Det blev en politisk vecka som fick många att må illa. Aftonbladet gjorde ett uselt journalistiskt jobb men lär inte behöva stå till svars för det. Det är ett sorgligt spektakel. För när allt kom till kritan hade Håkan Juholt inte alls brutit mot riksdagens regler om bostadsersättning, trots att Aftonbladet, felaktigt, skrivit att dessa regler var glasklara.
När allt redan har ”uppdagats” passar också riksdagen på att skriva in sådana regler på sin hemsida, dock utan att upplysa om att denna uppdatering av hemsidan gjorts efter att drevet har startat. Vore det inte för uppmärksamma politiska bloggare skulle vi inte ens vetat om det.
Kvar blev ett eventuellt slarv med hyrbilar och en tveksam resa till Vitryssland. Inte mycket kan man tycka med tanke på den orkanvindens styrka som drevet har tagit.
Ett sorgligt spektakel är det också att se hur denna ”affär” lockar fram det sämsta i den internt så stridslystna socialdemokratin. Socialdemokratiska Tidens chefredaktör Daniel Suhonen skriver rakt ut i Svenska Dagbladet att bakom drevet ligger de krafter till höger i socialdemokratin som känner sig hotade efter att Håkan Juholt gjort rent hus med den gamla ledningen. Det finns anledning att tro honom. Den lilla vänstersväng, in mot mitten, som socialdemokraterna gjort under Juholt är för mycket för många av de socialdemokrater som gjort till sitt jobb att öppna för vinster i offentlig sektor och skrika efter skattesänkningar för att vinna ”mittenväljarna i storstäderna”.
Ett sorgligt spektakel är det att skåda dubbelmoralen i den politiska tyckarkåren. ”Tvålen” Fredrik Reinfeldt och hans vapendragare Anders Borg har båda med lätthet lyckats tvätta av sig skandaler med under- och svartbetalda barnflickor och städhjälp. Snacket att det ”ska vara högre krav på en S-ordförande” är vämjeligt när det kommer från borgerliga politiska analytiker och förment objektiva tyckare i public service. Varför ska det vara det? Ett parti kan, för egen del, sätta upp en högre moralisk standard än sin omgivning. Politiska motståndare och utomstående har ingen som helst rätt att göra detsamma, då blir spelet bara riggat för att gynna borgerligheten, som ju ingen har några som helst moraliska förväntningar på.
Samtidigt som Håkan Juholts icke-regelbrott valsade i varenda politisk spalt var utrikesminister Carl Bildt under utredning för folkrättsbrott, en något allvarligare anklagelse för att uttrycka det milt. De senaste dagarna, efter att drevet mot Juholt avtagit något och efter Carl Bildts skandalösa uttalanden i talkshowen Skavlan, har detta väckts till liv i de stora medierna men under tiden Juholt var under attack var det nästan knäpptyst.
Ett sorgligt spektakel är avslutningsvis sättet som Socialdemokraterna, inklusive partiordföranden, hanterar en mediekris. Först erkänner Håkan Juholt att han gjort fel, sedan Facebookar han om att han egentligen inte gjort det men gått kvällstidningarna till mötes. Sedan erkänner han igen att han gjort fel för att slutligen landa i att han åtminstone trott att han gjort rätt. Innan det verkställande utskottets maratonmöte var över i helgen kom också snarast signaler på att partiet var på väg att ta sin hand från sin ordförande. Partisekreterare Carin Jämtins kalla meddelande på Socialdemokraternas hemsida i veckan verkade snarast förebåda en avrättning och innehöll inte ett ord till stöd för den utsatte ledaren. Centralt verkade partiet i denna svåra stund snarast handfallet.
Visst är våra politiker i allmänhet för välbetalda och borde ligga närmare vanliga arbetande människor i inkomster och förmåner. Håkan Juholt är där inget undantag med sina mer än 140 000 kronor i månaden. Men låt oss då driva den frågan, inte delta i ett i allt väsentligt grundlöst drev. Trots att vänstern kortsiktigt kan vinna på att Juholt hängs ut för allmän bespottning gäller det nu att lyfta sig över sörjan av skit som flödar i den svenska politiska journalistiken och istället bidra till att återupprätta det politiska samtalet.