Hälften av alla som dött i covid-19 har bott på äldreboenden. I Stockholm dog majoriteten av dem på boenden – bara drygt var tionde dog på sjukhus. Samtidigt som det i slutet av maj fanns gott om tomma platser på geriatriska kliniker, som förgäves väntade på patienter (DN 31/5).
Överdödligheten för coronasjuka gamla på äldreboenden har väckt frågor. Det finns många orsaker att peka på. Många års underfinansiering, underbemanning och att äldreomsorgen glömdes bort när sjukhusen slogs inbördes om den alldeles otillräckliga skyddsutrustningen. Äldreomsorgen är ett ansvar för kommunerna medan sjukhusen ligger under regionerna. Därtill kommer att en stor andel av äldreomsorgen, i Stockholm den största andelen, drivs av privata aktiebolag med uppgift att generera högsta möjliga vinst.
Nyligen har det avslöjats i dagspressen och i SVT:s Agenda (24/5) att gamla som insjuknar i förmodad covid-19 på äldreboenden inte läkarundersöks utan direkt behandlas som döende och ges palliativ vård. Den välkände och respekterade geriatrikprofessorn Yngve Gustafson anklagar utan omsvep ansvariga omsorgsföretag och läkare för aktiv dödshjälp (DN 20/5). Gamla som insjuknat i vad man tror är covid-19 får palliativ vård med morfin i stället för livsuppehållande dropp. Detta sker utan läkarundersökning och utan att vare sig patient eller anhöriga informerats, trots att man inte ens vet om det faktiskt är covid-19 utan kanske någon helt annan, lätt behandlad sjukdomsorsak. De anklagade skyller på att de har följt Socialstyrelsens rekommendation att undvika onödiga läkarbesök på äldreboenden. Samtidigt läser vi om anhöriga som har räddat livet på sina gamla genom att tvinga igenom beslut om sjukhusvård. Statistiken visar att 80 procent av de coronasmittade som ges sjukhusvård (en stor majoritet äldre) överlever.
Vad som här tycks pågå är medveten och godtycklig avlivning av gamla människor i en äldreomsorg som till stor del är privatiserad och vinststyrd.
Inte underligt att frågan är laddad. Vad som här tycks pågå är medveten och godtycklig avlivning av gamla människor i en äldreomsorg som till stor del är privatiserad och vinststyrd. Där kan det vara frestande att göra sig av med olönsamma multisjuka gamlingar, kostnadsposter som står i vägen för personalnedskärningar och krav om högre vinst. En rationalisering för att öka effektiviteten i en vinststyrd verksamhet enligt reglerna på den kommersiella marknaden. Samtidigt kan det ge signaler om att gamla av humanitära skäl besparas en onödig och plågsam avslutning av sitt liv. Åldersdiskriminering i en ny och djupare dimension.
Blotta misstanken om att någonting sådant kan förekomma räcker för att undergräva förtroendet för äldreomsorgen.
Men Socialstyrelsen anklagar kritikerna för att skrämma de anhöriga och avfärdar alla misstankar om aktiv dödshjälp (DN 28/5): ”När man använder ord som avlivning, dödsläger och dödshjälp är man långt utanför det som är acceptabelt i den här debatten”. Detta när vi i stället har rätt att förvänta oss en grundlig undersökning av möjliga risker för att vårdkrävande gamla människors liv förkortas i en vinststyrd äldreomsorg.