Att åka båt från Stockholm till Estlands huvudstad Tallinn har blivit ett rätt så vanligt nöje. För en tämligen billig peng kan man kombinera båtresan med en övernattning i den fantastiskt vackra gamla hansastaden.
Tallinns centrum är renoverat, nymålat, fullt med trevliga restauranger och shoppingcenter. På parkeringsplatserna trängs tyska lyxbilar, svenska koncerner har gott om reklamyta i staden, bankomater finns snart i varje hörn, city befolkas av unga och välklädda människor som gärna och alltjämt pratar i sina mobiltelefoner.
Det hela skulle kunna vara mönsterexempel på en ekonomisk framgångssaga.
Mycket riktigt så växte den estniska ekonomin så att det knakade under 2000-talets första år. Så sent som år 2007 växte Estlands ekonomi med hela 10 procent.
Men det var då det. När 2008 års globala ekonomiska kris slog till i Europa drabbades den estniska ekonomin särskilt hårt. Året 2008 och 2009 krympte ekonomin. Estlands centralbank Eesti Pank räknar med att den estniska ekonomin kan dyka med nästan nio procent i år.
Estland och grannländerna Litauen och Lettland hör idag till de hårdast drabbade länderna i hela världen, inte minst därför att ekonomierna i de baltiska länderna byggdes på kredit. De utländska bankernas pengar investerades dessutom kortsiktigt och användes till stor del i byggprojekt, något som skapade en enorm bubbla på fastighetsmarknaden.
I samtliga baltiska länder gick de mest vinstgivande näringarna under 1990-talet till utländska kapitalintressen. De mindre lönsamma industri- och jordbruksgrenar överlämnades åt sitt eget öde.
Detta medförde också en rekordstor negativ handelsbalans som år efter år finansierades med lån av Europeiska utvecklingsbanken och andra stora kreditinstitut, inte minst svenska banker. Samtidigt byggdes den ekonomiska tillväxten på låga skatter – man avskaffade bland annat den progressiva inkomstskatten för att gynna uppkomsten av en nyrik överklass i landet – och en svag offentlig sektor.
Bakom nedgången ligger alltså ett strukturellt problem. Den ekonomiska tillväxten som präglade de baltiska ländernas ekonomier från och medsenare delen av 1990-talet var från första början obalanserad. En halvtimmes buss- eller pendeltågresa från Tallinns nyrenoverade centrum tedde sig den estniska sagan redan under tigerekonomins glansdagar aningen annorlunda.
Där gjordes lite för att bygga bort Sovjettidens tristess, tvärtom präglas vardagen av allt mer nedgångna kåkar och boendemiljöer, miljöförstöring och det som kom till under systemtransitionen: nedagda industrier och jordbruk. Här bor de gamla och de trötta. Samt de som år 1990 berövades sina medborgerliga rättigheter i Estland – ryssarna.
När finanskrisen slog till hösten 2008 sinade plötsligt de generösa lånen från utlandet och utländska direktinvesteringar uteblev. Handelsvolymerna i de baltiska staterna krympte med tvåsiffriga belopp. Fastighetsmarknaden kollapsade. Arbetslösheten steg till astronomiska höjder.
Samtidigt styrs ekonomin och finanspolitiken med hårt grepp från Frankfurt och Bryssel: samtliga baltiska staters valutor är knutna till euron. Det gör att länderna inte kan devalvera för att få fart på exportnäringen. Det innebär att de statliga utgifterna, kris eller inte, ska sänkas. I Estland klubbade regeringen ett nerskärningspaket i slutet på februari.
Omkring fem miljarder kronor ska sparas in genom lönesänkningar. Samtidigt genomfördes en momshöjning så att landets statsskuld ska kunna betalas. Låginkomsttagarna och de statsanställda får alltså betala för de utländska lånen.
Men det räcker uppenbarligen inte, en ny lag ska möjliggöra ensidiga lönesänkningar även inom det privata näringslivet.
Enligt regeringens vilja ska arbetsgivarna, utan fackliga förhandlingar, kunna sänka lönerna med upp till sju procent. Med två veckors varsel. Högerregeringen menar att detta kunna förhindra ytterligare företagskonkurser. Den svaga arbetarrörelsen i landet har inte mycket att sätta emot.
Det som spökar i bakgrunden är annat: EU-kommissionen ligger på och kräver att euro-anpassningen ska fortsätta enligt planen.
Lydigt meddelade Estlands statsminister Andrus Ansip tidigare i år att Estland ska ansluta sig till EU:s gemensamma valuta i början av 2011. Enligt honom ska en klar tidtabell för övergången till euro kunna locka mera utländska investeringar.
I det här sammanhanget borde dock exemplet Slovenien avskräcka. Slovenien anslöt sig till euron i fjol.
Enligt färsk europeisk statistik uteblev dock utländska direktinvesteringar i landet helt under hela år 2009.
