Modellen som klev ut genom ett fönster: Om globaliseringen och den svenska modellens framtid
Claes-Mikael Jonsson och Ingemar Lindberg
LO, 2014
Och runt mig faller världen
Marit Sahlström
Ordfront, 2014
”Kanske är det först nu jag verkligen vågar göra det jag vill. Nära döden släpper hämningarna. När livet självt är större än konsekvenserna av mina handlingar.”
Marit Sahlströms roman Och runt mig faller världen handlar framför allt om livets värsta stunder; om sjukdom, död, sorg och smärta. Det är en drabbande roman, med en täthet i berättandet som tar andan ur mig. Men boken är inte bara en berättelse om en familjs smärtsamma erfarenheter – den är samtidigt en hyllning till livet.
Jag bär med mig den känslan när jag öppnar pärmarna på arbetsmarknadsrapporten Modellen som klev ut genom ett fönster. För det också en berättelse om liv och död.
Vi får följa den svenska modellen över tid. När den tog form efter andra världskriget var huvudfrågan hur den fulla sysselsättningen och inflationstrycket skulle hanteras. Tillgången på arbetskraft var begränsad, valuta-, kapital- och kreditmarknaderna kraftigt reglerade, nationalstatens suveränitet intakt och arbetsmarknadens parter kunde, tillsammans med staten, kontrollera utvecklingen på arbetsmarknaden.
I dag har det mesta av detta vänts till sin motsats: inkomstskillnaderna har ökat, tillgången på arbetskraft är i praktiken obegränsad, arbetslösheten är hög och ekonomin dras med deflationstendenser. Valuta-, kapital- och kreditmarknaderna är globala och kraftigt avreglerade. Inom ramen för EU-samarbetet har nationalstatens suveränitet begränsats. Tillsammans med staten kan arbetsmarknadens parter inte längre fullt ut kontrollera arbetsmarknaden.
Vad betyder det för löntagarna i Sverige? En positiv sammanfattning kan låta: Vi ser stadiga reallöneökningar kombinerat med stabilitet och bibehållen konkurrenskraft.
Detta är visserligen sant – men det är samtidigt inte hela sanningen.
För parallellt med att reallönerna ökat har inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökat ännu mer. Löneandelen ligger lägre än tidigare och vinstandelen högre. Processen drivs av en global kapitalmarknads kortsiktiga men höga avkastningskrav. Och till detta ska läggas: Den högre vinstandelen har inte resulterat i höjda investeringar.
Det är globaliseringen! Vi ser liknande tendenser i alla länder – och vi kan inte som ensam nation förändra spelreglerna. Globaliseringen innebär dessutom att det inte finns någon nationell arbetsgivarsida som är intresserad av avtal längre!
Ungefär så brukar förklaringarna till dagens utveckling låta.
Men i Modellen som klev ut genom ett fönster pekar författarna på att globaliseringen ju får olika återverkningar i olika länder, beroende på landets ekonomiska struktur och position i det större ekonomiska systemet. Och kanske är det inte den verkliga globaliseringen som styr utvecklingen, utan snarare den förhärskande föreställningen om vad globalisering innebär och kräver (skärpt konkurrens kräver sänkta skatter, lägre löner och nedbantade välfärdssystem …). En spiral som leder till att klyftorna fortsätter att öka – och vinsterna fortsätter att skena.
Författarna påminner oss om att vi, trots globaliseringen, har ett fortsatt handlingsutrymme inom den svenska modellen. Både skatter och välfärdssystem bestäms fortfarande i Sverige. Arbetsmarknadens reglering är, trots en del ingrepp från främst EG-domstolen, fortfarande i huvudsak nationell. Normeringen av den ekonomiska politiken är visserligen delvis europeisk, men den är inte global. Och det finns fortfarande partsgemensamma intressen att bygga vidare på.
Den borgerliga regeringen som nyss satt vid makten har gett den svenska modellen en rejäl törn: Den solidariska lönepolitikens synsätt att en höjning av låga löner påskyndar en önskvärd strukturomvandling har ersatts av en jobbstrategi som i stället strävar efter att skapa fler jobb i låglönebranscher.
Det är en föreställning som måste förändras när en förnyad svensk modell tar form. Men hur ska den se ut?
Att skriva ett manifest på ett papper är inte vägen, konstaterar rapportförfattarna. Precis som den svenska modellen en gång växte fram genom att strategier prövades och omprövades när de mötte verkligheten, måste en ny modell växa fram i ett möte med dagens verklighet. Dock pekar författarna ut några nyckelfaktorer att diskutera. Vikten av att facken reagerar mot handelsavtalens försvagning av demokratin är en, att facken bygger internationella allianser och utvecklar det partsgemensamma arbetet på de punkter där det är fruktsamt är andra. De väcker en intressant fråga: Kan en expansiv lönepakt mellan facken i norra Europa vara en modern variant av den solidariska lönepolitikens idé?
Svaren är inte enkla. Men att det finns en konflikt mellan dagens form av marknadsliberalism och demokrati är den viktigaste röda tråden genom rapporten, inramad av tesen att vi måste tro på vårt handlingsutrymme och vår förmåga att påverka. Det blir till ett lika urstarkt narrativ som Marit Sahlströms skildring av viljan att leva, när världen runt henne faller.