Knappast har EU:s så kallade värden blivit så avklädda som efter EU-ledarnas preliminära uppgörelse den 7 mars för att hantera flyktingkrisen med Turkiet. I grundlagen Lissabonfördraget står: ”Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter” (Artikel 2). Dessa värden skall vara gemensamma för alla medlemsstater.
Vad EU ägnar sig åt är att likt varor outsourca flyktingar i skräck och förbittring till en stat som använder sig av extrem brutalitet mot flyktingar och som inte alls bryr sig om internationella normer för skydd av flyktingar. Under många år distanserade sig EU från begreppet Fästning Europa. Nu har skyddet av de egna gränserna i strid med de egna värdena upphöjts till en moralisk princip, medan flyktingarna betraktas som en invaderande armé som skall skrämmas med EU:s och Natos krigsskepp, taggtrådsstängsel och soldater.
Bara under årets tre första månader beräknas 150 000 flyktingar bli strandsatta i Grekland. Hittills i år har fler än 350 personer drunknat vid överfärden av Egeiska havet, enligt Greklands utrikesminister. Redan dagen efter den preliminära uppgörelsen, som tillskrivs Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu och förbundskansler Angela Merkel, förklarade Slovenien att landet bara kommer att släppa in människor med giltiga resedokument. Kroatien, Serbien, Makedonien följde snart efter, vilket stängde Balkanrutten mot det rikare EU. Österrikes inrikesminister Johanna Mikl-Leithner säger till Die Welt: ”Stängningen av Balkanrutten sker enligt plan, och klockan kommer inte att öppna den igen”. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk tillägger att stängningen av Balkanrutten accepterats av EU:s samtliga 28 statschefer.
EU säger sig respektera mänskliga rättigheter, men tar nu råd från och ansluter sig till den reaktionära politik som Australiens förre konservative premiärminister Tony Abbot tillämpade: ”Det enda sättet att hindra människor att komma hit är att bestämt och utan tvekan förneka dem inresa”.
Den preliminära smutsiga uppgörelse som Europeiska rådet nu gjort med Turkiet innebär att Turkiet accepterar att flyktingar som lyckats ta sig över Egeiska havet skickas tillbaka till Turkiet. Men motprestationen är att EU enligt principen ”en till en” mottar till EU en registrerad syrisk flykting i ett turkiskt flyktingläger. Detta berör flyktingar som EU skall handplocka i syriska flyktingläger. Samtidigt förklarade Davutoglu att ”Vi kommer att avvisa icke-syriska flyktingar som kommer tillbaka över Egeiska havet till deras hemländer”.
Inte nog med detta, Europeiska rådet är berett att öka det finansiella stödet till Turkiet från tre till sex miljarder euro, vilket skall var utbetalat senast 2018. Dessutom är EU villigt att ta bort visakravet för turkiska medborgare. Så mot alla deklarerade värden använder sig EU i praktiken av Turkiet som gränsvakt mot oönskade flyktingar som vill ta sig till Europa för undvika krig, som västvärlden inklusive EU är en aktiv part i.
Detta sker med ett land som förtrycker kurdiska minoriteter, inskränker vad som kan skrivas i media och arresterar oppositionella, och som tillsammans med Saudiarabien är det viktigaste ekonomiska stödet till Daesh/ISIS i Syrien och Irak. Turkiet har ej heller fullt ut erkänt den internationella flyktingkonventionen, varför Turkiet lagligt sett inte kan betraktas som ett ”säkert tredje land”. Uppgörelsen bryter också mot EU:s egna asylregler. Detta är vad olika grupper som Human Right Watch, Statewatch och ProAsyl anser.
