Inrikes 07 juli, 2004

EU-regler utnyttjas för prisdumpning

Nu skördar arbetsgivarna frukterna av EU-medlemskapet och utvidgningen av EU. Företaget My crew har specialiserats sig på att erbjuda svenska företag estnisk arbetskraft – till estniska priser.

”Hela Europa står inför ett flexiblare arbetsklimat för både företag och arbetstagare och det är där My crew kommer in i bilden. Vi skapar möjligheter för er som företag att stärka era positioner inom era respektive verksamhetsområden”.
Med dessa rader presenterar sig det estniska bemanningsföretaget My crew sig på sin hemsida. Det handlar rätt och slätt om att erbjuda svenska företagsägare en lönedumpning: ”Nu kan du spara upp till 15 000 kronor per månad och anställd!” lovar myCrew.
Företagets vd Bengt Björenäs svävar inte på målet när Flamman ringer upp honom på sitt estniska kontor att det är EU som möjliggjort för honom att starta företaget den 1 maj 2004:
Är det en tillfällighet att My crew inleder sin verksamhet nu efter att Estland blivit EU-medlem? Du hävdar också att facket kände till denna utveckling redan för tio år sedan.
– Det är en naturlig utveckling av EU-medlemskapet. Vi gick med i EU 1994 eller 1995. Sedan dess har man vetat vilka spelregler som råder. Jag förstår inte varför personer i höga maktpositioner i vissa fackförbund har blivit upprörda, det är ju rena sandlådenivåer de går ner på för de har vetat hela tiden vad det handlar om.
Borde LO redan 1994 ha sagt nej till ett medlemskap om man velat undvika dagens situation?
– Ja, om de hade velat slippa att sitta i egen sandlåda, absolut. Vi har ju en öppen marknad med varor och tjänster. Jag tycker att svenska företrädare för fackförbunden i stället borde försöka få en harmonisering av andra europeiska länder för att minska det här glappet (löner). Men man har hela tiden bara blundat.
LO:s Per Bard säger att Byggnads och Transport har vänt ut och in på upphandlingar men har hittills inte hittat några anställda från My crew . Var finns ni?
– Det är en information som jag behåller för mig själv.
Du vill inte nämna någon arbetsplats?
– Nä, men vi har hyrt ut personal, men hur många det är vill jag inte uppge.

LO säger att om de upptäcker er på någon arbetsplats kommer de kräva kollektivavtal mellan fackförbundet och My crew. Skriver ni inte under blir det blockad och stridsåtgärder.
– Det verkar ju ganska otroligt. Jag förstår inte vad de ska blockera? Vi hyr ut personal som Manpower eller vilket bemanningsföretag som helst i Sverige. Vad jag vet så finns det massor av bemanningsföretag i Sverige som inte har kollektivavtal. Blockeras dessa dagligdags också?
Jag har räknat samman de antal personer inom olika yrkesområden som är lediga och finns uppräknade på din hemsida och kommit fram till att det är 409 personer. Vad gör de under tiden de inte har något arbete?
– De flesta har väl andra jobb men väntar på något bättre via My crew .
Om man är anställd inom Manpower så har man en viss ersättning när man går och väntar på arbete. Hur är det inom My crew ?
– Jag anställer de personer som jag behöver (vid tillfället) och hyr därefter ut dem. Är de anställda hos oss så har de jobb.
Du skriver att en företagare i Sverige kan tjäna 10 000–15 000 kronor per anställd estnisk anställd. Är inte det en lönedumpning i Sverige?
– Nä, det är en löneökning för en est.
Hur mycket tjänar dina anställda?
– Timlönen ligger mellan 50-80 kronor.
Har ni anställda inom de 20-tal yrken som ni erbjuder?
– De som vi har anställda har vi också uthyrda, även om det inte är inom alla nämnda verksamhetsområden.
Nu kör nu vad ni kallar för ”Sommarkampanj” för 75 kronor per timmen. Vad blir det då kvar för era anställda efter att du har tagit ditt?
– Efter vi har tagit den lilla marginal (20 procent) som vi ska ha så … man kan väl säga att den personal som är aktuell för den sortens arbete så handlar det om okvalificerad arbetskraft, den har ingen yrkesutbildning eller erfarenhet. För den yrkesgruppen erbjuder vi 4-5 gånger mer än vad de skulle tjäna för samma bit av arbete som de kan göra hemma i Estland
Betalar ni skatter och sociala avgifter på den summan till den estniska staten?
– Ja, det gör vi, det är ungefär som i Sverige samt 26 procent i inkomstskatt.
Om ni skulle bli upptäckta av fackförbunden som sätter er i blockad och tvingar My crew att skriva under ett kollektivatal med facket, försvinner då inte hela idén med billig estnisk arbetskraft och estniska kollektivavtal?
– Det är hypotetiskt för det finns ingen lag i Sverige som säger att det ska finnas kollektivavtal. Vi är heller inte ett svenskt bolag.

