När vi tar upp viktiga demokratiska principfrågor svarar Vänsterpartiets partisekreterare med att 700 vänsterpartister ska samlas i Malmö den 11 oktober. Det är i och för sig utmärkt att partiet återupptar de träffar som partiet årligen genomförde på 70- och 80-talen med tusentals deltagare. Men något svar på de principfrågor vi tar upp är det inte, utan ett praktfullt ”goddag yxskaft”. För övrigt hade partiet på den tiden avsevärt mindre resurser både ekonomiskt och personellt. Som organisatorisk insats är således sammankomsten i Malmö i våra ögon inte något hjältedåd av det format som partisekreteraren vill påskina.
Varför vill nu partisekreteraren tala om andra saker än de frågor vi tagit upp? Sannolikt för att han vill visa att den partiapparat där han är chef fungerar effektivt och bra. Med vilka metoder han tror sig uppnå denna effektivitet – om de överensstämmer med de demokratiska principer partiet i övrigt anammar – spelar tydligen en underordnad roll.
Häpnadsväckande är partisekreterarens kommentar när vi påpekar att riksdagsgruppen är vald av medborgarna och PS endast av partikongressen och vi förklarar för honom att PS inte är behörig att besluta om hur riksdagsgruppen ska arbeta. Det är ”en demokratisyn man kan ha”, skriver han. Nu är det emellertid inte frågan om åsikter ”man kan ha”, utan faktiska politiska förhållanden. Faktum är att PS inte har fått sitt mandat av svenska folket utan bara av partimedlemmarna. Försök bestrida detta faktum, den som kan!
Anledningen till att partisekreteraren vill att PS ska vara överordnad riksdagsgruppen är uppenbarligen att han skräckslagen för att någon eller några av riksdagsledamöterna kan ha en avvikande mening och ”kan strunta” i vad PS tycker. Han törs inte lita på de av partimedlemmarna nominerade och av folket valda kamraterna.
När man formulerar sig på det viset brukar man ha konkret erfarenhet av och åsyfta någon eller några särskilda riksdagsledamöter som begått en allvarlig överträdelse. Om det förhåller sig på det viset att det finns kamrater i riksdagsgruppen som bryter mot partiets huvudlinje ska man som partisekreterare tala ur skägget och namnge dem och rikta kritik mot deras uppträdande. Om man inte kan det så vittnar det bara om att man lider av någon sorts allmän politisk paranoia. Vi fruktar att det är det sistnämnda, eftersom han tycks mena att dokumentet Riksdagsuppdraget inte bara ska gälla den nuvarande utan även den riksdagsgrupp som träder till efter nästa val. Misstron riktar sig redan mot de ännu icke valda, de som just nu nomineras i partiorganisationerna och mot de medlemmar som deltar i nomineringsprocessen. Detta är inte precis något politiskt friskhetstecken.
I vår artikel skrev vi om hur man skapar misstro och dålig stämning om man låter PS detaljstyra riksdagsgruppen, eftersom PS och riksdagsgruppen har mycket olika arbetsuppgifter och arbetsvillkor och sammanslagningen av partiets båda kanslier inte kan skakas till vilken cocktail som helst.
Tror partisekreteraren att han nu när han i skrift tydligt uttalar sin misstro mot såväl den nuvarande som den kommande riksdagsgruppen skapar ett bättre arbetsklimat inom partiets ledande organ? Vi är fullständigt övertygade om att han inte gör det.
Så avslutningsvis två påpekande. (1) Den väg som PS dokument Riksdagsuppdraget är inne på när det gäller att skapa enhetligt uppträdande av partiet är oduglig, eftersom de grundar sig på en uppfattning om partisammanhållning och partidisciplin som inte grundar sig på övertygelse utan på att man blint underkastar sig partiledningens direktiv även om den begår uppenbara misstag. (2) När man inte kan se skillnad på den svenska statens ledning, det vill säga riksdagen, och partiet och dess ledning är man också illa ute.
Blind underkastelse under partiets ledning och att inte göra den åtskillnaden mellan parti och stat är att återvända till Kominterntraditionen, som vi trodde partiet för länge sedan gjort upp med.
Det enda som skapar ett väl fungerande enhetligt uppträdande av partiet och dess medlemmar är kritik, livlig och levande debatt och diskussion samt politisk skolning – en skolning med en rejäl ideologisk och teoretisk grund. Det är inte lika enkelt som att sända ut olika dekret från PS. Det är faktiskt ett mödosamt och ständigt pågående folkbildningsarbete. Men resultatet av ett sådant arbete blir i det långa loppet alltid mycket bättre än krav på drill och disciplin.
