vårdpersonal. Talarna kom från olika medicinska discipliner och hade olika perspektiv.
Som professor i barnendokrinologi är min uppfattning att det vetenskapliga läget kring medicinsk diagnostik och vårdinsatser vid könsdysfori behöver synliggöras. Vi har kunskaper på många områden men det finns också kunskapsluckor som vi behöver identifiera och hjälpas åt att täppa till. Det finns alltså fortsatt stora behov av uppföljning och forskning på området, inte minst vad gäller hormonbehandling och andra vårdinsatser under transition och deras långvariga effekter.
Som barnläkare är mitt fokus det pediatriska perspektivet, alltså barnpatientens sårbarhet och att minimera de medicinska riskerna med behandlingar hos ej myndiga individer, oavsett vilken barnendokrinologisk behandling det gäller.”
Flamman har sökt flera av de andra talarna på symposiet, varav samtliga tackat nej till att medverka, eller inte svarat. Sahlgrenska akademin har bett om att få återkomma.