De senaste veckornas våld i Palestina, och framför allt Gaza (i skrivande stund har minst 53 palestinier dödats i bombningarna, varav 14 barn) har sin upprinnelse i ett domstolsbeslut i östra Jerusalem. Den 2 maj fick fyra familjer i det företrädesvis palestinska bostadsområdet Sheikh Jarrah veta att de måste lämna över sina bostäder till israeliska bosättare. En av advokaterna till familjerna överklagade dock beslutet. Det har nu skjutits upp och kommer att ses över av en högre instans.
Men ytterligare tre familjer har fått veta att de ska vräkas den 1 augusti. En av dem är Reem Hammads familj, som bor strax söder om Al-aqsa-moskén. Hon berättar om den över 50 år långa rättsprocessen som ledde fram till dagens situation.
– Vårt hus innehåller 28 lägenheter och skänktes av den jordanska regeringen till palestinska flyktingar 1956. De lovade att vi skulle få överta ägarskapet efter tre år men det hände aldrig. 1972 inledde två israeliska bosättarorganisationer en rättslig kamp mot oss. Vi har haft återkommande domstolsförhör sedan dess, säger hon till Flamman.
En annan av de berörda familjerna är Rasha Budeiris. Hennes morföräldrar bor i ett av husen som ska konfiskeras den 1 augusti. Ursprungligen bodde de i västra Jerusalem, men när Israel ockuperade staden tvingades de fly. De bodde först i Jordanien, liksom många andra palestinier. Sedan flyttade de till Damaskus innan de återvände till östra Jerusalem. 1956 gav Jordanien, som hade mandat över området, och FN:s Palestinaorgan bostäderna i Sheikh Jarrah till fördrivna palestinier som Rashas föräldrar. Liksom Reems släktingar fick de ett löfte om att de skulle bli ägare till husen 1959. Men på grund av ockupationen i samband med sexdagarskriget 1967 skedde det aldrig. Hennes föräldrar har dock kunnat bo kvar – fram till nu.
Men Rasha hävdar att bosättarorganisationernas anspråk på husen inte håller rättsligt.
– Rättsligt är dessa anspråk grundlösa. Dokumenten som bosättarorganisationerna stödjer sig på är förfalskningar. Vår advokat besökte de ottomanska arkiven och hämtade bevis på att bosättarna inte har någon koppling alls till huset. Denna kamp har pågått i över 50 år. Vräkningen var planerad att äga rum nu i maj och min familj ska vräkas den 1 augusti. Domen sköts upp på grund av protesterna, men de kommer inte att sluta. Vi vet att det israeliska rättssystemet är i maskopi med bosättarna, och vi litar inte på att domstolarna kommer att gå emot sitt eget folk.
Hon berättar om hur grannfamiljer till hennes föräldrar vräktes 2008 och 2009.
– Vi såg hur grannfamiljer i östra Jerusalem blev av med sina hus. Bosättarna tränger sig plötsligt in i huset och talar engelska med amerikansk accent och säger: ”Om vi inte stjäl det kommer någon annan att göra det”. Som mannen i en videoinspelning gjorde nyligen.
De senaste veckorna har situationen blivit extra tillspetsad eftersom domstolsbeslutet inföll under den muslimska fastemånaden ramadan. När israeliska soldater förra helgen trängde in i Al-aqsa-moskén – islams heligaste plats – mitt under pågående bön och sköt chockgranater blev upprördheten om möjligt ännu större än vanligt. Reem Hammad berättar om hur området blivit centrum för våldsamheterna.
– Den 2 maj, när domstolsbeslutet fattades, kom många hit för att stödja oss. Det är också ramadan så folk firade också. Alla demonstranter är vapenlösa och fredliga, de sjunger bara och ropar slagord. Men de besköts med tårgas, attackerades av militärhästar – igår använde soldaterna till och med gummikulor. De använder också ”skunkvatten” mot demonstranterna och husen. Det är hemskt, det påverkar huden i en vecka och det gör det svårt att andas. Det är många barn i området som lider av detta. De kan inte sova om nätterna. Bosättarna kastar sten och råa ägg på demonstranterna. Jag har en åttaårig son som blir rädd så fort jag rör mig mot ytterdörren, så jag försöker stanna hemma för hans skull.
Om domstolsbeslutet kommer att ändras nästa månad är ännu oklart. Men för både Rasha och Reem är det uppenbart att ju större trycket från omvärlden på den israeliska regeringen blir desto större chans är det att beslutet dras tillbaka.
– Jag hoppas att folk kan sprida budskapet genom att använda hashtaggen #SaveSheikhJarrah, och tala med andra om vad som händer. Men vi skulle verkligen behöva att regeringar ökar trycket på Israel så att de upphör med denna etniska rensning av människor som redan har tvingats fly en gång. Ekonomiska sanktioner och bojkott av produkter från de ockuperade områdena är effektiva metoder, säger Reem Hammad.
Rasha Budeiri menar att omvärlden inte bara kan nöja sig med att fördöma Israels handlingar utan att de också måste backa upp orden med konkreta handlingar. Under tiden fortsätter familjerna att kämpa i vad som är långt ifrån den rättstvist som den beskrivs som i de flesta medier.
– Vi håller hoppet uppe och fortsätter kampen. Detta är ingen rättstvist, det är bortom rättstvister. Det är en del av ett politiskt projekt, det är förlängningen av Israels övergrepp och brott mot mänskligheten. Det handlar om att upprätta en bosättarstat.
