1 maj. Arbetarrörelsens högtidsdag. I Sverige och runt om i världen. I år lär antagligen första maj-tågen dra mer folk än vanligt, eftersom det är valår. Förhoppningsvis blir kanske nyhetsrapporteringen från de olika demonstrationerna runt om i landet också bättre, som en följd av supervalåret och medias för tillfället – och lite förvånande – regeringskritiska hållning. Annars brukar det vara extremt korta inslag på nyheterna. Klipp från tal med någon känd socialdemokratisk ledare, närbilder på flaggor som privatpersoner tagit med sig där någon historisk diktator figurerar och något klipp från en eller ett par demonstrationer. Aldrig nämns det att Vänsterpartiets tåg i Stockholm är landets största. Aldrig nämns att Syndikalisternas demonstrationståg ens existerar. Men som sagt, kanske får vi se bättre rapporteringar från årets demonstrationer på torsdag. För det råder nog inget tvivel om att det finns ett starkt intresse för regeringskritiska alternativ idag.
Socialdemokraternas första maj-paroll är ”Ingen ung utan jobb”. Precis som i EU-valrörelsen väljer de att lyfta jobben som den viktigaste frågan. Arbetslösheten är en viktig fråga för många och socialdemokraterna vill nog inte göra om Perssons misstag för några år sedan då han avfärdade jobbfrågan som en av de allra viktigaste.
Vänsterpartiet lyfter, föga förväntat, frågan om vinster i välfärden. ”Inte till salu” är årets paroll. Det är som sagt inte förvånande, och helt riktigt. Det finns just nu en fråga som är brännhet och ett parti som är drivande i den. Sköter Vänsterpartiet bara sina kort framöver kommer de inte bara att få ökat stöd i EU- och riksdagsvalet, utan också kunna se effekter genom att övriga partier tvingas till en mer kritisk hållning – inte bara i retoriken, utan också i praktiken.
Arbetarrörelsen i Sverige är ju dock större än bara Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Rättvisepartiet Socialisterna, Kommunistiska partiet och Socialistiska partiet är förvisso på det nationella planet förhållandevis små, men de varierar i styrka över landet. Kommunistiska partiet demonstrerar under parollen ”Människovärde och socialism” och Socialistiska partiet demonstrerar till förmån för solidaritet med det Syrianska folket. Syndikalisterna har olika paroller runt om i landet. I Stockholm är det ”Arbetare utan gränser” som gäller. I Göteborg ”Arbetarkamp varje dag – inte en dag vart fjärde år!” och i Gävle ”Klasskampen pågår varje dag – Kapitalismen kan inte röstas bort”. Arbetarrörelsens styrka är dess storlek – men också dess bredd.
Sedan ett par år tillbaka är det dock inte bara arbetarrörelsen som demonstrerar på första maj. Givetvis finns ingen grundlag som hindrar andra från att lyfta sina frågor även denna dag. Men nog är det lite barnsligt att Kristdemokraterna sedan ett antal år tillbaka arrangerar en egen första maj-demonstration i Uppsala under parollen ”Familjen först”. Men i jämförelse med det nynazistiska Svenskarnas parti så är Kristdemokraternas demonstration harmlös. För fjärde året i rad arrangerar Svenskarnas parti en demonstration i Jönköping. Polisen har gått ut och varnat för bråk och sannolikt kommer både nazister och anti-fascister att ta sig till Jönköping på torsdag. Efter de mycket skrämmande händelserna i Kärrtorp och Malmö är det mycket oroväckande för vad som kommer att hända. Det är synd och skam att en nynazistisk organisation tillåts smutsa ned och förstöra arbetarrörelsens högtidsdag. Att de har fått demonstrationstillstånd är helt enkelt ofattbart och oförlåtligt.
