Hur bör man tolka Vladimir Putins tal och hans beslut att erkänna republikerna i Donetsk och Lugansk?
– Detta är en fortsättning av Putins aggressiva diplomati, men det är inte början på en invasion. En sådan är fortfarande inte trolig, eftersom det vore självmord av Ryssland. Detta är ett sätt att ytterligare höja insatserna i frågan om Natos utvidgning till Ukraina. Putin visar att han är redo att erkänna Donetsk och Lugansk, men Ryssland stödjer fortfarande Minskavtalet. Det är Ukrainas regering som är lättad över att nu kunna säga att fredsavtalet är dött.
Så risken för krig är mindre än vad som rapporteras?
– Det kan eskalera snart. Det talas om att Ryssland kan försöka ta över hela Donbass-regionen [separatisterna kontrollerar omkring en tredjedel av området, reds. anm.]. Det skulle leda till krig, men det skulle inte bli en fullskalig invasion som västerländsk media hävdar. Om Ryssland inte är nöjda med eftergifterna från väst skulle Putin kunna tvinga fram ett nytt fredsavtal, ett ”Minsk 3”, som är ännu hårdare mot Ukraina. De skulle också kunna destabilisera Ukraina och fortsätta med hybridattacker och cyberattacker. Terrorattacker kan också bli möjliga.
– Detta kommer att utlösa en stark nationalistisk relation i Ukraina och öka intoleransen hos dem som inte gillar ”nationella förrädare”. Det kommer att bli värre politiskt för många ukrainare. Putins tal var också ämnat att skrämma bort utländska investerare från Ukraina. Det är inte som att vi har särskilt mycket av den varan ändå, men nu kommer det att bli omöjligt att locka investeringar.
Ryssland har befunnit sig militärt i den separatistkontrollerade delen av Donbass i över åtta år. På vilket sätt kan det ses som en ”invasion” när de skickar ytterligare trupper dit?
– Det finns flera tolkningar av detta. Trupperna är på väg och Ryssland är nöjt om de kan öka hotet om invasion och använda det för att skrämma väst till att ge eftergifter. Men det betyder inte att de faktiskt kommer att invadera. Putin höjer insatserna och vidtar alla åtgärder som behövs för att invadera, såsom att erkänna republikerna, utan att nödvändigtvis göra slag i saken.
Vilka eftergifter skulle det kunna vara? Givet att de han krävt hittills är så stora att de i princip anses omöjliga att infria.
– Det skulle kunna vara att Nato monterar ned sin militära infrastruktur nära Rysslands gränser, och så klart att de ger garantier för att Ukraina inte kommer att gå med i Nato. Jag tror inte att han kommer kräva att någon lämnar Nato. Jag är säker på att någon uppgörelse kan nås.
Vad innebär detta för Minskavtalet? De skrevs under 2014 med målet att skapa fred och sakta återintegrera de separatistkontrollerade områdena i Donbass i Ukraina som autonoma republiker. Är avtalet verkligen dött nu, som politiker i väst hävdar?
– 2014 valde Ryssland att inte använda sig av Krim-strategin i Donbass och formellt annektera regionen. De gav i stället tillbaka området till Ukraina och krävde att de skulle återintegreras men med bred autonomi. De ukrainska regeringarna under både Viktor Porosjenko och Volodymyr Zelenskyj var redo att implementera Minskavtalet, men det hindrades varje gång av den ukrainska extremhögern. De mördade fyra soldater i ett bombdåd samtidigt som parlamentet skulle rösta om det 2015. Ryssland är öppet för att avtalet ska träda i kraft. Zelenskyj var också det inledningsvis men har ändrat sig. Från början hade det stöd av en majoritet av Ukrainas befolkning men detta stöd har eroderats eftersom inget har hänt på åtta år. Rysslands militära mobilisering längs gränsen inleddes direkt efter den ukrainska regeringens beslut att införa sanktioner mot den proryska politikern Viktor Medvetjuk [som tros vara en nära vän till Putin, reds. anm.] i början av förra året. Det var ett led i regeringens förtryck av oppositionen. De har också stängt oppositionella tv-kanaler utan något domstolsbeslut. Konsekvensen av detta är att Ryssland har slutat tro att någon ryskvänlig politiker någonsin kommer att ingå i en ukrainsk regering igen.
Hur anser du att vänstern bör förhålla sig till denna fråga, ur ett ukrainskt perspektiv?
– Vänstern borde inte bara reagera på vad Nato gör. Den bör alltid stödja arbetarklassen, kvinnor, minoriteter och så vidare. Det råder bred enighet om hur vänstern bör förhålla politiskt på nationell nivå. Men så fort det gäller den internationella och geopolitiska nivån är åsikterna väldigt olika. Det finns inte ens utrymme för en vettig diskussion. Till exempel finns det en EU-positiv och en EU-skeptisk vänster. Enligt samma logik finns det en vänster som stödjer Ukraina, en som hävdar att det är imperialistiskt att göra det, medan andra i sin tur anklagar dessa senare för att bidra till rysk imperialism.
– Det europeiska säkerhetssystemet är avgörande och borde vara en viktig fråga för vänstern. Det borde föras en debatt om hur det kan breddas till att inkludera både Ukraina och Ryssland. Det skulle kunna bestå av en allians som sträcker sig från Lissabon till Vladivostok. Eller från Vancouver till Vladivostok. Det var Gorbatjovs dröm. Vänstern borde var involverad i diskussioner om detta och hålla en högre profil. Just nu är sådana visioner dock avlägsna. Det spelar ingen roll vem som ersätter Putin, för så länge Nato fortsätter att utestänga dem kommer Ryssland alltid att se alliansen som ett hot.
