När Anna Bikont i boken Vi från Jebwabne för ett par år sedan skildrade massakrer på polska judar, utförda av civila polacker väckte det stort rabalder. I den officiella historieskrivningen hade rollen som förövare alltid varit reserverad åt tyska ockupanter. I Hynek Pallas nyutkomna Oanpassbara medborgare: Historien om förföljelsen av de tjeckiska romerna beskrivs ett liknande klimat i Tjeckien. Den romska förintelsen, pojramos, skedde med de ockuperade ländernas goda minne. Koncentrationslägret Lety sköttes av tjecker, låg under tjeckisk administration utan några tyska överhuvuden och marken uppläts av adelsmannen Karel Schwarzenberg, hängiven antisemit och -ziganist och organisatör inom den dåtida tjeckiska fascismen. Ätten Schwarzenbergs nuvarande huvudman återvände från exil 1989 för att bli chef för Vaclav Havels presidentkansli. Den opportunistiska överklassen reder sig alltid. Våren 2015 hittas fyra nya läger i Tjeckien.
Sven Lindqvist skriver i klassikern Utrota varenda jävel från 1992 om hur ”Auschwitz var den moderna industriella tillämpningen av en förintelse, på vilken det europeiska världsherraväldet sedan länge vilade.” Att hålla raser vid liv som av naturen var dömda att gå under var inte bara meningslöst, det var rent av inhumant! På det antagandet vilade redan sedan länge den europeiska kolonialpolitiken.
”Vi vill att folkmorden började och slutade med nazismen. Det är lugnast så”, säger Lindqvist. Att förklara de grymmaste av brott som ett utslag av kollektiv sinnessjukdom fungerar desinfekterande för de egna händerna. Den väldokumenterade belgiska brutaliteten i Kongo då? Även den ansågs unik. Flodhästpiskan, stympningarna och de pålade huvudena. Resultatet av en galen monarks – Leopolds – profithunger, men inte representativt. Men belgarna var inte unika. ”De svenska officerarna i deras tjänst var det inte heller. I praktiken handlade hela Europa efter maximen exterminate all the brutes.”
Oanpassbara medborgare är en ojämn bok. Berättelsen om koncentrationslägren som bortförklarats, gömts och glömts är den som väcker störst intresse. Här tillåter sig Pallas sig även plantera en tanke som ekar av Lindqvist. ”När man diskuterar Lety går det inte att bortse ifrån vilka som tjänade ekonomiskt på lägrets existens”.
Utrotningspolitiken var knappast så irrationell som den gärna framställs. Tyskland ville bedriva en imperialistisk utvidgning österut, efter att ha ”berövats” ”sina” kolonier. Den ideologiska överbyggnaden om ”härskarraser” och främmande element dömda till biologisk undergång passade den här politiken perfekt, liksom den fick rättfärdiga Englands och Frankrikes dito. Den tillgodosåg ett materiellt intresse, liksom en berättelse om folkmord som absolut ”onda”, historiska anomalier, också gör det. Att dra paralleller mellan förintelsen och andra folkmord är inte att förringa den förra, utan att göra historien begripligare.
