Midsommarveckans goda nyhet: högern börjar bli senil. Midsommarns dåliga nyhet: det verkar fungera!
– Ja, det är alldeles för mycket personal i vården /…/ Det finns mer resurser än någonsin.
Citatet kommer från Monica Renstig, författare till en nyutkommen bok, Den sjuka vården (Ekerlids förlag). Resonemanget i boken bygger på en kalkyl där Renstig menar att det finns nära tre gånger fler läkare idag än 1975 men att vården inte har blivit bättre.
Läkare i Sverige ägnar sig åt sammanträden och administration istället för att vårda människor. I länder som Storbritannien och USA har man istället effektiviserat vården.
Slutsats: Vården behöver inte mer pengar, utan mindre!
Om detta kommer vi att höra heta och seriösa diskussioner de närmaste dagarna. Förmodligen landar de i att Renstig avfärdas som en charlatan. Vi skulle med tanke på hennes bakgrund gärna studera de kalkyler Renstig presterat i sitt nya verk.
På Renstigs meritlista står en granskning av den svenska skolan för några år sedan.
Undersökningen resulterade i att Renstig kom fram till att kostnaderna för skolan tredubblats sedan 1963.
Ekonomer invände mot resonemang som dessa genom att påpeka att lönekostnaderna inom skolan – arbetsintensiv tjänsteproduktion – ökat jämfört med industriproduktion och konsumentprisindex. Lärare invände att skolan tog sig an mindre uppgifter 1963 än år 2000.
Renstigs egna förslag på skolans problem var då följande:
”Om ni nu tycker att det är svårt att få resurserna att räcka: varför gör ni inte om undervisningen radikalt. Använd resurserna till att bygga om skolan istället (men det skulle aldrig regeringen tillåta förstås). Inför helt flexibel undervisning och fria arbetstider istället. Föreläsningar för 300 elever samtidigt skulle frigöra massor av lärarresurser och möjliggöra för andra elever att ha smågruppsundervisning. Enskilda språklabb i bås med hörlurar kunde ersätta många språktimmar. Släpp in CD-romspelen i skolan och låt dessa överta en del av undervisningen i svenska, matte och språk.”
Det märkligaste i det ovanstående är väl kanske annars att hela utgångspunkten för resonemanget är att trots allt saknas lärarresurser. Varför skulle man annars behöva undervisa 300 elever samtidigt? Förtvivlade lärare irriterade sig på att någon som aldrig arbetat inom skolsystemet tog sig an uppgiften att tala om hur det borde fungera och att pedagogiska modeflugor som språklabb och CD-romspel skulle ersätta undervisning.
Vi kan anta att den kritiken inte bet, eftersom Renstig ogenerat fortsatte till nästa samhällsområde: sjukvården.
Det finns dock konsekvens i detta. Monica Renstig, debattör inom kvinnligt ledarskap, IT- och ekonomijournalist, journalist och vd för Women’s Business School är även karriärrådgivare.
I en intervju 1/3 2002 på ”Sveriges ledande IT-rekryteringssite”, CS-jobb, kan man läsa följande uppmuntrande råd:
”Dåliga betyg från gymnasiet? Meningslösa sommarjobb? Glöm det när du ska söka jobb.
– Det viktigaste är inte att visa upp ett ‘rent’ förflutet, din uppgift är att sälja dig själv, säger karriärrådgivaren Monica Renstig.”
Nu skall vi sluta driva med stackars Monica Renstig.
Alla får ge ut böcker och presentera sig som de vill.
Det vi undrar är bara hur det kan komma sig att public service-radions flaggskepp Ekot väljer att toppa med denna nyhet. Det behövs inte ens tio minuters sökning på internet att uppamma en sund skepsis mot dylika källor.
