Det slitna uttrycket ”det fria ordet” får snart bytas ut. Snart heter det Bonnierorden eller varför inte Bonniermorden, då syftar jag inte enbart på den tsunamiliknande deckargenren som dränker det mesta av kvalitetslitteraturen i landet utan det faktum att familjen Bonnier i hastigt tempo är på väg att köpa upp media-Sverige, strypa andra förlags möjligheter att nå ut på bokmarknaden och därmed skaffa sig total kontroll. Småskuttar som Berlusconi kan stå vid vägkanten och snyta sig i Il Giornale efter Bonniers senaste drag. Man har köpt upp Pocketgrossisten, landets största distributör av pocketböcker och kastar nu giriga blickar på Pocketstället, en annan viktig pocketboksleverantör.
Bonniers marknadsdirektör Håkan Rudels talar om ”saknade pusselbitar” och att ”framtiden kommer att bli mer förädlad när det gäller bokförsäljning”. Visst, allt beror på vems ögon som tittar och gläds åt Bonnierloggan på samtliga titlar i ett framtida pocketsortiment. Sedan tidigare äger familjen till exempel Sveriges största och viktigaste bokklubbar där de egna böckerna praktiskt taget alltid blir huvudböcker. Bonniers talar om ”att köpet av Pocketgrossisten är ett sätt för oss att säkerställa att böcker fortsätter att nå sina läsare…” och att man vill ”ta ansvar för pocketdistributionen” men tillgången på pocketböcker i landet är inte hotad alls ”det svenska pocketundret” är ett begrepp och våra grannländer i Norden avundas oss.
Tillsammans med nedskärningarna på Dagens Nyheters kulturredaktion med 40 procent,där både fast anställda och frilansare drabbas, klarnar bilden. Ledarsidorna sprider borgarnas argument i praktiskt taget alla större tidningar, javisst, borgarna har rätt i att kultursidorna sedan gammalt är vänsterskribenternas forum. Och när våra röster tystnar blir den blå dimman allenarådande.
Bonniers gör inga slumpartade finter, naturligtvis har man en plan. Valet stundar och man är på frammarsch i denna lättrampade jordmån som den nuvarande regeringen erbjuder. Dagens Nyheter, Expressen, TV 4, Bonnier bokklubb med Malou i TV, Sveriges ledande hälsoportal Netdoctor har också nyligen fått Bonnierkapital, listan kan uppta denna spalt.
Snart har varje formulerad tanke på något sätt passerat Bonnierföretagen. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har inga invändningar eller känner ens minsta oro över den uppenbara monopolsituation som Bonniers nu hastigt håller på att etablera på mediemarknaden. Inte ett ord om vad konkurrenslagstiftningen har att säga. Ja, det är uppseendeväckande tyst så när som på protesterna från 13 oberoende små förläggare.
Det vore intressant med en svensk studie liknande en som nyss har genomförts i Baltimore, USA där praktiskt taget samtliga nyheter som rapporterades av samtliga mediekanaler inklusive de på nätet först publicerats i stadens enda tidning. Riktigt skrämmande blir det när studien också konstaterar att Baltimores enda kvarvarande dagstidning har slaktat den egna nyhetsrapporteringen.
En stor del av det vi betraktar som nyheter har ursprungligen kommit från ett pressmeddelande utsänt av ett företag eller en politisk/samhällelig inrättning.
Fristående skribenter är ett nödvändigt skydd mot en sådan utveckling. Vad är det som garanterar att familjen Bonnier som hitintills sällan lagt sig i innehållet fortsätter med det nu när makten över media blir nästintill oinskränkt? Heder åt Marita Ulvskog, den enda kulturminister som på allvar vågat fajtas med Bonniers.
