Under påskhelgen lämnade Erik Bentzboe, Moderaternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor, merparten av sina politiska uppdrag. Bakgrunden är avslöjandet om hur han mjölkat skattebetalarna på 158 000 kronor genom ytterst tveksamma bostadsupplägg. Den fartblindhet han gjort sig skyldig till innebär en stor förlust för Moderaterna.
I ett medielandskap som premierar hårda utspel och rena provokationer med kontroversiella förtecken har Bengtzboe stått för ett balanserat tonläge. Han har gett intryck av att vara en tänkande, jordnära person med politisk begåvning. Men mot bakgrund av hur hårt Moderaterna driver frågorna om att stoppa bidragsfusk samt att upprätthålla lag och ordning är det oundvikligt att han får lämna sina poster, även om det dröjde innan han till slut förlorade även riksdagsplatsen. Moderaternas egen valkampanj ”LIKA FÖR ALLA – rättigheter, skyldigheter, möjligheter” skorrar, trots att det redan då var uppenbart att udden knappast riktades mot svensk borgerlighet, utan mot fattiga och då särskilt personer bosatta i förorter.
Partikollegan Oliver Rosengren i Växjö, uttrycker sig varmt om Bengtzboes insatser. Alla kan begå misstag. Och så är det, men Rosengren är känd för att driva en hård linje mot bidragsfusk bland låginkomsttagare, och under valrörelsen berättade han om hur Växjö kommun polisanmäler alla felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd.
De dubbla standarderna är iögonfallande. Folkvalda som agerar såhär underminerar förtroendet för demokratin och de parlamentariska systemen. Ändå är Bengtzboes syn på regler inte särskilt förvånande.
Nu föll han offer för just den borgerliga kultur och identitet som han själv ifrågasatte under Reinfeldt-eran
Vi lever i ett samhälle där konkurrens, eller kanske snarare tron på den, betraktas som en förutsättning för själva civilisationen; all offentlig verksamhet ska konkurrensutsättas för att höja kvaliteten och öka effektiviteten, tillsättningen av tjänster antas följa konkurrenslogiken där sökanden ställs mot varandra i en rationell urvalsprocess där den mest lämpade får jobbet. Så upprätthålls ett samhälle som vilar på meritokratiska och rättvisa principer. Lika för alla.
Här finns dock inslag av ren ideologi, där tron på konkurrensen kommer att utgöra en glassig yta som projiceras över existerande hierarkier. Det skänker tävlingens och vinstens strålglans, och alla klagomål kan avfärdas som gnäll från dåliga förlorare. Man härskar för att man är älskad av gud, eller konkurrensprincipen, och har därmed även moralen på sin sida.
En studie från University of California 2012, pekar också på att människor i högre samhällsklasser agerar mer oetiskt än de ur lägre klasser. Man är i högre utsträckning redo att bryta lagar och uppvisa oetiska tendenser såsom att stjäla, ljuga och fuska.
Ändå har man ideologin på sin sida.
Möjligen kan det bero på att människor ur lägre samhällsklasser vet att de inte kommer undan lika lätt, och att sanktionerna slår hårdare. Det är mindre kännbart att sitta kvar i riksdagen när man på oetiska grunder tillskansat sig pengar, än att polisanmälas vid en felaktig utbetalning av ekonomiskt bistånd.
För den som värnar om demokratin borde det här utgöra ett allvarligt problem. Likhet inför lagen kan aldrig innebära att fattiga ska sättas åt, samtidigt som eliten lever efter egna klanregler.
Bengtzboe hade utgjort en tillgång för vilket parti som helst. Nu föll han offer för just den borgerliga kultur och identitet som han själv ifrågasatte under Reinfeldt-eran. Det är ett tungt slag för M att han får träda tillbaka. Men ideologerna bakom den här typen av ”fiffighet” sitter orubbat kvar.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
