Det behövs politiska segrar för att orka kämpa i denna tid så präglad av blåbruna politiska krafter.
Också en symbolisk seger spelar roll. Särskilt när den visar att det man trodde var omöjligt faktiskt är möjligt. Och det var precis vad som hände på EU-parlamentets januarisession.
Där vanns en viktig, och mycket oväntad, symbolisk seger över unionens marknadsliberaler och högerkrafter. Med röstsiffrorna 317 mot 315 antog parlamentet ett förslag från Förenade Vänstern (GUE/NGL), Socialdemokraterna och De Gröna som kräver att ett socialt protokoll fogas till EU:s grundfördrag.
Det skulle medföra att grundläggande fackliga och sociala rättigheter garanteras i fördragen. Kapitalets frihet begränsas, låglönekonkurrens försvåras och det skulle omöjliggöra att utstationerade arbetare utnyttjas. Förvisso är detta inte lagstiftning, utan bara parlamentets yttrande till kommissionens förslag om ”en social pelare” i unionen. Men det är ett viktigt ställningstagande.
EU:s extrema åtstramningspolitik har under snart ett decennium skapat massarbetslöshet och växande fattigdom i många medlemsländer. Det har lett till en social kris som är den värsta i Europa sedan andra världskrigets slut. EU-eliten har räddat de spekulerande bankerna. Folken har fått betala hela priset med extrema nedskärningar. Över hela Europa har fackliga och progressiva folkliga rörelser protesterat mot den förda politiken. Men krisen har också bidragit till att högerextrema och främlingsfientliga partier stärkts. I några EU-länder sitter de redan vid makten.
Det är bakgrunden till att EU-kommissionen lanserar förslaget om en ”social pelare” i EU. Kommissionen hävdar att EU också ska garantera sociala rättigheter. Men det är en lång väg att gå innan det blir lagstiftning. Den politiska striden har inletts med ett ”samråd” där förslaget diskuteras. Den antagna resolutionen är EU-parlamentets svar till kommissionen.
Allra viktigast är parlamentets krav på ett socialt protokoll. Ett sådant behövs efter EU-domstolens grova ingrepp i den nationella arbetsrätten. År 2007 fastslog domstolen att det lettiska byggföretaget Laval inte var tvungna att följa de svenska kollektivavtalen för sina anställda med låga lettiska löner. Domen innebar också att de svenska facken inte hade rätt att försvara kollektivavtalen genom att sätta företaget i blockad.
Domstolen tolkade EU-fördragen och dömde åren 2007/2008 på liknande sätt i tre andra fall: Viking Line, Rüffert och Luxemburg. Gemensamt i alla fyra fallen var domstolens beslut att företagen har rätt att betala lägre löner till arbetskraft som utstationerats från andra länder, bland annat hänvisades till etableringsfriheten.
Arbetsköparna och deras politiska allierade i högerpartierna var mer än nöjda. Men alltsedan dess har en växande europeisk facklig-politisk rörelse krävt ett socialt protokoll för att säkra bra arbetsvillkor och sätta stopp för låglönekonkurrens. Hundratals arbetsrättsjurister inom EU har också gemensamt protesterat ”mot den dramatiska avregleringen av arbetsmarknaden i EU” och klargjort att ”den sociala modellen i Europa hotas av ödeläggning”.
Att de folkvalda i EU-parlamentet nu kräver ett socialt protokoll är därför oerhört viktigt. Det är en tydlig markering för att en framtida förändring av EU-fördraget måste sätta arbetarnas rättigheter före kapitalets vinstintressen.
Och kanske viktigast av allt: Lär av denna seger.
Tack vare en bred facklig och utomparlamentarisk mobilisering skapades ett folkligt tryck mot det högerdominerade EU-parlamentet. Just det tryck som krävs för att segra.
