Vänsterpartiets största utmaning är nu att visualisera ett alternativt europeiskt samarbete. Och det måste göras konkret. Det duger inte att hänvisa till ett avlägset socialistiskt samhälle.
Orden kommer från Jens Holm, vänsterpartistisk EU-parlamentariker. Han har profilerat sig som ”veganen”, men också haft som hjärtefrågor klimatet, globala rättvisefrågor och mänskliga rättigheter.
Till vårens EU-parlamentsval kommer han inte att ställa upp till omval. Det går inte att vara EU-parlamentariker och småbarnsförälder samtidigt, menar Jens Holm. Jo, om man bor i Bryssel, men för en EU-kritiker är det ingen bra lösning. Vänsterpartister måste hålla till på hemmaplan, menar han.
Jag träffar Jens Holm för en indisk lunch på Söder i Stockholm.
De olika institutionerna – EU-parlamentet, kommissionen och ministerrådet – konkurrerar i praktiken med varandra om inflytande. Enda sättet att kunna lägga tyngd bakom sina förslag är att parlamentet inte är inbördes splittrat. Därför gör ofta den konservativa gruppen upp med den socialdemokratiska. Slutenheten inom EU är norm – hemligstämpling sker på rutin.
Dessutom flödar alkoholen. Vid varje lunchmöte, vid varje sen förhandling, bjuds det på rikligt med fina alkoholdrycker. Så smörjs de politiska motståndarna och så göds också den kollegiala lojaliteten. De valda blir mer lojala med själva parlamentet än med sina väljare.
I Sverige har vi lyckligtvis inte kvar traditionen att inrama politiska förhandlingar med vin och sprit.
– Att sitta i riksdagen vid ett lunchmöte och dricka två och ett halvt glas vin vid politiska förhandlingar, vore otänkbart, säger Jens Holm.
– Och om man använder argumentet i EU att det ”hör till traditionen” är att svika sina väljare. Då är man mer en representant för EU i Sverige än en representant för Sverige i EU.
EU:s parlamentariker och byråkrater befinner sig långt hemifrån och långt ifrån väljarna, är Jens Holms åsikt. Han är inte särskilt imponerad av andra partiers representanter. Särskilt inte när det gäller sossarna. En rad av domar i EU-domstolen – Vaxholm/Laval, Vikingline och Rüffertdomen, har visat klart och tydligt hur EU hotar den svenska modellen.
– Ändå försöker sossarna göra det till en inrikespolitisk fråga, som om det skulle vara moderaternas fel.
En ledamot utanför vänstern kan han nämna, som gör ett bra jobb kring sina hjärtefrågor. Kristdemokraten Anders Wijkman, som visserligen representerar ett reaktionärt parti, men som driver klimatfrågorna på ett seriöst sätt. Ofta emot sin partigrupp.
– Och det är verkligen inte lätt att göra.
Bland vänsterpartierna i EU har en sund EU-kritik infunnit sig, även om de inte vill gå så långt som vänsterpartiet och kräva utträde.
Vänsterpartiet har bara två ledamöter i EU-parlamentet, och även många andra partier har bara en eller ett par representanter. En del av dessa kommer att drabbas av det senaste klubbade förslaget som ökar centraliseringen. Nu måste det till fler än 25 personer från sju olika länder för att bilda partigrupp. Utan partigrupp finns ännu sämre möjligheter att påverka. Till exempel är det bara partigrupper som inbjuds till beredningar av förslag och som får talartid i plena. Enligt beslutet skulle Junilistan och många andra partier stå utan partigrupp.
– Det handlar om miljontals väljare.
Men sammantaget har det varit spännande att vara politiker på heltid, tycker Jens Holm, även om man bara kan påverka i marginalen. Vad han ska göra efter mandatperiodens slut har han ingen aning om. Han vet bara att han kommer att fortsätta vara politiskt aktiv.
– Har man en gång upptäckt de orättvisor som finns, slutar man inte vara aktiv, säger Jens Holm.
Sedan tar han sin cykel och trampar iväg.
/Lena Malmberg
