– Jag levde i en supernormativ värld tills jag var 32. Jag var på väg att skaffa fru, barn och allt det ”normala”, och insåg att jag hade gått miste om hela mitt liv, till den grad att jag tänkte ta livet av mig.

Kretsarna Sebastian Schriwer hängde i under uppväxten i Ystad beskriver han som fulla av ”rasism, nazism, och grabbighet”. När exet gjorde slut och han blev hemlös såg allt becksvart ut.

– Det här var för exakt fem år sedan, när jag precis hade börjat få kontakt med några furries.

Utanför hotellobbyns panoramafönster passerar en stor massa människor klädda i fursuits – dräkter, ofta färgglada, som påminner om djur från animerade filmer.

– De skrev till mig från en bar i Malmö, och jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att gå ut i regnet och träffa folk, en sista gång. Det blev i stället en första gång – första kvällen jag träffade min nuvarande fru.

Kort därefter gick Sebastian från att ”typ ha träffat en bög en gång” till att flytta in i ett furrykollektiv.

– Första året jag var här stod jag mest utanför och kedjerökte, i smärre existentiell kris. Nu är jag öppet bisexuell, ickebinär, och äger en fursuit.

Dräkterna är tänkta att representera ens fursona – en sammanslagning av orden furry och persona.

Plötsligt rör sig djurklungan utanför fönstret rakt mot oss i samlad trupp, för att ta en gruppbild innan paraden genom Malmös stadskärna börjar. Det känns som Kolmården på LSD. Konventet Nordic Fuzz Con är inne på sitt tolfte år, och i år har rekordmånga pälsfantaster – 5 200 stycken – vallfärdat till Clarion, strax intill centralstationen.

Liz Fällman

Reporter på Flamman.

Ännu är träden kala och fjolårsgräset skiftar i gult och brunt på Billingen. Vårbruket på åkrarna har inte kommit i gång, men det första vårtecknet är redan här. I slutet av februari landade de första tranorna vid Hornborgasjön, intill det långsträckta platåberget.

Under andra halvan av april börjar lövsprickningen i skogarna som täcker delar av berget, och strax därefter blommar körsbärsträden.

Under några år på 1960-talet bröts det uran här i trakten, intill den lilla byn Ranstad. Uranet fanns i alunskiffer, en bergart där risken är stor för omfattande läckage av metaller till naturen.

Den småskaliga verksamheten producerade bara några hundra ton – men det har krävts ett omfattande arbete för att städa upp efteråt. Länsstyrelsen i Västra Götaland räknar med att det totalt har satsats 580 miljoner kronor på efterbehandlingen.

Ändå har intresset för den natursköna kullen vaknat igen.

För bara några år sedan såg drömmen om svensk uranbrytning ut att vara skrinlagd en gång för alla. Oskarshamns kärnkraftverk stängde 2017, och året därpå trädde ett förbud mot att leta efter och bryta uran i kraft.

Men efter valet 2022 meddelade Tidöpartierna att uranförbudet skulle hävas, och nu finns en utredning på bordet med förslag i den riktningen.

– Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Att kunna bryta uran är nödvändigt för vårt arbete med klimatomställningen, för att minska utsläppen och beroendet av fossila bränslen och energikällor, sade klimat- och miljöminister Romina Pormokhtari den 20 december, och beskrev svensk gruvdrift som ”bland den mest miljövänliga och säkra i världen”.

En av de platser där uranet finns är just Billingen. Det norska företaget Titan Strategics AS sökte i slutet av förra året tillstånd att leta efter vanadin och molybden på ett två kvadratmil stort område. I början av 2025 godkände myndigheten Bergsstaten bolagets ansökan, trots att alla närliggande kommuner motsatte sig ansökan.

Arne Müller

Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.

Morgonsolen får fasaden att blänka på Svenska Enskilda Bankens högkvarter i Solna. En kille med megafonen står och hojtar på jäktande pendlare som precis klivit av tåget.

– Vi har fika, kaffe och te, men framför allt har vi det trevligt!

Ur en högtalare spelas både lugn pop, punk och en studentflaks-remix av ”Bella Ciao”. Ett trettiotal ungdomar dansar runt med plakat i händerna. På flera av dem syns bilder på SEB:s toppar: vd, hållbarhetschef, ”chief risk officer” och ordförande Marcus Wallenberg. 

– Vi har kunder som ska ha möte härinne! 

Två affärsklädda kvinnor surnar till en aning när bankens säkerhetspersonal pekar bort dem från huvudingången, som fått stängas av inför protesten. En man i kostym som ska till byggnaden bredvid tar istället en pamflett med texten ”sämsta enskilda banken” och en kaffemugg från en av demonstranterna, och säger att de är ”riktiga hjältar”. 

Liz Fällman

Reporter på Flamman.