Genomsnittligt vistas normalsvensken ungefär 90 procent av sin tid inomhus enligt forskningen. Vi tillbringar mest tid i bostaden och sovrummet är det rum vi vistas i flest timmar per år. Samtidigt är sovrummet det rum som ofta har den sämsta inomhusluften.
Arbetsplatser är inte självklart bättre, men där vistas vi ju maximalt 40 timmar per vecka och några veckor per år har de flesta ledigt från den miljön.
Projektet 3H (Hälsomässigt Hållbara Hus) slutrapporterade den 18 maj och i rapporten redovisar man hur 7 562 personer, som svarat på en enkät, uppfattar sin boendemiljö ur olika aspekter. Svaren representerar de 475 hus i Stockholmsområdet som deltagit i studien som sägs vara den största någonsin kring dessa frågor.
Hus byggda före 1960 verkar klara sig ganska bra, frånsett de hus där man eftersatt underhållet och har vattenskador från trasiga vatten- och avloppsinstallationer. Hus från 1961 till 1975, de så kallade miljonprogrammen, verkar vara de sämsta husen. Senare hus klarar sig bättre men även i de senast byggda husen, de från perioderna 1991-1997 och 1998-2003 i undersökningen är andelen klagomål förvånande stort.
3H-rapporten är en intressant kartläggning men den ger inte några svar på frågor som varför människor uppfattar att de blir sjuka av inomhusmiljön eller vilka egenskaper i byggnader som skulle kunna vara orsaken till att många uppfattar att den byggda miljön är ohälsosam.
Rapporten är emellertid ett mycket bra underlag för att ställa krav på byggandet och byggindustrin. Rapporten visar att de boende upplever så pass många brister och så olika brister att det föranleder hårdare krav från början. Det är uppenbart att vi behöver lagstifta om kvalitetsgarantier på byggandet. Kan man lämna tolv års rostskyddsgaranti på en bil idag så borde man kunna lämna åtminstone 15 års hälsogaranti på en byggnad. En garanti på att byggnaden inte utgör en fara för hälsan för dem som bor eller vistas i byggnaden.
Regeringen borde tillsätta en haverikommission för byggd miljö, med uppgift att utreda vad som blivit fel när människor skadas av dålig inomhusmiljö och föreslå åtgärder samt följa upp. Tyvärr är det inte ovanligt att så kallat sanerade eller åtgärdade hus fortsätter att drabba människors hälsa. Haverikommissionen borde därför även ha befogenhet att vid svåra fall beordra rivning av byggnader med stora grundläggande konstruktionsbrister.
Med förändrad livsstil och alltmer inomhusvistelse vore det rimligt att kraven på inomhusluften ökade. Trångboddhet och strävan efter att effektivisera i verksamheter leder till att väntrummen, klassrummen, mottagningarna, daghemmen och andra lokaler liksom bostaden blir alltmer överbelastade vilket leder till många problem.
Det är beklagligt att regeringen, och för övrigt de flesta politiker, verkar så totalt ointresserade av dessa problem som i försämrad folkhälsa kostar oss miljarder varje år.
Det är också tråkigt att många går arbetslösa i byggsektorn när det finns så stora brister att åtgärda.
