Nobelpristagaren Harold Pinter är en omstridd figur. Han har redan fått utstå attacker i Sverige för sitt politiska engagemang, framför allt mot Irakkriget men också mot Natobombningarna av Jugoslavien. Göran Greider och Richard Turpin tycker båda att Akademin gjort ett utmärkt val.
Pinter föddes 1930 i arbetarklasstadsdelen Hackney i östra London. Hans judiska rötter skapade enligt honom själv en tidig alienation från omgivningen, 30-talet var behäftat med en hel del antisemitism i London.
– Men det finns en hårdhet i språket som jag tror kommer från uppväxten i arbetarklasskvarteren, även om han själv inte kommer från ett arbetarklasshem, säger Göran Greider, poet och chefredaktör, tidigare mångårig litteraturskribent.
– Som politisk aktivist är han ingen analytiker, snarare har han medvetet ett känslomässigt och rakt språk. Han hatar hyckleriet, säger Greider.
Göran Greider ser ett klart släktskap med 50-talets ”unga, arga män”-generation i Storbritannien, som till exempel John Osborne, känd för pjäsen Se dig om i vrede.
Den senaste tiden har den cancersjuke Pinter framför allt satsat på sin roll som politisk aktivist och har egentligen slutat att skriva pjäser. Han skrev en mycket frän dikt i samband med USA:s olagliga anfallskrig mot Irak och har aktiverat sig både i stödkommittén för Kuba i England och kommittén för försvar av Slobodan Milosevic, något som upprört bland annat Expressens Per Svensson i en radiodebatt med Göran Greider.
– Jag läste högt ur en artikel ur The Guardian där Pinter klart säger att han inte försvarar Milosevic utan bara hans rätt till en rättvis rättegång, säger Göran Greider.
Harold Pinter tog 2000 mycket aktiv ställning mot Natobombningarna av Jugoslavien och har också skarpt kritiserat kriget mot Afghanistan. Politiskt bedömer många honom stå ”till vänster om Labour”.
– Jag är ingen Pinterexpert men jag tycker att han är en storartad dramatiker och en viktig röst, säger Richard Turpin, regissör som arbetat med den förra Nobelpristagaren Elfriede Jelinek och är aktuell med en uppsättning av det grekiska dramat Orestien på den politiska Teater Tribunalen i Stockholm.
– Han har bidragit till att kombinera absurdismen hos exempelvis Samuel Beckett och Eugène Ionesco med samhällskritik. På det viset är han mycket roligare än till exempel ”de unga arga”. Realistisk teater, eller snarare naturalistisk, tycker jag är tråkig, säger Richard Turpin som tycker att Pinter ”är väl värd priset”.
Turpin menar att det är glädjande för honom som teatermänniska att priset går till en dramatiker igen. Dessutom är han glad att det går till en intellektuell som ger sig in i samhällsdebatten.
Men det finns väldigt lite av Pinter på svenska att köpa för nyfikna svenska bokköpare?
– I kulturländerna finns det pjäser att köpa och läsa. Men Sverige är väl inget kulturland längre, va? På dramatikhyllorna i svenska bokhandlar finns ju någon Strindbergpjäs men knappt något ens av Brecht att köpa, säger Richard Turpin.
Alla på vänsterkanten är dock inte lika nöjda. Dan Israel, förlagsredaktör på Henning Mankells lilla Leopard Förlag, som ger ut mycket vänsterlitteratur, kallar det i en kommentar till tidningen Svensk Bokhandels hemsida ”ett fullständigt okontroversiellt och fullständigt ointressant val som nedgraderar Nobelpriset.”
– Pinter är en förträfflig dramatiker, men det finns hundratals sådana. Återigen en vit, anglosaxisk man. Så jävla blodfattigt. Ett välkammat val, säger han till Svensk Bokhandel.
När valet av Nobelpristagaren blev känt, berättar Dagens Nyheter att telefonerna gick varma hos Nordiska Strakosch Teaterförlaget i Köpenhamn. De säljer rättigheterna till Pinters pjäser i Norden och efter bara några timmar hade tio svenska teatrar hört av sig. Klart är att Thommy Berggren ska regissera något verk på Stockholms stadsteater, och Berggrens förra Pinteruppsättning på samma teater, Fastighetsskötaren, visas den 26 oktober i SVT.
