Pisa-rapporten slog ner som en bomb. I korthet beskriver rapporten, som bygger på tester av 15-åringar i 65 olika länder, hur Sverige rasar i skolresultat. Inget annat OECD-land har tappat lika mycket de senaste åren. Sverige ligger nu under genomsnittet bland OECD-länder i både läsförståelse, naturvetenskap och matematik. Resultaten i det sistnämnda ämnet är närmast en katastrof ur svenskt kunskapsperspektiv.
Skolminister Jan Björklund och regeringen har tidigare haft två frontförsvar då de sjunkande skolresultaten debatterats:
”Det är sossarnas fel”
Tesen illustreras bäst med Folkpartiets twitterinlägg direkt efter att Pisa släppts: ”Negativ utveckling i PISA-rapporten. Rapporten är inte en utvärdering av den nya skolpolitiken, utan spiken i kistan för den gamla”. Men det stämmer inte. Det har tidigare genomförts internationella tester av vuxnas läsförståelse. I dessa står sig Sverige väl, med resultat i toppen eller över genomsnittet.
Det är alltid svårt att jämföra olika undersökningar med varandra, men tendensen visar att de som gick i skola före Jan Björklunds intåg i skolpolitiken har klarat sig bättre än unga gör i dag. Bilden bekräftas också av Sveriges resultat i Pisa 2003 som låg över OECD-genomsnittet.
”Det är invandringens fel”
Jan Björklund har flera gånger lyft fram invandrarungdomar från länder med bristande skolsystem som en bidragande orsak till att den svenska skolans resultat sjunker. Det stämmer inte heller. Av de cirka 100 000 elever som lämnar grundskolan varje år har bara 5 000 påbörjat sin skolgång i ett annat land än Sverige. Skolverket självt slår hål på det argumentet i sin rapport om Pisa: ”I Sverige finns betydande skillnader i prestation mellan infödda elever och elever med utländsk bakgrund. De sjunkande resultaten kan emellertid inte mer än marginellt förklaras av en ökande andel elever med utländsk bakgrund”.
Under pressträffen om Pisa i dag, tisdag, försökte sig en annars återhållsam Björklund på ett ”det är föräldrarnas fel”, då han påpekade att föräldrarna bär ett stort ansvar för sina barns resultat och attityd till skolan. Det må vara hänt, men själva grundbulten i en likvärdig skola är att bakgrund och föräldrars engagemang ska spela så liten roll som möjligt.
Här kan man göra en jämförelse med Tyskland som för drygt ett decennium sedan var det land där elevernas sociala härkomst spelade störst roll för deras resultat. Efter medvetna satsningar har landet inte bara höjt skolresultaten, de är också mindre beroende av elevernas bakgrund.
Den sittande regeringen är inte ensam skyldig till de sjunkande resultaten i skolan. De började redan på 90-talet och sammanföll med nedskärningarna under 90-talskrisen och marknadens intåg i skolan med det fria skolvalet och vinstdrivna friskolor. Det är symtomatiskt att bara två OECD-länder uppvisar sämre skolresultat än Sverige; Chile och Mexiko. Det finns bara ett land som har en mer marknadsanpassad skola än Sverige: Chile.
Men det är regeringen, med Jan Björklund i spetsen, som haft ansvaret för utvecklingen de senaste sju åren. I stället för att inse att man kommit till vägs ände har man kört på i samma hjulspår. Medan förortsskolorna har dränerats på resurser genom det fria skolvalet har skolministern startat elitklasser. Något som Pisa för övrigt direkt varnar för påverkar likvärdigheten negativt i skolan. Det är dags att ta ansvar, Jan Björklund.
