Dilma Rousseff lyckades inte bli Brasiliens första kvinnliga president redan i den första valomgången. En mindre skandal i slutet av valrörelsen är den troliga förklaringen att hon föll under de 50 procent som krävdes, men det mesta talar för henne i nästa omgång den 31 oktober.
Den brasilianska valrörelsen har varit märkligt opolitisk. Oppositionens starkaste kandidat José Serra har inte vågat vara opposition. President Luiz Inácio Lula da Silva är så populär att Serra närmast försökt använda honom i sin propaganda. Det har inte varit svårt för Dilma Rousseff från Lulas arbetarparti att segla upp som favorit. Lula följer en tradition i brasiliansk politik att utse Dilma som sin efterträdare, han kallas då padrinho – gudfader. Den stenhårda resultatpolitikern Dilma med bakgrund i den väpnade kampen mot militärdiktaturen är ingen karismatisk politiker, men Lulas stöd gör henne svår att besegra.
I Europa seglar vänstern i motvind, varför har då Lula varit så framgångsrik? Ett av skälen är de förändringar till större social rättvisa som han genomfört.
I ett reportage i Sveriges Radio fick en brasiliansk företagare framföra åsikten att det är reformer som öppnad marknad, avregleringar och andra reformer av nyliberal karaktär som är grunden för den framgångsrika brasilianska ekonomin.
Detta var grunden för Lulas företrädare Cardosos politik, men lyckades inte skapa en stabil tillväxt i Brasilien. Det var först när Lula efter några år som president vågade föra en mer tydlig vänsterpolitik som tillväxten kom genom en skicklig balansgång mellan olika intressen. Lulas politik kan sägas vara motsatsen till den politik som den svenska alliansregeringen fört med ökade klyftor och högre arbetslöshet. Tron på nyliberalismen lever kvar hos brasiliansk överklass och den svenska regeringen.
Lula har blivit oerhört populär i de breda skikten i det brasilianska samhället, där vänstern ofta misslyckats. Högerpopulistiska politiker har tidigare skördat röster där med tvivelaktiga metoder. Lula har fört en fördelningspolitik där dessa grupper ser sig som vinnare, ett framgångsrecept. Han har också visat sig vara en taktiskt skicklig politiker med förmåga att få saker uträttade, ett annat framgångsrecept.
Lula är en skicklig taktiker men har deltagit i det korrupta spelet i Brasilien och det var en sådan skandal som troligen stoppade Dilma i första valomgången. En namninsamling tvingade fram en omröstning i kongressen för att omöjliggöra för straffade politiker att kandidera, uppemot 30 procent av ledamöterna i kongressen har en sådan bakgrund. Förslaget som stötts av Lula har på typiskt brasilianskt manér har bollats fram och tillbaka till domstolar och Högsta Domstolen har inte lyckats ena sig om ett utslag.
Några av de mest korrupta politikerna har dock försvunnit, valet har inneburit en viss vänsterkantring av i kongressen och i guvernörsvalen. Det gamla högerpartiet DEM med rötterna i militärdiktaturen har nästan utplånats. Det är Serras socialdemokrater som är den formella oppositionen. Den enda egentliga oppositionen kommer från Lulas före detta miljöminister Marina Silva som kritiserat miljöpolitiken och i viss mån den sociala politiken. Men bakom sig har hon ett urvattnat grönt parti och en del halvskumma allianser.