Konflikten kring Öresundstågen fortsätter att trappas upp. Seko har lagt ett varsel som, om det träder i kraft, skulle stoppa pendeltågstrafiken i Stockholm lagom till midsommar. Hittills har sex LO-förbund lagt sympativarsel.
Det har väckt ilska från borgerligt håll. Nyligen gick Carl B Hamilton och Christer Nylander, från Folkpartiet ut och krävde att strejkrätten skulle begränsas. I korthet går kraven ut på att det ska finnas någon slags proportionalitetsprincip för strejkvarsel och införas begränsningar för sympativarsel.
Akademikerförbundet har gjort en insats för att bidra med lite sans och balans till debatten. Förbundet har tagit fram siffror på hur mycket det strejkas i Sverige och i jämförbara länder. I Sverige förloras i snitt 19 arbetsdagar per 1 000 löntagare på grund av strejker. Det kan jämföras med Finlands 59 eller Frankrikes 108. Vi skulle alltså kunna fördubbla vårt strejkande och ändå ligga långt ifrån våra grannländer. I själva verket strejkas det ovanligt lite i Sverige.
Det kan vara bra att ha i minnet när folkpartister får det att framstå som om landet med jämna mellanrum lamslås av strejkvarsel som läggs på rent okynne. Men egentligen spelar det ingen roll, ens om Sverige skulle ligga högt i strejkligan. Att begränsa strejkrätten är att begränsa mänskliga rättigheter. Det handlar inte heller bara om de anställda på Öresundstågen, som en del vill framställa det som.
Om det blir okej att dumpa priset vid en upphandling för att sedan sparka personalen och återanställa dem som dåligt betalda timvikarier, då är vi alla rökta. För det förfarandet kommer knappast stanna vid tåganställda i Skåne. Det inser LO-förbunden som har lagt sympativarsel och det inser exempelvis Journalistförbundet som har antagit ett stöduttalande till Seko.
Därför är det vansinne att tala om att strejkvarslen inte står i proportionalitet till konflikten, eller att bara den som berörs av en konflikt ska få strejka. Vi alla är berörda.
Exakt hur Folkpartiet anser att strejkrätten ska begränsas framgår inte. Men en liten fingervisning får vi av Christer Nylanders debattartikel. Han skriver indignerat om varslen som berör Krösatågen och pendeltågstrafiken i Stockholm. Alltså är inte ens ytterligare strejkvarsel av samma fackförbund i samma bransch att anse som rimligt, åtminstone inte i det här fallet. Om Nylanders idé om schysta spelregler på arbetsmarknaden var verklighet skulle kanske en eller två fackliga avdelningar i södra Sverige stå mot Veolia, en multinationell koncern med en omsättning på över 30 miljarder euro varje år. Det är ganska lätt att tänka sig utgången av den konflikten.
Så lyssna inte på dem som vill begränsa strejkrätten. De vill oss inte väl.
