Konsttidskriften Loyal överraskar. Den innehåller inga analyser, recensioner eller förklaringar. Den Stockholmsbaserade redaktionen är istället närvarande i de bilder som utgör tidskriftens kärna. Ibland kan man i Loyal hitta alster av redaktörerna själva, men oftare är det inbjudna konstnärer, författare och musiker som medverkar. Några exempel: Will Oldham (musiker), JT LeRoy (författare och musiker), Bruce LaBruce (fotograf) och Slava Mogutin (fotograf och porrskådis).
De få texter som förekommer är nästan alltid på engelska, men så vänder sig också tidskriften främst till en internationell publik. Loyal finns bland annat att köpa i städer som London, Paris, Los Angeles, Tokyo och Köpenhamn.
Trots att tidskriften är väl spridd är de tre redaktörerna – Kristian Bengtsson, Martin Lilja och Amy Giunta – tämligen anonyma. De medverkar visserligen med sina namn, sin formgivning och sitt bild- och texturval, men i övrigt är de besynnerligt frånvarande. Sånt gör en naturligtvis nyfiken. Vilka döljer sig bakom den anonyma avsändaren?
En kylig vintereftermiddag träffar jag Kristian och Martin i redaktionslokalen, en liten vitmålad källare på Torsgatan i Stockholm. Rummet är fullt av lösa papper, tomma plastmuggar, gamla Loyal-nummer och på skrivbordet står en Mac-dator påslagen.
Ett nummer med temat ”The Hunt For Your Family” har just blivit klart och skickat till tryckeriet i Växjö.
– Det är nog vårt tydligaste nummer hittills, säger Martin. Flera tidigare Loyal har kanske varit väl luddiga i innehållet, men den här gången fick de medverkande göra grejer till ett på förhand bestämt tema. Tror det blir intressantare så.
Jag bläddrar igenom ett korrektur av det nya, sjunde numret – en brokig blandning av bild och text. I inledningen finns en till engelska översatt novell av Nikanor Teratologen (han med ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen”) bredvid kinesiska Yun-Fei Jis detaljerade teckningar, föreställande ett drömskt inferno i gröna och blå nyanser. En bit längre fram i numret följer en serie fotografier som Kristian tagit på sin mormors begravning. Bilderna är starka i all sin anspråkslöshet. En kostymklädd man går över en parkeringsplats med ett fång röda rosor i famnen, en kvinna i 50-årsåldersåldern vänder sig bort från blåsten och tänder en cigarrett.
Bilderna har en självklar vanlighet över sig, de skulle kunna föreställa nästan vilken svensk begravning som helst.
– Vi har försökt göra tidning på ett nytt sätt, säger Kristian. Varje nummer ska kännas överraskande och vara olikt det föregående. Därför byter vi ofta form och stil från nummer till nummer. Tanken är att Loyal ska vara i förändring hela tiden, vi vill vara prövande och lekfulla så att vi inte fastnar i några bekväma färdiga mallar.
Det hela började i London för ett par år sedan. Kristian (ursprungligen från Falkenberg) och Martin (från Växjö) jobbade av en slump på samma café, lärde känna varandra och bestämde sig för att göra en konsttidning, till en början främst för att ge plats åt egna bilder. Första numret trycktes i 700 exemplar och spreds framför allt i London.
Sedan dess har mycket hänt. Loyal trycks numera i 4 000 exemplar och når främst unga, konstnärligt arbetande människor i storstäder över snart sagt hela världen. Många hör av sig till tidskriften och vill vara med, men huvuddelen av de medverkande är fortfarande konstnärer som Kristian och Martin (delvis bosatt i New York) själva letar upp. Är det inte svårt att få tag på folk?
– Vi lägger ner en hel del tid på det där. En del konstnärer träffar vi på gallerier, andra får vi tag på genom folk vi känner. Konstvärlden är ganska liten, i en stad som New York känner de flesta konstnärer varandra. Efter ett tag blir det ganska lätt att hitta folk.
Det nya numret kommer att följas av Loyals första utställning, ”The hunt for your family”, som visas på Odd Number i Stockholm (20–23 februari) och på V-1 Gallery i Köpenhamn (27 februari –5 april) där man också kommer att kunna köpa bilder av de medverkande konstnärerna. Troligen fortsätter utställningen även till Rocket Gallery i Tokyo i april eller maj. Det ser alltså ut att bli en intensiv Loyal-vår.
– Ja, och vi hoppas på fler utställningar senare, säger Martin. Om ett år kanske vi kör en längre turné. Det vore kul att göra något i USA också. Och så hoppas vi att tidskriften ska bli så pass stor att vi kan leva på att göra den. Hittills har vi gjort det mesta ideellt.