Du kanske blir en katalysator för andra i din bransch?
– Jag vet att de stora drakarna har etablerat sig här också.
Vilka då?
– Om vi säger Manpower och Proffice.
– Man kan säga att My crew är djävulens påfund, men det är inte det det handlar om. Vi har gått med i en union och då får man rätta sig efter de reglerna som finns i den här unionen. Sedan kan man tycka vad man vill om mig, att jag är en skitstövel. Men det är svenska folket som har röstat om EU. Sedan har man kanske inte förstått de långtgående konsekvenserna av det, för det här handlar om en tidsperiod som går mot en harmonisering inom de europeiska länderna.

Fakta My crew

My crew erbjuder timavlönad (minst 40 tim/vecka) arbetskraft vilket de de säger ger ”lönsamhet”. ”Flexibilitet av arbetskraft” är vd Bengt Björenäs honnörsord och han upplyser svenska företagare att den estniska personalen ”arbetar så länge ni behöver” dem.
Blir personalen sjuk två dagar under en vecka behöver verkstadsägare Karlsson inte oroa sig. Det blir ”således minimidebitering för denna vecka på 24 tim”.
Slutligen återinförs mer eller mindre den gamla förhatliga Paragraf 32 eftersom det införs ”Enkelhet” vilket gör att det inte längre behövs ”svåra tidskrävande rekryteringar alternativa uppsägningar”.

Naturligtvis debiteras inte OB eller andra ekonomiska ersättningar för obekväm arbetstid eller skiftarbete. Esterna är ”i Sverige för att jobba”, är Björenäs slutsats.

Slutligen ska våra baltiska grannar ha någonstans att bo, sova och äta. Björenäs krav till den svenske företagaren är att arbetarna kan inhysas i ”Husvagn, stuga,lägenhet eller liknande”. Den enda invändningen är om det är kvinnor och män, de får inte bo tillsammans i grupp.

LO hotar med blockad om inte kollektivavtal skrivs

De svenska facken är inte glada över utvecklingen med nya utländska bemanningsföretag som öppet utmanar den svenska modellen med kollektivavtal och strikta arbetstidsregler.

På LO i Stockholm är Per Bard ansvarig för projektet ”ordning och reda” och han hotar My crews vd och liknande företagsledare att sätta deras verksamhet i blockad om de inte sluter avtal med respektive fackförbund.
Hur långt har facket kommit i kartläggningen av företag av My crews karaktär?
– Det gäller att hitta dem på arbetsplatserna men hittills har vi inte lyckats. Hela Byggnads avtalsenhet har mer eller mindre vänt upp och ned på alla förhandlingar som har har gjorts kring intagandet av bemanningsföretag och de kan inte hitta My crew i några upphandlingar. Andra förbund har också gjort efterforskningar men med samma resultat. Därför tror vi att det är mer en hemsidesdel än att det faktiskt är ett företag.

My crews vd säger att introduktionen av My crew på svensk arbetsmarknad inte är någon överraskning och att facket visste om denna utveckling redan för tio år sedan.
– Sedan vi blev medlemmar i EU kan vi konstatera att det finns en frihet för tjänster att röra sig fritt inom EU. Då kan företag av den här typen dyka upp var som helst inom EU.
– Etablerar man sig på svensk arbetsmarknad och verkar inom områden som vi skriver avtal på måste vi se till att det blir ett avtal med det här bolaget. Då ska svenska regler gälla, inte de My crew uttrycker på sin hemsida.
Trots att det hävdar sig ha kollektivavtal i Estland?
– Svenska kollektivavtal gäller i Sverige om det ska verka här.
Förbunden kan sätta dem i blockad om avtal inte undertecknas?
– Japp! Kommer de in på Metalls avtalsområde ska Metalls avtal gälla, och så vidare.
Hur ser LO på utvecklingen? Det har varit en intensiv debatt med övergångsregler och tjänstedirektiv på arbetsmarknaden?
– Det har hela tiden legat på den fackliga styrkan att sluta avtal. Ju fler företag som medvetet säger att de ska följa andra regler än svenska kollektivavtal, kommer det att bli mer av blockader och stridsåtgärder. Men övergångsreglerna hade inte på något sätt hindrat det här bolaget.
– Hade Sverige infört strikta regler för arbetskraftens inträde på svensk arbetsmarknad hade det här företaget ändå kunnat verka. Det man skulle kunna ha stoppat är en enskild arbetstagare att åka till Sverige och ta anställning i här. Men detta är ett bolag som kommer till Sverige med egen arbetskraft och då betecknas det inte som arbetskraft utan en verksamhet av tjänst.
Men farhågor har uttalats att först var det nej till övergångsreglerna och nu ja till Tjänstedirektivet.
– Vi menar att den form för tjänstedirektivet som kom och som är en annan form för tjänsters fria rörlighet är farliga för svensk arbtsmarknad och fackliga organisationer. Orsaken är att de sätter begränsningar i hur mycket vi får ställa krav på dessa bolag i kollektivavtalet.
My crew vd säger att hela Europa står inför ett flexiblare arbetsklimat för både företag och arbetsgivare.
– Det får han stå för, det menar inte vi.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr