Mamma säger att hon ska ordna något för mig. Men sen ser hon på sin nya kille och då vet man inte riktigt.
Vi skulle vilja vara lite för oss själva också, säger hon. Några veckor i alla fall. Och sen måste jag ju jobba och nu ska fritids stänga på sommaren och ska man komma till det öppna fritidset så borde man ha bil. Du kan inte vara ensam hela dagarna. Det fattar du väl?
Kan jag väl, säger jag. I höst fyller jag sex.
Mammas nya kille nickar. Han heter Kalle och är snäll. Fast han har två ungar med sin förra sambo och han har lovat att vara med dom också.
Jag har bara träffat dom en gång och då nöp jag dom. När dom skrek så sa jag att dom hade nypt mig. Kalle skällde en lång stund på dom och sa att dom måste uppföra sig när dom var gäster.
Det är jobbigt med sommar ibland, säger mamma. Du vet ju att jag älskar dig, säger hon.
Men var ska jag vara? undrar jag.
Då suckar mamma och ser så där ledsen ut så att man ska veta att nu får hon dåligt samvete för att hon inte har någon som tar hand om mig. Hon har längtat efter att åka med den stora båten till Tallinn och ha lite kul också.
Det är synd om mamma och det är mitt fel. Jag skulle vilja klappa henne men istället sätter jag mig i ett hörn bakom soffan.
Nu känner jag skuld igen, säger mamma.
Det är Luthers fel, säger Kalle.
Jag vet inte vad dom snackar om för han heter ju inte Luther utan Lex Lutor och är en jätteskurk som hela tiden letar efter grön kryptonit. Ett tag ville dom skicka mig till pappa men hans nya fru ska just ha sin tredje unge. Det är pappas första med henne. Dom andra två har hon fått med två andra killar. En har en Volvo och den andra vet jag inte något om. Kalle säger att han har en gammal Simca. Bara det, säger han och gör en konstig grimas.
Pappas nya fru heter Eva och hon vill ha lugn och ro nu när hon snart ska få barn. En gång undrade pappa hur det var med mig. Egentligen, sa han. För den där sommaren när jag blev till hade mamma vunnit en resa till Ålberga.
Pappa tycker att jag kan vara hos mormor. Hon kan väl ta ansvar för en gångs skull, säger han.
Men det går inte.
Mamma säger att det är något konstigt med mormors nya man. Hon säger att han kom hem en dag och hade bytt. Jag fattar inte men från och med nu vill han gå omkring i en stor, blommig klänning. Det är lite rörigt hemma hos mormor just nu, säger mamma. Så därför kan du inte vara där.
Men var ska jag vara, säger jag.
Själv skulle jag vilja vara hos farmor. Hon är jättegammal, minst femti, och jättesnäll. Men hennes barnbarn i fjärde äktenskapet ska vara hos henne hela sommaren och det blir för mycket med en unge till.
Farmor tycker att jag kan vara på kollo, men det är bara ett par veckor och sen är det så dyrt. Mamma har just köpt en iphone så det går inte.
Sedan grinar mamma. Det blir nog ingen resa till Tallinn, säger hon, och då blir Kalle jättesur.
Jämt blir det så här, säger han.
Hur då? undrar hon.
Det är familjens fel, säger han. Aldrig får man vara själv och göra vad man vill. Man borde krossa familjen.
Mamma grinar ännu mer men då klappar han henne. Han är som snällast när hon grinar.
Dom märker inte att jag smyger ut och tar hissen ända ner till bottenvåningen. Sen åker jag upp och ner. Jag kan trycka på knapparna själv. När man är sex år är man nästan stor. Jag klarar mig själv när dom åker bort. Jag kan bo i soprummet. Ibland bor det en gubbe där men på sommaren brukar det vara ledigt.
Kul att det har blivit sommar. Nästan allt kan man göra.
