Utan de maskerade, de autonoma, hade det inte blivit något våld vid nazisternas demonstration i Stockholm den 30 augusti. De ville ha våld, de ville visa hur ”fascistisk” polisen är. Det handlade inte om att ”försvara” de flera tusen fredliga demonstranterna mot ett 100-tal nazister, dessutom med en stor polisstyrka emellan. Vad skulle polisen gjort när de maskerade attackerade? Släppt igenom dem? Polisen var tvungen att tillgripa våld för att hindra de maskerade att skapa ett stort slagsmål. Vilket hade varit till glädje för massmedia och för nazisterna själva som fått ännu mer uppmärksamhet. De maskerades metoder är kontraproduktivt, som Bitte Engzell skrev i Flamman nr 35/2014.
Jag blev förvånad och bestört över att läsa Jon Bergmans artikel i Flamman. Dels för dess innehåll, dels för att Flamman vill ha en debatt i detta ämne. Men det kanske är nödvändigt med tanke på olika överslätande kommentarer från vänsterhåll till de maskerade. Jon Bergmans artikel är klargörande. Det handlar inte om några våldsdyrkande huliganer. De maskerades agerande är mycket mer genomtänkt än så. Det handlar om att ”med rekrytering från arbetarrörelsens led” skapa en ”ny och professionell ordningsmakt”. Provokationerna och angreppen på polisen är ingen tillfällighet, det är medel för att avslöja dess fascistiska karaktär och för att skapa denna nya ”ordningsmakt”. Spåren förskräcker.
Det var välgörande att i tv:s valutfrågning höra Jonas Sjöstedts bestämda avståndstagande från dem som tillgriper våld i demonstrationer.