Förra veckan presenterade företrädare för fackförbunden LO, TCO, Saco och arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv en överenskommelse: parterna ska driva ett lagförslag om inskränkt strejkrätt.
– Stridsåtgärder ska inte används i andra syften än att få till stånd kollektivavtal, slog Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen fast när förslaget presenterades.
Det är huvudlinjen. Vidare ska ett fackförbund inte få ta till stridsåtgärder för att få till ändringar som inte redan har förhandlats om eller för att driva rättsliga frågor. Avgörandet om vad som är tillåtet hamnar hos Arbetsdomstolen.
Det var bara knappt en timme efter att de tre stora facken avslutat sin presskonferens tillsammans med Svenskt Näringsliv, som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) klev upp i talarstolen i ett av riksdagens pressrum. Hon kallade förslaget intressant och välbalanserat.
– Därför är det självklart för mig att det här förslaget går före andra förslag, sa hon.
”Andra förslag” syftar på den utredning om strejkrätten som regeringen tillsatt, och som ska lämnas till ministern senare i juni. Nu vill Ylva Johansson alltså i stället lagstifta enligt parternas förslag.
Det dröjde inte långt efter det beskedet innan även företrädare för Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställde sig bakom förslaget. Även Liberalerna har under mandatperioden drivit frågan om inskränkt strejkrätt.
En proposition som läggs fram i riksdagen skulle alltså sannolikt röstas igenom, även med de förändringar i maktfördelningen som riksdagsvalet i höst kan komma att innebära.
LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv menar att de nya lagförslagen redan är praxis på arbetsmarknaden.
Arbetsrättsexperten Kurt Junesjö hävdar dock att det öppnar för avtalsshopping.
– Jag är väldigt förvånad över att Socialdemokraterna under ett valår väljer att försämra vapnen för att förbättra arbetstagarnas villkor mot arbetsgivaren, säger han till Flamman.
Problemet är kanske inte i första hand så kallade gula fack, menar han, utan att arbetsgivaren skulle kunna välja ett billigare befintligt kollektivavtal, till exempel från ett annat LO-förbund.
Ett antal sådana försök har gjorts från arbetsgivarsidan de senaste åren. Det mest kända är kanske den så kallade Figeholmskonflikten 2005, där arbetsgivaren försökte byta från Pappers kollektivavtal till IF Metalls, som var billigare och hade sämre villkor för de anställda.
Efter det har ett liknande försök gjorts för anställda på larmföretaget Sector Alarm, som omdefinierades till ”larmoperatörer”, och blev av med elektrikernas mer gynnsamma kollektivavtal.
I båda fallen varslade facken om strejk. I båda fallen tvingades arbetsgivaren backa. Med den föreslagna lagen skulle liknande strejkvarsel bli olagliga, enligt Kurt Junesjö.
Ingen hamnlösning
Hamnarbetarförbundets konflikt med arbetsgivaren APM Terminals var anledningen till att regeringens strejkrättsutredning tillsattes. Men den nya lagen kommer inte att lösa konflikten, enligt förbundet själva.
Ett kollektivavtal är nämligen precis vad Hamnarbetarförbundet velat ha hela tiden, säger Erik Helgeson, förbundsstyrelseledamot. Det är en ståndpunkt man upprepat gång på gång under de år konflikten i hamnen pågått.
I stället oroas Erik Helgeson för samma sak som Kurt Junesjö: att lagförslaget öppnar för avtalsshopping.
– Ibland finns det en sån naiv bild av att alla kollektivavtal är lika bra. Så är det ju inte. Man har kommit olika långt, och i en bransch kanske natt-OB är fullständigt ointressant, eftersom man inte har något nattarbete. Då behöver man ju viga sitt liv åt att få upp den. Då blir det ett rätt gynnsamt avtal för en arbetsgivare som har mycket nattpass.
Ibland finns det en sån naiv bild av att alla kollektivavtal är lika bra. Så är det ju inte
Dessutom är han övertygad om att en överenskommelse med Svenskt Näringsliv inte innebär att man har uppnått ”något slags balans” på arbetsmarknaden.
– Svenskt Näringsliv kommer att gå in efter valet och fortsätta veva. Nu vet de också att de inte kommer möta något motstånd från de stora förbunden, men de kommer förstås inte nöja sig för det.
När Flamman pratar med de mindre fackförbund som inte har haft någon del i SACO:s, TCO:s och LO:s förhandlingar, är ett uttryck återkommande: ”Bananrepublik”.
Framförallt LO anklagas för att ha glömt bort de arbetare som de får sitt mandat från.
Fanny Hökby är informationsorganisatör på SAC, det syndikalistiska fackförbundet. Hennes röst spricker lite när hon svarar på Flammans frågor via telefon.
– Ja, du hör ju att jag är ganska upprörd, säger hon.
SAC är antagligen det fackförbund som skulle drabbas allra hårdast av det lagförslag som presenterats. Förbundet har sedan bildandet 1910 haft som modell att verka på arbetsplatserna utan kollektivavtal. I ett slag skulle de alltså förbjudas använda stridsåtgärder överhuvudtaget.
– Det handlar om att tränga bort de som vanligtvis inte vill ha kollektivavtal. De pratar om att de som tar ansvar inte kommer att drabbas av försämringar. SAC är ett fackförbund som har funnits i hundra år. Vi har varit viktiga för den fackliga rörelsen. Nu är det som att de säger att vi aldrig har tagit ansvar. Att vi aldrig har varit viktiga, säger Fanny Hökby.
