Hur kan man beskriva aktivistisk poesi? Vilken är dess motsats?
– Med aktivistisk poesi avser jag en poesi som söker en framkomlig väg mellan ord och handling. De två poeter jag skriver om, Athena Farrokzhad och Johannes Anyuru, visar med sina respektive författarskap att förhållandet mellan politisk handling och poesi är komplicerat. Att skriva poesi är inte aktivistiskt i sig. Knäckfrågan är hur poeten ska gå tillväga för att koppla dikten till samhället. Deras uppgift som samhällsengagerade författare blir därför att försöka skriva en poesi som drivs av denna vilja att förena poesin och samhället med varandra. Poesin är därför inte något som står utanför samhället, tvärtom lyfter den in aktuella händelser och frågor i dikten. Det är det som avses när jag skriver om poesins verkanskraft: idén om vad litteraturen kan åstadkomma, vilken effekt och verkan den kan ha i ett sammanhang utanför bokpärmarna.
Du skriver särskilt om Athena Farrokhzad och Johannes Anyuru – varför just dessa två?
– Båda poeter har en bakgrund inom scenpoesi. Deras poesi riktar sig ut mot samhället, den har element av muntlighet och framförande och publiceras i flera olika typer av medier. Dessutom har båda poeter en stor genomslagskraft.
Skulle du säga att de ingår i en särskild tradition? Vad kännetecknar i så fall den?
– Ja, jag skulle säga att de skriver in sig i en aktivistisk kanon med föregångare som Audre Lorde, Adrienne Rich och Aimé Cesaire. Men de politiserar också den västerländska litterära kanon genom att skapa poetiska kollage av gamla och nya texter hämtade från politisk teori, antikens Grekland och modernismen.
Du skriver om diktens verkanskraft i världen – hur kan den se ut i dag?
– Jag tycker att Athena Farrokzhads ”Sommar i P1” är ett riktigt bra exempel på hur poesins verkanskraft fungerar. Lyssnarnas starka reaktioner berodde naturligtvis delvis på det politiska innehållet, men poesin var en lika stor del av programmet. Tillsammans bildade poesin och politiken en kraftfull utsaga som belyste meningskonflikter i samtiden. Men jag tror att många olika typer av dikt har verkanskraft, allt från äldre tiders diktning till asylpoesi på Instagram. Det poetiska språket kan förändra vår syn på verkligheten, men också göra verkligheten tydligare för oss.
Välj en grym strof!
– Här är fyra rader ur Athena Farrokhzads dikt ”No pasarán” som tillägnades Malmös antifascister efter attacken i Malmö i mars 2014. Här finns poetens uppmaning till både sig själv och läsaren att inte välja tystnaden, trots att språket kan vara ett svårt redskap att hantera. Men här finns också den politiska handlingen och kampen representerad i organiseringen, och medvetenheten om historiens ständiga upprepning.
Säg något om rörelse som förvandlar oss till många
Säg något om historia som inte kommer att upprepas
Säg något om strid som alltid måste utkämpas
Säg något om seger som inte gör oss till hjältar