Det är snart dags för repetition med Vänsterpartiets blåsorkester. En del av orkestern har samlats en stund innan. När vi träffas är det bara två övningstillfällen kvar innan Första maj.
Blåsorkesterns uppträdande i tåget som kan ses som något av en höjdpunkt på året.
– Jag börjar känna mig lite stressad nu, säger Signe Mölleby, som spelar trumpet i musikgruppen sedan en tid tillbaka.
Å andra sidan har de nyligen spelat in en skiva som till stor del består av Första maj-repertoaren, så många musikstycken fi nns fortfarande i färskt minne.
Blåsorkestern har funnits sedan 1976. En del av de nuvarande medlemmarna har varit med sedan starten, andra var inte ens födda då. Förutom Första maj-uppträdandena har man spelat i en rad olika sammanhang och arrangerar även sommarläger. Numera finns även en systerorkester i Skåne.
Alla är välkomna
Blåsorkesterns medlemmar är överens om att alla är välkomna att börja spela. Oavsett hur bra eller dålig man är.
– Kan man inte spela något instrument alls, kan man alltid lära sig efter som. Det var så jag började en gång i tiden, säger Thomas Svensson, på horn.
– Jag hade nog spelat i ett halvår när jag började, fyller Cecilia Torudd i, som spelar fl öjt.
Men ni låter så proffsiga. Jag hade en föreställning om inträdesprov för dem som höll måttet?
(Här börjar orkestermedlemmarna att skratta.)
– En del som står utanför och lyssnar kanske har den föreställningen om oss. Jag tror det är kollektivet som gör det. Vi är många och vi är ganska jämna, även om det fi nns de som sticker ut både åt ena och andra hållet, och tillsammans låter vi bra, säger Josef Beltzikoff.
Han kom in i orkestern redan som treåring genom engagerade föräldrar och har blivit kvar. Numera är han dirigent. Och kanske ligger det något i att styrkan fi nns i att vara många.
På den senaste skivan medverkar 36 orkesterspelare, utöver gästartister.
Politik och musik
Orkestern har en tydlig politisk grund. Josef Beltzikoff beskriver Blåsorkestern som vilande på tre ben; musiken, den politiska delen och den sociala aspekten.
– Men det finns inget krav på att vara medlem i, eller ens rösta på Vänsterpartiet för att få spela hos oss, säger han. Däremot måste man vara beredd på att spela i vänsterns Första maj-tåg.
Blir det då inte lätt debatt i en politisk orkester? Alla kanske inte sympatiserar med samma politiska budskap och musik kan tolkas på olika sätt.
– Det har ju varit diskussioner kring en del saker. Det var till exempel ett par marscher som det rådde lite osäkerhet kring i vilket syfte de egentligen var skrivna, säger Erika Parmsund, klarinettspelare.
– När vi framförde en av Dror Feilers dikter tillsammans med en kör, valde halva kören att inte medverka, men de stod vid sidan av och applåderade åt oss, säger Cecilia Torudd.
Budskapet i dikten var att det ibland är nödvändigt att använda våld. I orkestern har man alltid möjlighet att slippa vara med om man inte sympatiserar med budskapet på ett specifikt arrangemang.
– Om vi till exempel spelar i en tillställning mot EU behöver inte den som är för EU vara med just då, säger Thomas Svensson.
En annan sak som det kan råda delade meningar om är i vilken utsträckning musiken som spelas måste vara politisk eller kan spelas bara för musikens egen skull.
– Jag tycker det kan bli lite för lite politik ibland, säger Erika Parmsund.
– Då får ni unga resa er upp och säga ifrån, svarar Cecilia Torudd.
Musik i nytt sammanhang
En del av styckena är självklara, som Internationalen eller Bandiera rossa. Andra låtar plockar man upp och sätter i ett nytt sammanhang. Penninggaloppen av Thore Skogman eller Abbas Money, money, money är kanske inte något man direkt förknippar med politisk musik, men Blåsorkestern har spelat båda. Det mesta som spelas är arrangerat särskilt för Blåsorkestern.
– Kontexten är allt när det gäller instrumental musik, säger Josef Beltzikoff.
Genom åren har orkestern även hunnit med några turnéer utomlands. Bland annat i Bulgarien och i Bolivia. Cecilia Torudd berättar om ett speciellt minne från Bolivia, där de turnerade i tre veckor i slutet av 1990-talet.
– I Bolivia bestod alla blåsorkestrar vi mötte av män. När då vi kom, som var runt hälften kvinnor, kom kvinnor fram till oss och kramade om oss. De lyfte fram sina barn och ville ta kort på oss med barnen i famnen.
Finns det planer på fler utlandsturnéer?
– Nej, det är inget som vi planerar direkt. Boliviaturnén kom till av en slump då vi stötte på en man som spelade i en boliviansk orkester när vi var ute och spelade, det är lite så vi jobbar, säger Thomas Svensson.