En suck av lättnad. Le Pen vann inte franska presidentvalet. Högerextremismen slogs tillbaka.
För två månader sedan. Rasisten Wilders kom inte till makten i Nederländerna. En suck av lättnad också då, liksom i december förra året när högerextremisten Hofer inte valdes till statsöverhuvud i Österrike.
Å ena sidan, lättnaden. Å andra sidan, sanningen i vitögat. Fascisterna och deras närstående marscherar framåt i flera EU-länder. Samtidigt stärks högern på socialdemokratins bekostnad. I några länder går den socialistiska vänstern framåt. Men det täcker inte upp de socialdemokratiska förlusterna. Totalt sett ökar högerns inflytande. Det är allvarligt.
Allvarligt är också att den anti-fascistiska vaccination som inympades efter andra världskrigets inte längre verkar. Krigets ohygglighet skapade en djup insikt om fascismens väsen. 60 miljoner människors förlorade liv, länders totala förödelse och sanningen om koncentrationslägren formade ett anti-fascistiskt medvetande. Ett politiskt vaccin som i många länder gjorde högerextremismen till ett omöjligt alternativ. Men nu 70 år senare sprids den fascistiska smittan igen. I Frankrike, Nederländerna, Sverige och flera andra EU-länder.
När vaccinationen slutat fungera så påverkar det mycket i våra samhällen. Exemplen är många:
Högerpartier, som Moderaterna i Sverige, håller inte längre en tydlig gräns mot högerextremismen. Främlingsfientligheten accepteras som en del i det egna politiska budskapet och maktdelning med rasistpartier ses som en möjlig väg till regeringsinnehav.
I Polen och Ungern har de högerextrema valts till regering och är i full färd att demontera demokratin. I Finland och Norge har de främlingsfientliga partierna flera ministerposter. Många av rösterna vinns inom arbetarklassen, som tidigare under efterkrigstiden i princip varit trogna arbetarrörelsens partier.
När det antifascistiska vaccinet inte längre verkar så sker också en normalisering av de brun-svarta partierna
Socialdemokraternas kollaps i flera länder beror på att man valt att föra en nyliberal politik som undergrävt välfärdsstatens funktion. Man har förlorat den gamla insikten om att social trygghet och rättvisa är en garanti mot att människor vänder sig till högerextremismen.
När det antifascistiska vaccinet inte längre verkar så sker också en normalisering av de brun-svarta partierna och deras åsikter. Värsta högerextremister bjuds in att delta i Almedalen och på bokmässan. TV:s debattprogram väljer ofta SD:s politiska agenda som utgångspunkt för vad som ska diskuteras.
Men också delar av vänstern i Europa har fått en oklar syn på fascismens väsen. I Frankrike tvekade många vänsterväljare om de skulle rösta emot Le Pen. Också i den svenska debatten hörs röster om att det inte spelar någon större roll om en nyliberal eller en fascist vinner valet. Det är en mycket grov politisk felbedömning.
De flesta som själva upplevde fascismen under andra världskriget finns inte längre bland oss. Men greker, spanjorer och portugiser kan tala om vad fascister i Europa gjorde när de kontrollerade statsapparaten ända fram till mitten av 1970-talet. Progressiva människor i Polen och Ungern kan beskriva vad högerextremism vid makten betyder i dag.
Och känner man bara en gnutta solidaritet med människor med muslimsk bakgrund i Europa förstår man att det spelar en oerhörd roll om en demokratisk nyliberal eller en fascist är president. Det är inte ett stöd för nyliberalismen, utan ett nej till fascismen.
Den tidigare grekiske finansministern Gianis Varoufakis klargjorde klokt före valet i Frankrike:
Med samma entusiasm som man ska rösta emot Le Pen, så ska man nästa dag bekämpa president Macrons nyliberala politik. Där är vi nu.