Bättre än alternativet
Torbjörn Johansson är avtalssekreterare på LO, och en av arkitekterna bakom överenskommelsen med näringslivet.
Han kallar det för skademinimering.
– Jag tänker inte sticka under stol med att det är en riskfaktor att ha en strejkutredning när vi ska ha ett riksdagsval i höst och när vi redan i dag har en majoritet i Sveriges riksdag med antifackliga partier, säger han till Flamman.
Enligt Torbjörn Johansson finns inget intresse från arbetsgivarsidan att förändra balansen på arbetsmarknaden.
– Då finns det en skademinimering i att parterna är helt överens om att oavsett vad som händer efter valet så är det det här som gäller, och vi är helt överens om att det är det här vi tänker vi driva.
Så fackförbund som SAC och Hamnarbetarförbundet borde egentligen vara glada över det här förslaget?
– Det kanske de är, men det kanske de inte vill säga. Det här förslaget är bättre för dem än det som ligger i utredningen i alla fall. Det vet jag.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.
Tidslinje
4 januari 2012:
I stormen Emils sista kastvindar hissas nya flaggor i Göteborgs hamn. Det gamla terminalbolaget Skandia terminal Gothnenburg AB ersätts officiellt av APM terminals Gothenburg AB, även om affären egentligen blev klar redan året innan.
– Nu ska vi göra APM Terminals Gothenburg till en av Norra Europas ledande containerhubbar! utropar företagets vd, Kim Fejfer, i ett pressmeddelande på dagen.
Erik Helgesson på hamnararbetarförbundet är glad över att APM har tagit över.
Det är en grå dag i hamnen. Relationen mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet har surnat efter fyra år tillsammans. Utanför grindarna till containerterminalen har förbundets medlemmar samlats. De vill ha kollektivavtal, säger de. Arbetsgivaren vägrar. Det ska bli den första 24-timmars-strejken i hamnen. Ytterligare tre genomförs under månaden som följer.
Transportarbetarförbundet kommer överens med Sveriges Hamnar om ett nytt kollektivavtal för stuveriarbetare. Transports tidigare strejkvarsel avblåses.
Hamnarbetarförbundet inleder en blockad mot övertid och inhyrning. En vecka senare genomförs den första av åtta stycken punktstrejker på en handfull timmar vardera. Det är dimmigt och regnigt hela veckan. Arbetsgivaren svarar med att dra in betald facklig tid för Hamnarbetarförbundets lokala ordförande. Den 25 november kallas parterna till medling.
Efter förhandlingar med parterna under årsskiftet lämnar medlarna sin hemställan – ett förslag på en uppgörelse mellan parterna. APM svarar ja. Hamnarbetarförbundet svarar nej och kräver kort därefter att medlarna byts ut. Det svarar medlingsinstitutet nej till. Hamnarbetarförbundet genomför en ny punktstrejk.
Efter ett möte mellan APM Terminals vd och Hamnarbetarförbundet görs ett nytt försök till medling. I mars kommer en ny hemställan. APM Terminals svarar återigen ja, och Hamnarbetarförbundet svarar återigen nej.
Sveriges Hamnar stämmer Hamnarbetarförbundet för olovlig stridsåtgärd. Hamnarbetarförbundet svarar med två egna stämningar. Samtidigt pågår bland annat övertidsblockader fortfarande från Hamnarbetarförbundets sida.
Samma dag som medlarna påbörjar ännu ett försök att få parterna att komma överens inleder också APM Terminals en en och en halv månad lång lockout av Hamnarbetarförbundets medlemmar.
APM Terminals varslar 160 personer om uppsägning med anledning av arbetsbrist. Många av de som får gå i augusti ska i stället komma att plockas in som timvikarier.
Regeringen tillsätter en utredning om strejkrätten. Förslaget möts av massiv kritik från fackföreningshåll.
– Vi är ledsna att regeringen gör detta. Stridsrätten är fundamental. Det är jättekänsligt att ge sig in och peta i den, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson till Arbetet.
Medlarna ger upp hoppet om att finna en överenskommelse och lämnar hamnen. En period av relativt lugn följer i hamnen.
Göteborgs Hamn konstaterar att konflikten i hamnen inneburit det största tappet i containterhamnens historia. En femtedel av trafiken har försvunnit jämfört med tidigare år.
Uppgifter om innehållet i den kommande strejkrättsutdelningen läcker ut, via källor till Ekot. Utredningen påstås bland annat föreslå att ett fack med kollektivavtal ska kunna förbjuda ett fack utan kollektivavtal från att vidta stridsåtgärder.
Hoppet om att konflikten ska kunna lösas av de inblandade tänds när Hamnarbetarförbundet kallar till presskonferens tillsammans med Transport. Där berättar de båda förbunden att de diskuterat en sammanslagning – men misslyckats med att komma överens.
LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv kallar till presskonferens, där de presenterar ett eget förslag på inskränkt strejkrätt. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är omedelbart positiv.
Så beskriver LO överenskommelsen om strejkrätten:
• Det ska inte längre vara tillåtet att vidta stridsåtgärder som inte syftar till att uppnå kollektivavtal.
• Förslaget påverkar inte rätten att vidta sympatiåtgärder, politiska stridsåtgärder eller indrivningsblockader.
• Ingen inskränkning görs i rätten att vidta fackliga stridsåtgärder i syfte att uppnå ett kollektivavtal.
Källa: LO
