Det var en självsäker och till synes bekväm partiledare som mötte pressen när Vänsterpartiet presenterade sin valplattform i måndags. Valplattformen är antagen av partistyrelsen, men man har samlat in synpunkter från partiorganisationen, vilket var ett av partikongressens krav i januari i år. Förhoppningsvis känner många Vänsterpartister igen sig i valplattformen, för det är många bekanta krav och bra förslag som lyfts fram i den.
Den viktigaste frågan för Vänsterpartiet kommer att vara kravet på stopp mot privata vinster i välfärden. Sjöstedt kallar det för Vänsterpartiets nyckelfråga, som också kommer att avgörande i förhandlingarna med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en eventuell regeringssamverkan. Sjöstedt och Vänsterpartiet vill regera, men säger samtidigt att när det kommer till frågan om vinster i välfärden kommer de inte att backa. Det är ett löfte som förpliktigar och det kommer att krävas en stark vänsteropinion inom Socialdemokratin och ett mycket tydligare Miljöparti för att komma överens. Situationen i Sverige just nu är ju tyvärr sådan att en del borgerliga ledarskribenter är tydligare i sin kritik mot vinster i välfärden, än vad Vänsterpartiets framtida regeringskollegor är.
Valplattformen innehåller en mängd olika krav och förslag om satsningar inom välfärdssektorn, arbetsliv och sysselsättning, feminism, diskriminering, ekologiskt hållbar utveckling, bostadsbristen, kulturen, landsbygdsutveckling och internationell solidaritet. Sjöstedt själv presenterade de många punktkraven som ”visionerna och tankarna om hur vi skapar ett mer jämställt samhälle” på presskonferensen. Det är kanske att ta i, men det är ändå en på det stora hela bra utgångspunkt för en socialistisk politik. De lyckas få med både våldtäktslagstiftningen och barnmorskorna, vilket är två frågor som har engagerat många, även utanför Vänsterpartiet. Förslag på satsningar som skapar arbetstillfällen i skolan, sjukvården och äldreomsorgen och byggsatsningar på billiga hyresrätter är förvisso välbekanta Vänsterpartiförslag, men de känns inte desto mindre angelägna idag.
I Sverige finns ett starkt stöd för en offentligt finansierad välfärd. Många tycker helt enkelt att det är rimligt att vi alla hjälper till att betala till den gemensamma välfärden. De senaste årens avslöjanden om hur de privata aktörerna missköter äldreomsorgen, skolan och HVB-hemmen, samtidigt som ägarna tar ut gigantiska summor i vinster har sannolikt ökat känslan av att det är någonting som har hänt som vi faktiskt inte tycker är bra. Många är till och med beredda att betala mer om det ger oss bra förlossningsvård, mindre skolklasser och bättre äldreomsorg. I det sammanhanget är det aningen märkligt att Vänsterpartiet i sin valplattform slår fast att låg- och medelinkomsttagare ska få oförändrad inkomstskatt. Dels därför att folk faktiskt vill betala mer skatt och dels därför att skatten på kommunal- och landstingsnivå på många håll i landet kommer att behöva höjas, även för låg- och medelinkomsttagare, om alla välfärdssatsningar ska kunna finansieras.
En valplattform av det slag som Vänsterpartiet presenterar, med så många olika områden och krav, ger sken av att vara heltäckande. Givetvis kan ingen text inkludera precis alla frågor. Men i just Vänsterpartiets valplattform borde dock några av de människor som inte ryms inom de breda och generella välfärdssystemen få plats. Vänsterpartiet skriver om sysselsättning och arbetslöshet, men inte ett ord om alla de som lever på försörjningsstöd år ut och år in och som har mycket långt till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. De skriver om bostadsbristen som något som framförallt drabbar unga. Men alla de som är hemlösa eller som på grund av olika hyresvärdars godkännandekrav aldrig kommer att kunna få ett förstahandskontrakt – var är förslagen som gäller dem? Var är kraven för att förbättra för alla som lever med psykisk ohälsa? Om de inte ens får plats i Vänsterpartiets valplattform – var ska de då få plats?
