– En dag kom ett par fängelsevakter in i vårt rum och ropade på oss. De sa:
”ni ska till kommissionen” och satte ögonbindlar på oss och placerade oss i en kö, där var och en satte en hand på axeln på den som stod före, jag stod först i kön.
Det är Mehdi Aslani bosatt i Tyskland och författare till boken The Crow & the Red Rose (på persiska) som berättar för ett fullsatt Husby Träff i Stockholm. I helgen ägde en konferens rum om de massavrättningar som drabbade tusentals fångar i Iran sommaren 1988. Regimen ville kväsa kritik och protester och drog igång en mycket våldsam kampanj mot all sorts opposition. Några av dem som mirakulöst överlevde vittnade om de många övergrepp som skedde mot tiotusentals människor.
Aslani överlevde genom att det uppstod förvirring när fångarna inte hörde vilket håll de skulle gå åt. Ordningen i ledet ändrades och en kamrat som Aslani beskriver som en kunnig och kärleksfull person hamnade först och kom därför in först till kommissionen.
Kamraten avrättades senare på kvällen.
Bara i Sverige finns många människor med iransk bakgrund som miste en anhörig under sommarmånaderna 1988. Politiska fångar som redan fått sina straff tidsbestämda av en domstol förhördes på nytt. Efter förhör fördes fången till Dödens väntrum och de som genom ett mirakel fick behålla livet, skickades till ett annat läger utan någon som helst kontakt med sina gamla medfångar eller med omvärlden. Regimen bildade också några speciella dödspatruller bland sina mest trogna anhängare som skulle verkställa kommissionens blixtsnabba dödsdomar.
Massavrättningar och Khavaran
Den oförtröttlige Iraj Mesdaghi har forskat kring händelserna och berättade nu om hur regimen dagligen avrättade politiska fångar. Han är författare till tolv böcker om de politiska fångarnas liv och massavrättningarna. Vidare analyserar han den shia-islamska statsledningens syfte med ofattbara tortyr och grymheter mot de oliktänkande fångar och deras anhöriga. Iraj satt själv fängslad i 10 år, bland annat i det ökända Evinfängelset i Teheran.
– De avrättade som var muslimer eller tillhörde Modjadedin, begravdes till stor del på några speciella områden på Behesht Zahars begravningsplats i södra Teheran med namn och dödsdatum på varje grav, berättar Iraj. De som var vänsteranhängare eller kommunister begravdes i massgravar på helt anonyma platser, en av de platser som hittades heter Khavaran utanför Teheran.
Khavaran-område har numera blivit en mötesplats för tusentals familjer, som tror att deras anhörigas kroppar ligger där.
Fariba Sabett, bosatt i Frankrike, har skrivit en bok om politiska fångar och om sin tid i fängelset. Hon berättade att när hon greps hade hon en baby, som togs ifrån henne när barnet blev ett år och lämnades till hennes mans föräldrar. Fariba berättade vidare om de kvinnliga politiska fångar som blev torterade inför sina små barn, och om hur det var att som kvinnlig politisk fånge med barn inne i fängelset leva under ständig förnedring och tortyr.
Krav på tribunal
Iranska politiska fångars förbund (i exil) som anordnade mötet tillsammans med Iran tribunal arbetar för att kunna ställa statsledningen inför en internationell tribunal för brott mot mänskligheten. Kravet stöds av en rad organisationer och personer, bland andra Goftegohai Zendan, professor Payam Akhavan och FN:s åklagare i Haagtribunalen, Kaveh Shahrooz, advokat och chefredaktör för Harvad Human rights journal.