I veckans nummer av Flamman finns en intervju med Jan Myrdal. Säkert provocerar det någon – förra gången jag skrev om Myrdal blev det en lång debatt på Ali Esbatis blogg (Läs den på http://esbati.blogspot.com/2007/07/aron-etzler-om-jan-myrdal.html). Därför skriver jag till dig som ännu inte öppnat en bok i rädsla för att bli pestsmittad av Pol Pot-bakterier. Jag vill att du skall komma över till vår sida, vi som tycker han skriver förbannat bra: personligt, öppet, hisnande. Kom ihåg att det inte är ett medlemskap i en religiös sekt – lika få som köper hela Myrdalpaketet, lika många är det som verkligen fastnat för någon speciell del.
Det går inte att säga hans namn utan att bli angripen nuförtiden. Det har förstås att göra med hans politiska position: kommunist med kulturkonservativa drag. Men ännu mer hans angreppssätt: Jan Myrdal tar hela tiden ställning fullt ut, precis som en utilitaristisk moralfilosof. Om han tar ställning mot USA:s ockupation av Irak tar han också explicit ställning för att irakierna skall döda amerikanska soldater. De flesta andra som skriver om den typen av frågor nämner aldrig var som står på spel. Ingen av de som tog ställning för USA:s invasion skriver att det är bra att Saddams soldater dör eller att civila dör av utarmat uran och svält, det förblir liksom en bieffekt. Det explicita gör att Myrdal verkar blodtörstig, medan Carl Bildt kan bli utrikesminister. Och medan ingen av dem borde vara utrikesminister, är åtminstone den ene alltid läsvärd.
Tänk på detta och öppna din första bok av gubben. Ta ”Maj-en kärlek”, den är lätt att hitta. Eller ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell”. Rapportera dina observationer till mig efter semestern.