Vardagen har nog med bekymmer och det egna svenska samhället plågar oss illa med sin ständigt närvarande arbetslöshet och sociala nedmontering. Så för mig kändes EU och den kommande konstitutionen långt borta. Ett svart moln vid horisonten jag inte orkade se.
Raoul Marc Jennars bok Europe, la trahison des élites (Fayard, Paris 2004) har nu gett mig ett rejält uppvaknande. Jennars redovisning av det hot som konstitutionen utgör mot de välfärdsstater Europa byggt upp, är kristallklar. Europas demokrati och våra folkliga rättigheter, som genom medborgerligt engagemang varit under konstruktion sedan upplysningstiden. Under tvåhundra år, som Jennar flera gånger understryker. Nu under verklig destruktion.
Jennars utgångspunkt är Pierre Bourdieus ord: ”Europa säger inte vad hon gör; hon gör inte vad hon säger. Hon lovar sådant som hon sedan inte gör och hon gör sådant hon lovat att inte göra. Detta Europa som vi skapat är ett lurendrejeri”
Bourdieu var också den person som föreslog Jennar att skriva denna bok.
Jennar pekar på lögnerna om Europaparlamentets demokratiska makt och dess möjligheter att hejda Europakommissionens förslag och diktat. Trots att konstitutionens försvarare försöker säga, att nationernas egna lagar och parlamentsbeslut skall vara i kraft och att konstitutionen egentligen inte stör vårt eget beslutsfattande, är det i verkligheten inte så. Konstitutionens lagar kommer att gälla över de nationella. Det egna landets parlament har inte längre någon reell makt – det verkliga demokratiunderskottet. Därtill att Europaparlamentet inte är ett fullvärdigt parlament – inte har verklig makt.
Konstitutionens texter betonar gång på gång friheten för kapital och investeringar. I klartext är det således helt uteslutet att ett land skulle genom lagstiftning kunna skydda sin vattenförsörjning eller sin sjukvård från rovgiriga företag. En sådan lagstiftning skulle enligt konstitutionen utgöra ett brott mot fri företagsamhet och fri konkurrens. Jennar varnar hela tiden för att ”marknadens” positioner så kraftigt flyttas fram av konstitutionen.
Konstitutionens paragrafer talar hela tiden om företagens rättigheter och friheter men mycket litet och oklart om medborgarnas rättigheter. Rätten till arbete förvandlas till ”rätten att arbeta” (!) Samma luddigheter finns kring rätten till sjukvård och utbildning.
Jennar granskar i ett par kapitel också EU:s agerande mot utvecklingsländerna. Europakommissionens samarbete med WTO. De europeiska företagens hänsynslösa jakt på profit i Europas forna kolonier. Företagen hela tiden stödda av kommissionen, av WTO:s och Världsbankens regler och villkor. Ett hjärtskärande exempel är hanteringen av Kambodja, när landet sökte inträde i WTO. Villkoren var stenhårda och ingen hänsyn togs till landets status som utvecklingsland. Jennar är indignerad.
De vackra orden om stöd och utveckling, som tas fram i tjusiga tal vid olika internationella konferenser, betyder intet. Och var är Sveriges protester?
Konstitutionen kommer att klavbinda alla försök till ett verkligt stöd till utvecklingsländerna. Materiell hjälp utgör ju per definition ett marknadshinder. Konkurrensen satt ur spel.
Vi har snart ett besked om Frankrikes ja eller nej till konstitutionen. I Sverige får vi ju inte rösta och media är tämligen tysta kring hela frågekomplexet. En kritisk och granskande information liknande Jennars bok har jag inte sett. Den borde ju översättas. En översättning som kanske är på gång?
