Välfärden fick bära skulden och skulle nedmonteras. Istället skulle det privata och marknaden få ett större inflytande i framtiden. Reinfeldt sade året efter finans- och bankkraschen. ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion!”
Falskklädd och utan någon tradition av arbetarsolidaritet träder Moderaterna fram som ”det nya
Arbetarpartiet” 2006. Vi ser politikens resultat i skandaler och i det ökande antalet utblottade människor. Arbetslösheten är till och med högre än 2006. Hela tiden äger en dold försäljning av samhällsfunktioner ut till reapris.
I 30 år har ekonomerna sagt att ett systemskifte är nödvändigt därför att välfärdsstaten är en omöjlig utopi. SAF har drivit opinion mot välfärden sedan 1970-talet. Fredrik Reinfeldt skrev i sin bok Det sovande folket att ”Svenskarna var mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kunde skapa och garantera välfärd.”
Uttalandet är djup antidemokratiskt då Reinfeldt måste ha känt till orsaken. Chockvågen som lade grunden för 1990-talskraschen finns dokumenterad i form av 1970-talets globala valutakris och oljekris, som orsakade negativa handelsbalanser med stigande kostnader. Det var med Borgs ord en makroekonomisk katastrof och den har inte trängt genom vare sig politiken eller medierna.
”The Nixon Shock”
President Richard Nixon beslöt att avsluta den direkta konvertibilitet dollarn höll till guldet den 15 augusti 1971. Detta resulterar i Bretton Woods-systemets sammanbrott. Orsaken var att dollarn var en världsvaluta säkrad i guld. Alla andra valutor var i sin tur säkrade i dollar enligt avtalet i Bretton Woods 1945-1971. Vietnam-kriget förbrukade stora delar av guldreserven.
När dollarn kollapsade, kom den att dra med sig andra stora valutor som i sin tur drog med sig den svenska valutan till botten. Därför kom också krisen rakt över världen. En effekt blev att tung industri som varven försvann till Asiens låglöneländer. Tekoindustrin likaså. Detta påverkade Sverige som miste sina stora varv i Arendal, Götaverken, Uddevallaverken och industrin i Borås.
Från 1965 ökade kostnaderna för Vietnamkriget. 1965 hade USA 24 000 rådgivare i Vietnam för att våren 1968 ha 550 000 soldater. Samtidigt gick den amerikanska ekonomin för fullt under denna tid. Det ledde till högre priser på varor, högre löner och högre bankräntor. Krigsindustrin var en motor. Samtidigt hade USA nästan för första gången i historien ett handelsunderskott med omvärlden. Importen från Tyskland och Japan ökade dramatiskt.
När dollarn devalverats med 20 procent mot guldets värde 1971 började den amerikanska guldreserven att minska snabbt. Nationer och finansorgan började lösa in sina dollarreserver i guld. USA säljer 1971 ut mer än 30.000 ton guld av ca 40.000 ton.
USA valde därför i augusti 1971 att frikoppla dollarn från guldet. Bretton Woods-systemet som fungerat sedan 1947 rasade samman. Det medgav möjligheter för FED att trycka mer pengar än man hade i guld.
En inflationsvåg spred sig över världen. Valutakriget började. OPEC låser oljan i guld. Oljepriset mångdubblas. Handelsunderskott och arbetslösheten följer därefter i Europa. Nu skapas myten av högerns aktörer att: ”Sossarna lever över sin tillgångar och välfärden är ohållbar!” Nationalekonomen Sven Grassman (1940–1992) upptäckte att det var oljepriset på 70-talet som var boven i dramat. Välfärden blev syndabocken. Grassman bortmanövrerades i sin forskargärning.