När kapitalet fick partibok – det senaste numret av den socialdemokratiska tidskriften Tiden innehåller en av årets absolut viktigaste artiklar. Daniel Suhonen och Felix Antman frågar vad som händer med vår demokrati när den politiska och ekonomiska eliten sammansmälter. Näringslivets opinionsbildande verksamhet har som bekant varit en megasuccé, vi lever i ett land vi inte längre känner igen. Men idag har strategierna slipats till en skrämmande snillrik saklighet – om ett parti står i vägen för näringslivets intressen måste inte längre partiet förlora val, det måste förändra sin politik!
Suhonens/Antmans artikel hissar indirekt piratflagga över den socialdemokratiska kongressen 2013. Kommer motionerna för att välfärdsimperierna ska fortsätta att håva skattepengar vara skrivna av pr-byråer på uppdrag av riskkapitalbolag? Vilka av kongressdeltagarna har själva armhålorna långt nere i syltburken och vilka sponsras direkt av näringslivspengar?
I december 2011 avslöjade Aftonbladet att socialdemokrater som exempelvis Niklas Nordström och Carl Melin fått näringslivspengar via pr-byrån Prime för att bland annat jobba för att sossarna skulle bryta med Vänsterpartiet. Den vitt spridda förklaringen att partiet förlorat valet på grund av samarbetet formulerades av Prime och Svenskt Näringsliv redan så tidigt som i juni 2010. Prime sponsrade också Arenagruppen med 500 000 om året som tillsammans med Timbro deltog i Borgkommissionen om välfärdens framtid. Föga överraskande skulle framtiden, enligt kommissionen som leddes av socialdemokraten Per Borg men i praktiken styrdes av moderaten Pejje Emilssons bolag Magnora, passa Emilssons äldreomsorgsbolag Silver Life perfekt.
Jag tar för givet att skandalen går mycket djupare och sträcker sig än vidare än till de utpekade socialdemokraternas horeri – att mot betalning högervrida partiet och Sverige. Men ingen har hittills kartlagt alla de ekonomiska och personliga trådar med näringslivet som får högersossar att med sådan iver värna vinst i välfärden.
Suhonen/Antman använder sociologen Collin Crouchs begrepp postdemokrati för att beteckna tillståndet när elitgrupper tvinnas samman. Partier blir pr-bolag och politik ett spel där eliten skaffar privilegier. Och jag tror det faktum att vi lever inuti en alltmer urholkad eroderad demokrati också kan förklara det märkliga faktum att avslöjanden och skandaler, som exempelvis Prime, varken biter eller fäster än mindre förändrar. En gång skrev Ivar Lo-Johanson ett reportage om vanvården av de gamla vilket väckte ramaskrin som reformerade hela äldreomsorgen. Varför kan det inte hända idag?
Länge trodde jag att det berodde på att de politiska besluten flyttats från demokratins enda hemvist, nationalstaten, till den odemokratiska EU-nivån där kapitalets intressen grundlagsfästs och elitskikten minglar fram politik tillsammans med lobbyisterna. Men det kanske är så enkelt som att progressiva förändringar inträffar inte längre, helt enkelt därför att inte någon tillräckligt stark grupp vill att de ska inträffa. Varken folkrörelser, någon tredje statsmakt eller partioppositioner kan dag leverera något underifråntryck då parti-näringsliv, men också som jag tror journalisteliten, har gift sig med varandra och skaffat delade värderingar och privilegier.
Till en krönika i Arbetet/LO-tidningen uppfann jag begreppet ”Det eviga nuets diktatur” för att fånga den tidsanda, politiska klimat där hur många Prime-, vård- eller korruptionsskandaler som helst kan avslöjas utan att det får några politiska konsekvenser. För det är mediebevakningen som vaktar det tomma skalet demokratin och journalisterna och reportrarna stämmer av nyheter med det trånga borgerliga nuet utan att rapportera/analysera utifrån den ständigt expanderande rum-tiden. Att vår samtid en gång häftig debatterades och kritiserades har fallit i glömska. När det förgångna, bara några år tillbaka i tiden, kapats bort försvinner samtidigt de politiska alternativen och vägen mot framtiden smalnar av till en återvändsgränd. Allt vi har är detta nu-läge som tycks funnits förevigt format av naturlagar.
Att näringslivet har kapat den socialdemokratiska ledningen, att de i sin tur har kidnappat ett helt parti och därmed förändrat förutsättningarna för hela vårt samhälle, tycks bara krusa ytan på det superstabila nuet.
Och den stora frågan är hur vi kan påverka framtiden när den inte längre finns, när till med det förgångnas dörr tycks stängd? Då gäller det att komma ihåg att du bara kan få syn på samhället underifrån och där finns också startpunkten för all förändring av det jävla nu-läget.
