Jan Å Johansson kritiserar i Flamman nummer 22/2012 Vänsterpartiet för att ha röstat för en av EU fastställd finansiell transaktionsskatt. Enligt Johansson skulle detta bevisa att Vänsterpartiets EU-kritik utarmas. Men så är det naturligtvis inte. Vänsterpartiets EU-kritiska grundsyn låter sig inte ”anpassas till EU-parlamentets korridorer”.
Frågan om en finansiell transaktionskatt på EU-nivå är mycket mer komplicerad än vad Johansson verkar tro. Å ena sidan är vårt parti starka anhängare av en sådan skatt, å andra sidan vill vi inte att pengarna ska gå till EU:s budget. Vår linje är att skatteintäkterna ska gå tillbaka till medlemsstaterna som i sin tur bör öronmärka dem till bistånd och miljöinsatser. Beslutet i parlamentet var dock ett inriktningsbeslut och inte lagligt bindande. Avgörande beslutet kommer ske vid ett senare tillfälle. Dessutom ska också rådet fatta beslut i frågan och som vi vet är det flera regeringar som är helt emot denna skatt.
Vänsterpartiets EU-parlamentariker fattade sitt beslut i samråd med verkställande utskottet. Vänsterpartiet röstade för förslaget, därmed markeras att det behövs en finansiell transaktionsskatt. Det samma gjorde hela NGL, Nordic Green Left, där bland andra danska Enhedslistens EU-parlamentariker ingår. De har samma antifederalistiska inställning som Vänsterpartiet. Efter slutomröstningen lämnade Mikael Gustafsson in följande röstförklaring:
”Jag har röstat för betänkandet. Det är viktigt att införa skatt på finansiella transaktioner. De avreglerade finansmarknaderna är en av huvudorsakerna till den globala ekonomiska krisen. Jag anser att betänkandet kunde ha gått längre både vad gäller omfattningen och skattesatsernas storlek. Jag hade också velat se tydligare formuleringar om att intäkterna ska används till bistånd, miljöinsatser, sociala projekt i utvecklingsländerna. Vidare hade jag även sett kompletterande skattesatser i händelse av snabba och ökande finansiella transaktionsrörelser genom att användande automatiska skattesatser kopplade till takten på de finansiella rörelserna. Men eftersom ett införande av denna skatt ändå är ett steg i rätt riktning har jag röstat ja. Avslutningsvis vill jag understryka att, till skillnad från betänkandet, anser inte jag att skatteintäkterna ska gå till EU:s budget, utan fördelas till medlemsstaterna.”
Som vänsterpartist skulle det kännas märkligt att rösta nej till ett krav som länge drivits av partiet och miljontals progressiva människor runt om i världen under många år. Det globala finanskapitalet måste motverkas. En finansiell transaktionsskatt skulle vara ett steg i rätt riktning. Självklart röstade Vänsterpartiets EU-parlamentariker även för sitt eget ändringsförslag som krävde att skatteinkomsterna skulle återföras till medlemsländerna.
Det råder alltså ingen oklarhet om var Vänsterpartiet står i denna fråga. Vänsterpartiet kombinerar sin principiella EU-kritik med en socialistisk och feministisk grundsyn.