På Christmas Island, en tropisk semesterö i Indiska Oceanen, håller Australien som bäst på att bygga ett läger för icke-önskvärda migranter.
Det rika Australien hyser nämligen en panisk rädsla för de flyktingar, politiska likaväl som ekonomiska, vilka färdas över haven i överlastade och sjöodugliga båtar, vägledda av drömmen om frihet och ett bättre liv.
Australiska patrullbåtar genomsöker regelbundet dessa vatten, i syfte att mota bort eventuella båtflyktingar. Speciellt efter incidenten med det norska lastfartyget Tampa som i augusti 2001 tagit ombord 433 afghanska flyktingar i sjönöd. En australisk styrka bordade då Tampa och vägrade fartyget att gå in i hamn och söka hjälp för de nödställda. Australien har sedan dess upprättat flyktingläger på olika småöar i området, långt från den egna kontinenten. Det märkliga med det nya flyktinglägret på Julön är att det byggs som ett fängelse av Guantánamo-typ, ett hypermodernt högteknologiskt fängelse som snarare tycks planerat för misstänkta terrorister och krigsfångar än vanliga fattiga utvandrare.
Fängelselägret, som beräknas stå klart i december i år, är avsett att rymma 800 fångar. Det har kostat åtskilliga miljoner att bygga och driftskostnaden lär belöpa på 6,8 miljoner euro årligen. Allt enligt den australiske flyktingadvokaten Damian Spruce som engagerat sig i frågan och skrivit artiklar i ämnet, publicerade bland annat i italienska dagstidningen il Manifesto.
Julön ligger 140 mil från Australiens nordvästra kust och betydligt närmare Indonesien. Själva lägret är också totalt isolerat från all civil bebyggelse, ett komplett ”samhälle” med sjukhus och allt, placerat längst in på ett stort avskilt område, vilket skall omöjliggöra all kontakt mellan fångarna och yttervärlden. Området är taggtrådsinhägnat, elektroniskt övervakat och stängslet försett med sensorer. Lägerbyggnadernas tak är utformade så att det är totalt omöjligt för de intagna att ta sig upp och genomföra protestaktioner eller liknande. Man bygger också isoleringsceller för särskilt ”besvärliga” fångar och speciella rum med pansarglas för samtal mellan intagna och personal.
Genom hypermodern teknik skall fångarna bevakas dygnet runt. Där installeras mikrosonder för att övervaka all tänkbar aktivitet, telekameror under takrännorna utomhus och inne i varje rum. Fångarna skall dessutom förses med elektroniska kort som registrerar alla deras rörelser. Telekamerorna kopplas till ett centralt kontrollsystem med säte i huvudstaden Canberra, och det är också därifrån som dörrarna till varje enskild cell öppnas och stängs. Ja, övervakningstekniken är så avancerad att man måste fråga sig om detta läger verkligen är tänkt enbart för utvandrare av Karl Oskars och Kristinas slag.
Frågan är desto mer befogad som antalet båtflyktingar som söker sig till Australien sjunkit drastiskt sedan Tampa-incidenten 2001.
Kan det alltså vara så, som Damian Spruce och invånarna på Julön misstänker, att lägret i stället skall bli ett nytt Guantánamo? Eller möjligen ett läger både för icke-önskvärda migranter och misstänkta terrorister? I vilket fall som helst är projektet så känsligt att öns befolkning på 1.200 personer hålls på armlängds avstånd. Själva bygget utförs huvudsakligen av arbetskraft som är inhyrd utifrån.
Samarbetet mellan USA och Australien i fråga om Guantánamo-fångar har också intensifierats på sistone. I april i fjol slöts ett avtal om fångutbyte och i november samma år besökte tjänstemän från amerikanska departementet för inrikes säkerhet Julön, kanske för att inspektera ett av de fångläger i världen som så småningom skall ersätta Guantánamo.