Några kids i Malmö blockerar en bilväg genom att bära ut en soffa mitt i vägen och sätta sig i den.
En ung kvinna med megafon ropar ”vi vägrar att bli utrotade” åt en tigande myndighetsfasad.
Aktivister bildar en mänsklig kedja som blockerar det populära turiststråket mellan Sveriges riksdag och gamla stan.
En tonåring åker bräda i en skateboardramp som har snickrats ihop på Waterloo Bridge för att stoppa biltrafiken över bron.
Det är några av de aktioner som under början av veckan genomförts i vad som lanserats som ett globalt uppror för klimatet av organisationen Extinction rebellion. Organisationen startades i Storbritannien så sent som förra året, men har redan spritt sig till minst 27 länder.
De blockerar, irriterar och stör. De gör helt rätt.
Det kan ibland låta så när man lyssnar på politiker, men klimatarbetet är inget som går framåt. Tvärt om går det bakåt: utsläppen ökar. Det innebär alltså inte bara att den totala mängden koldioxid ökar i atmosfären – utan att det hela tiden tillförs mer koldioxid per minut än det gjorde minuten innan.
Den skenande maskinen blir med andra ord allt svårare att stoppa.
– Klimatslakten är inställd, sa Per Bolund (MP) förra veckan när regeringen presenterade sin vårändringsbudet. Då hade de återinfört flygskatten.
Men när regeringen säger att de gör offensiva klimatsatsningar så ljuger de. De är mycket väl medvetna om hur situationen ser ut och därmed även mycket väl medvetna om att deras offensiv, oavsett hur ambitiös den är relativt sett till satsningar från tidigare regeringar eller andra länder, har kört fast redan på mönstringen. Vi kan ha den eller mista den utan att det gör någon större skillnad.
Retoriken bakom Extinction rebellion är i jämförelse med partipolitikens träiga talepunkter något pompös, men den är åtminstone helt sann:
”Världens ledare har svikit oss. Systemet vi lever i har fört oss in på en väg mot utrotning. Uppror är nu vår moraliska skyldighet.”
Att blockera bilvägar, riksdagsbyggnader och kolkraftverk är aktioner direkt riktade mot det ohållbara samhället och ekonomin. Vad rörelsen verkar ha kommit fram till är att vi inte kommer att klimatkompensera oss in i framtiden, och att privatbilismen inte kommer att upphöra om ingen stänger av vägarna.
Är det legitimt att bryta lagen för att stoppa något man tycker är fel? Självfallet. Speciellt när det är något så fel att det kommer att förstöra möjligheterna till mänskligt liv på stora delar av planeten.
Det går inte ens att placera den här typen av aktioner inom ramen för den vanliga diskussionen om civil olydnad. Konsekvenserna av att inte agera är så otroligt mycket större än i nästan alla andra tänkbara situationer.
Vem som helst skulle bryta mot lagen för sin hund. Många skulle till och med krossa en bilruta för någon annans hund. För att någon annans hund bara såg ut som att den kanske hade det för varmt.
Men vi har tvingats inse att politiken inte krossar någon bilruta. De oroar sig för att ens skrapa lacken.
En kraftigt växande klimatrörelse verkar dock ha insett vad som funkar. Vad som faktiskt stängde kolgruvorna som svenska Vattenfall sålde i Tyskland var att folk var jobbiga. Den återkommande massprotesten Ende Gelände innebar att det helt enkelt blev en kostnadsrisk för ägarna att hålla gruvorna i drift när folk från hela världen bestämt sig för att störa verksamheten.
(Miljöpartiet hävdar att det var Isabella Lövins arbete i EU.s ministerråd som gjorde det. Det är inte heller sant).
Tänk ändå man kan vara med och stoppa en katastrof på global skala genom att inte gå till jobbet och i stället sätta sig på en stol och titta på en unge som åker skateboard i en ramp som han har byggt som en del av en blockad av en bilväg.
Ge ungen en kaka, var en del av motståndsrörelsen, rädda världen.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
